2017-09-24

Bilder och resultat från Västgötaloppet MTB 2017

Hej och god morgon!

Tillbaka i Falun igen efter en lång och intensiv dag igår. Vaknade tidigt, åt frukost och gjorde mig i ordning för loppet. Linda skulle ju som sagt inte köra så det blev fokus på bara mina behov. Linda ställde istället upp som langare och fotograf. Langning hade jag också snikat till mig av från Cykloteket Racing team. Stort tack till er för superbra langning!

En lite knepig, smal och intensiv start gjorde att jag ville förvissa mig om att stå långt fram i starten. Hade ju kört förstaslingan dagen innan så jag visste vad som väntade. Redan efter tre kilometer så var vi bara åtta man kvar i tätgruppen. Ett gäng till anslöt. Man svängde utför på en grusväg och över en bro. Där kom Michael Stjernquist med en kamikaze-attack på innern. Hann tänka: "hoppas det där går bra..." innan han gled omkull och slajdade på metallnätet som låg mitt på bron. Precis framför mig. Friskt vågat, inget vunnet. Han fick nog ont, jag klarade mig från att också vurpa men blev liksom lite hindrad. Tappade dock inte så många meter och lyckades ansluta igen. Vår grupp som varit åtta, blivit typ 15-20 blev nu 10 igen. Jag tänkte att jag sitter med här till backen efter drygt 6 kilometer kommer. Så blev det. I backen så stack sex man iväg, tre blev lite avhängda, sedan jag och bakom mig kom Mattelin och Wennergren ifatt.

Vi blev en trio som jagade en trio och samtidigt var jagade av ett gäng. Någonstans ut på loop 2 (som hette loop 1) så blev vi en stor grupp om placeringarna 7-17 ungefär. Vi kom till en backe efter ungefär 24-25 kilometer. Där gick Fredrik Ludvigsson fram för att höja farten, jag hade sett att han var på gång framåt så jag gled med honom. Det blev ju svinjobbigt och jag fick släppa förbi ett gäng innan krönet. Utför på stig och jag slet lite med mjölksyra upp över öronen. Vi blev några som sladdade. Jag började tappa metrar. Hamnade ensam. Bakom mig hade jag Marcus Johansson och jag kände att tempot i gruppen framför var inget jag skulle jaga ifatt på egen hand. Benen stumma som stockar. Väntade in Marcus och tog sällskap med honom för att ha någon att hålla fart med. Ensam är oftast inte stark på långlopp. När vi kom in för varvning igen efter ungefär fyra mil så kom en grupp ikapp oss. Fredrik Lagerkrantz var först att ansluta till Marcus och mig. Vi hängde på. Fredrik ville ha draghjälp men både Marcus och jag var rätt rökta vid det laget. Resten av gruppen kom så ikapp oss, jag försökte hänga på och överleva. Fredrik och Johan Hellman gled iväg. Bakom dom två så bildade Jakob Björklund, Anders Eriksson, Joel Karlsson och jag en kvartett. Benen var rätt slitna, men inte värre än att jag kunde gå med. Tog någon förning inledningsvis och kände väl att fler än jag i den kvartetten hade sett sina bästa stunder under det loppet.

Med två till två och en halv mil kvar av dom åtta milen så bestämde jag mig för att bara åka med. Jag var liksom helt rökt och men jag ville ändå ta en så bra placering som möjligt. Ju längre jag kunde åka med övriga tre, desto större borde ju luckan bakåt bli. Med lite tur så skulle vi kunna hämta in någon som punkterar eller går in i väggen också.
Vi passerade Fredrik Ludvigsson som knappt hade styrfart. Vackert! En stund senare passerades Jesper "slangen" Svensson. Nu hade jag tjänat två placeringar tack vare övriga tre i mitt sällskap. I en lerig backe tvingades jag hoppa av och springa när övriga cyklade. Det gjorde rejält ont i benen och jag tappade ganska många meter på dom övriga. Hoppade upp på cykeln och försökte veva igång igen. Visste att jag var tvungen att komma ifatt om jag skulle få snålskjuts in mot mål. Ensam skulle jag inte vara stark. Så jag tvingade mig ifatt med alla krafter jag hade. Varje skogsparti kändes som om det gällde liv eller död ungefär. Under sista milen blev det ett antal fartökningar men jag lyckades gå med varje gång. Började då känna att jag kanske kunde ta någon av dessa herrar också in mot slutet. Sitter man på rulle i ett par mil så borde ju ändå benen återhämta sig något, i förhållande till de övrigas ben.

