2017-06-27

Stafettcykling med utflykt i Källslätten

Hej och god kväll!

Nu sitter jag här med ett glas yoghurt med sylt och russin i magen, lite go återhämtning efter ett bra pass. Idag skulle vi nämligen till Källslätten med barnen för att låta dom springa av sig lite och samtidigt ville Linda och jag få till lite träning. Så vi körde klassiska upplägget att en cyklar dit och en hem. Så Linda for iväg, jag lastade bilen med barn, mackor, saft, min cykel och cykelkläder.

Vi hann dit, klättra lite i träd och besöka fårhagen innan Linda anslöt till gruppen.

Frida hade tjatat om att få cykla så vi tog med hennes cykel dit så hon fick leka av sig lite.

Hela gänget samlat.

Besök i Bregottfabriken.

Jag hade burit Frida på mina axlar till Källslätten, men på väg därifrån så ville hon cykla. Jag bad henne att cykla där det inte var som stenigast men hon ville köra där stenarna låg för det var roligare. Hon sa själv att det var nervöst att cykla på stigen men det är väl lite oklart om hon förstod innebörden av vad hon sa. Ändå kul att se sådan cykelglädje!

Så kom vi då till parkeringen och bilen. Ut med min cykel, byta om, in med Fridas cykel, in med alla barn och på med Lindas cykel på bilen istället.

Jag började med att köra ett utförssegment som jag gillar, stal KOM:et med tjugo sekunders marginal. Helt sjukt då det faktiskt kändes ganska risigt rent tekniskt. Jag vet ju att jag har dammat på där ett antal gånger utan att lyckas och då med bättre känsla. Men idag satt den!

Sedan så körde jag Källslättenbacken (grusvägen) på 4:10, vidare till Hemingsbo och så tog jag i till Kunterbergets topp. Därifrån dammade jag på lite på grusvägen till Kårarvet och sedan var det ju bara att rulla ner mot Gamla Berget och sedan över Ingarvet till Slätta och så hem. Toppentur, bra intervaller och flytet i skogen blev bara bättre och bättre under dom 55 minuter som jag var ute.
Dalafint.

Njutfallet


Hej och god morgon!

Igår efter att jag kommit hem från jobbet så åkte Linda, hennes barn och jag till Njutfallet. Jag vet inte om det heter så egentligen, men det satt en skylt med den texten där så i brist på annat namn så kan vi kalla det så. Jag brukar säga att det är Faluns största vattenfall, men egentligen ligger det i Leksands kommun. Enligt kartorna så ligger Njutfallet ca: 775 meter från gränsen till Falu (och Borlänges) kommun.

Det är ju bra för barn att vara ute och röra på sig och ett barn har sällan tråkigt i skogen. Det går ju inte heller att som vuxen sitta på arslet hemma och säga åt barnen att gå ut, utan det gäller ju för oss vuxna att visa vägen ibland. Vandringen från bilen till fallet är ca: 800 meter och den går i vacker natur rakt norr om sjön Övre Valsan.

Njutfallet består egentligen av två intilliggande fall där det ena och första man ser är det lite mindre men bara några meter längre in i skogen så hittar man det större fallet. Kul att få visa upp vår vackra natur och alla hade trevligt.

När vi kommit hem och lagt alla barn så begav jag mig ner i källaren för ett annat njutfall. Körde nämligen 10x1 minut på testcykeln och var 7,34% svagare än rekordet. Det känns ju att det saknas lite pang i benen sedan sjukdomsuppehållet, men nu blir det ju å andra sidan kul att känna förbättringen en tid framöver. Redan efter tre intervaller var jag helt sopslut i kroppen så det var fint nog att bara släpa mig igenom passet.

2017-06-26

Den där känslan när man ska tillbaka till jobbet igen...


Hej och god morgon!

Tio dagars ledighet är till ända och idag är det dagis, fritids och jobbet som gäller för The Öijerz. Nu ska jag jobba en vecka igen innan jag går på två veckors ledighet.

Linda och jag avslutade ledigheten sent igår kväll med ett maxtest för henne och fyror för mig. Alltid skönt med lite testcykel såhär i slutet av juni...
Såhär såg mina fyror ut. 344, 344, 344 och 364 snittmonarkwatt. Det kändes att jag både varit sjuk och borta från testcykeln ett tag. 3-4 slag från maxpuls i slutet, nu kommer det bara gå bättre framöver!

Foto: Linda

2017-06-25

Om i torsdags

Hej och god söndagsförmiddag!

Sista lediga dagen innan jag börjar jobba igen, slit och släp...

Känner lite att jag tappat bevakningen på cykelsporten men ser väl lite glimtar i sociala medier ändå, som att Lisa Nordén  vann tempo-SM, att Tobias Ludvigsson tog mästartröjan ut till dom TV-sända loppen och att "Falun" tog ett SM-guld genom falubon Sara Penton. Även om svensk cykelsport kanske saknar superstjärnan Emma Johansson så är det samtidigt betydligt mer öppet på damsidan här i Sverige nu.
Idag körs linjeloppet för herrarna och då blir det nog en kamp mellan Cykelklubben HVR 16 och Team Tre Berg. Visst vore det väl ändå lite fint att se Tobias Ludvigsson i mästartröja även på linjeloppen framöver? Utöver dessa två lag så finns ju mängder med andra cyklister och lag som likaväl kan vinna, det känns riktigt öppet även i herrklassen.

Jag har en massa bilder från ett pass jag körde i torsdags som jag tänkte bjuda på. Jag körde ju Le Peloton på morgonen och hade väl kanske tänkt sticka ut en liten sväng på eftermiddagen. Nu blev det istället ett femtimmarspass på min MTB där jag körde långloppsliknande terräng med massor av grusväg och en hel del fina stigar också. Det blev faktiskt någon kilometer på stigar som jag aldrig cyklat förut. Alla var inte toppfina, men det var en del guldkorn där också.
Eftersom jag hade kört Le Peloton och sedan bara ätit lite mellan passen så gjorde det ont i benen från start och redan efter 50 minuter så var jag på godisjakt. Hittade dock inget utan istället blev det en glass efter 3.48, men den räddade åtminstone min sista timme.
Min skugga.

Fint vid Hyttsjön.

Solblekt kille?

Vackert i Dalarna!

Gruvhål med is i. Alltså is i slutet av juni!

Gruvligt fin stig.

En finare skogsväg.

Denna stig hade jag aldrig cyklat på innan torsdagens pass.

Ännu en fin plats.

En finare stig.

Denna stig hade jag nog aldrig cyklat på innan och om jag gjort det så kan det max ha varit en gång innan.

Denna vackra rackare var också ett tidigare ocyklat kort. Nu har jag lite mer guldkorn i min mentala stigdatabas.

Samtliga stigar och vägar på bilderna ovan finns i närheten av Sågmyra. När jag var ung och naiv så hade jag två "långloppsbanor i närheten av Sågmyra och var faktiskt i kontakt med Sågmyra SK om att det borde arrangeras ett långlopp i trakten. Nu är jag kanske en smula mindre naiv, mer erfaren och har hittat så många fler guldkorn att jag är övertygad om att Sågmyra skulle kunna bjuda på en av dom finaste Långloppsbanorna i Sverige.

Lite ofokuserad tog jag en Rättviksglass på Dössberget. Stort tack till er för föredömlig service som såg till att jag fick med mig en glass därifrån. Hade typ nästan dött annars.

Törnbergs väg baklänges, nästan hemma nu. Stort tack för att ni tog er tid att läsa hela vägen hit. Vi hörs igen lite senare!

2017-06-24

Midsommartur

Hej och god morgon på er!

Midsommardagen är här och vädret är inte riktigt på topp. Jag är lite sliten i benen efter typ nio timmar och en kvarts träning på två dagar. Skönt med den känslan i benen ändå, att dom liksom fått jobba en del.

Igår var det ju midsommarafton och vi åkte till Bjursås för att kolla på det firandet. Skåningarna hade inte sett en stångresning förut och inte heller en stång som inte var helt klädd med löv. Så nu har dom fått uppleva midsommarfirande "på riktigt". Kul ändå med lokala och regionala variationer.
"Ååååå hej!"

Men innan det "traditionella firandet" så firade Linda och jag med en cykeltur. På slutet hade vi också sällskap av Jens. Turen gick ungefär som jag körde i förrgår (som jag inte bloggat om) och på stigar som är både jättefina och vissa av dom var helt nya för mig. Älskar att "hitta" nya stigar och upptäcka nya guldkorn. Turen igår gick kring Bjursås-Sågmyra och vi hade faktiskt tagit bilen ut till Bjursås för att börja vår cykling där.

Med utgångspunkt i Sågmyra eller Bjursås så skulle man kunna göra fantastiska långloppsbanor, lite synd att den där riksvägen går mellan orterna bara. Men man skulle kunna ha en bana i Bjursås och en i Sågmyra.

Fin dag helt klart!