Med ett par tre kilometer kvar så började Joel slira lite. Jag tog mig förbi för att inte riskera att tappa Jakob och Anders. Anders hade varit jättestark. In på dom sista stigarna och Jakob får en lite lucka, jag tar mig förbi Anders och kommer i princip ifatt Jakob när det är dags för sista kurvan och spurten. Har dock offrat allt dit och har inget mer att öka med så han hade inga problem att spurta hem femtondeplatsen. Jag blir alltså sextonde. För tredje gången detta år.

Det var slit från start till mål igår och sextonde var det bästa jag kunde göra. Måste vara nöjd med det även om huvudet såklart vill mer än vad kroppen kan prestera, men så är det ibland.

Det var väldigt lerigt igår och vissa partier av banan körde man flera gånger, det var inte helt lätt. Jag visste samtidigt att på en så lång bana och med så mycket lera så gällde det att kriga hela vägen och försöka göra så få misstag som möjligt, alla skulle få det tufft.

Jag blev 10:a i cupen för två år sedan, 17:e i fjol och 16:e i år. Hade siktet högre, men för mig gäller det att få till några fler fullträffar för att det ska gå. Att punktera bort sig på lopp är inget som lönar sig men är samtidigt något som tillhör sporten. Nästa år, då jävlar!

Här hittar ni resultat från Västgötaloppet MTB 2017

Utöver ett bra jobb som langare så tog också Linda en del kort som sagt, här kommer ett gäng:
7:an, 8:an och 9:an efter en mil. I gruppen bakom sitter jag med.

Michael Olsson, Emil Lindgren och Lucas Eriksson har skapat sig en lucka vid 31 kilometer.

Dom jag inte kunde hänga med när Fredrik Ludvigsson höjt farten i den där backen..

Några till som jag inte hängde med.

Där kom jag.

Gruppen som jagade, och efter ungefär 4 mil kom ifatt mig.

Erik Åkesson får langning av mamma Sofia.

Jennie.

Två Swix och två Allebike. Troligtvis placeringarna 5-8 här efter 61 kilometer.

Allebike-killarna blev 1-2-3 genom Lucas Eriksson, Michael Olsson och Emil Lindgren.

Alexander Wetterhall på en sjätteplats, fick medalj.

Vinnaren av SWE-cup landsväg, Edvin Wilson blev 7:a.

Emil tog ett dopp i dammen.

Trött men nöjd!

2017-09-23

Dags för Västgötaloppet


Hej och god morgon från Ulricehamn!

Här bor vi precis bredvid tävlingsområdet och hör nu musiken från tävlingens ljudanläggning. Linda är tyvärr sjuk och kommer inte att starta idag...

Linda och jag kom hit lite halvsent igår. Jag stack ut och rullade första 10 kilometerna eller så. Blött, skitigt och grått var det. Ingen masterstart och ingen startbacke idag, det kommer att bli en högintensiv start på loppet kan jag nästan lova.

Jag gillar att det är åtta mil och inte det där vanliga 65±5 km. Det kräver åtminstone någon form av tänk för att ta sig runt snabbast möjligt. Det är dimmigt, grått och ca 12 grader idag. Inget pissväder men det regnade igår kväll så det kommer att bli skitigt idag. Starkaste cyklisten kommer att vinna och jag kommer göra ett kanonlopp.

Vi träffade en del cyklister igår, både sådana som vi känner oss några som vi inte känner. Alltid lika skoj. Trevlig middag på hotellet med en hel del snack om Långloppscupens utveckling. Nu börjar det bli dags för frukost här. Dags att förbereda sig för några timmars hårt slit!

2017-09-22

Semester och dags för Västgötaloppet MTB

Hej och godmorgon!

Igår när jag jobbade så glömde jag för ett tag bort att jag skulle vara ledig idag. Så när jag skulle till att gå hem och såg att det stod semester denna dag i min kalender så blev jag ju glatt överraskad. Tack vare att jag för en stund hade glömt bort det. Egentligen hade jag ju koll men att tillfälligt glömma bort det gjorde ju att det blev extra trevligt att komma på det igen och inse att det blev helg extra tidigt.

Så idag är jag ledig. När jag ansökte om min semester i våras så la jag också in semester på sådana här fredagar före tävlingar som ligger långt bort. Så att jag kunde packa, förbereda och åka ner i lugn och ro utan stress.

Tävlingen som ligger långt bort denna gång är Västgötaloppet i Ulricehamn. En liten nätt tripp på 415 kilometer som ska avverkas idag alltså. När vi kommer ner så tänkte Linda och jag cykla lite på banan för att liksom få lite cirkulation i benen igen efter bilresan och förbereda kroppen inför tävling imorgon. Så för att det inte ska bli ett stressat kvällspass så ska vi ändå försöka komma iväg hyfsat i tid idag. Jag måste packa allt och så ska det fixas lite innan också. Så än är det några timmar bort.

Vädret imorgon ser ut att bjuda på grått och typ 13 grader. Visst regn i eftermiddag och kväll så det kan ju bli lite blött imorgon kanske. Men det skulle inte komma mycket. Jag har bara kört två pass sedan Israel, hellre utvilad än nertränad nu när det bara är en dryg vecka kvar av säsongen. Passet igår kändes ju också riktigt bra, så jag är nog redo. Normalt sett så vilar jag ju två dagar innan tävling, men Le Peloton går ju så tidigt på morgonen att det knappt räknas som torsdag...

Banan i fjol minns jag inte så jättemycket av faktiskt, jag minns att det var en startbacke som dom tyvärr tagit bort i år. Jag minns att jag för en kort stund ledde när vi gick in på första grusvägen. Jag minns också, tack vare bloggen, att jag punkterade efter 5-6 kilometer. Vet att jag punkterade fler gånger och att det till sist inte blev riktigt tätt och jag bröt strax efter första halvan.
I år har dom ändrat lite på banan. Åtminstone på starten. Man kör inte längre någon startbacke utan man startar uppe vid tävlingsområdet och sedan kör man en slinga på en mil. Kommer kanske att bli lite intensivare start på loppet i år helt enkelt.

Det ska bli skitkul att få tävla med en massa likasinnade igen. Få den där tävlingsnerven och snacka med en massa cykelfolk. Vi ses väl i helgen!?

I brist på bilder på någonting vettigt så får ni bilder på mina frukostar från igår och idag, ni som följer mig på Instagram har nog redan sett dom...
Frukost igår (+2 rostmackor).

Frukost idag.

2017-09-21

Starkast på Le Peloton

En Nocco och två rostmackor, sedan var jag redo för morgonens fartövningar.

Le Peloton i höstskrud alltså. Grusvägar, skogsvägar, lite asfalt och full spätta. Till skillnad mot i förrgår när jag hade betongben så var dom desto mer samarbetsvilliga idag. Första två fartsträckorna behövde jag väl i princip bara ta en förning. Körde på tills jag blev ensam och sedan fick jag slita på efter bästa förmåga. Den sista och längre fartsträckan är av det mer lättåkta slaget så där fick jag sällskap. På slutet blev vi en trio som allra sista biten var en duo.

Bra pass, riktigt bra känsla i benen och alltid kul att köra skiten ur sig i sällskap med andra. Tack alla inblandade för en riktigt bra start på dagen!


Jesper Hjortsberg körde elcykel idag och fick med sig några bilder på mig också:

Garmin-data från Le Peloton:

2017-09-20

Betongben

Hej och god morgon! 

Att först cykla fem dagar i Israel, sedan ta en heldag på resande fot och avrunda det med ännu en vilodag gjorde väl inte succé för känslan igår. Jag hoppas att det var därför som det kändes som det gjorde. För det gick väl ändå okej att träna, även om benen kändes som ett par betongben. 

Betade av en omgång 4x4 på 362, 362, 362 och 376 Monarkwatt. Långt ifrån bra, men inte heller dåligt. Det viktigaste med gårdagens pass var att jag genomförde det och det lyckades jag med. 

Ingen jättehög puls direkt, men känslan i benen var desto mer ansträngd.

Idag väntar dag två av en GIS-utbildning på jobbet, sedan drar Filip och jag till Leksand för att se Leksands IF - Södertälje. Det ska bli riktigt kul! Men först ska jag gå med Frida som cyklar till dagis. Vi hörs!

Ni vet väl att ni kan följa mig på Instagram också? https://www.instagram.com/henrikoijer/

2017-09-19

Sliten, totalresultat och goodiebag

Hej och god morgon!

Vaknade upp ännu tyngre än vad jag redan var igår. Dessutom trött trots mycket sömn. Vikten borde ju rätta till sig ganska snart, åtminstone efter att jag börjat träna igen. Hade väl egentligen en ambition om att träna igår men på kvällen så var jag för trött så jag valde att sova istället. Kommer hellre till nästa tävling utvilad och återhämtad än sliten och nertränad. Men nu har jag ett par nätter med bra sömn så idag tänker jag i alla fall träna.

Såg totalresultaten från Epic Israel igår, Linda och jag blev 72:a av 191 fullföljande lag. Rätt bra ändå?! https://www.epicisrael.org.il/epicisrael.org.il/originals/Playtika%20Epic%20Israel%20-%20Results%202017(1).pdf

När vi kom till Epic Israel så hämtade vi ut vår nummerlapp och fick förutom nummerlappar, media-ackreditering, lunchkuponger, rabattkuponger osv en ryggsäck med lite smått och gott:
Vattenflaska från GU, pikétröja med Epic Israel-tryck, kaffemugg med Epic-tryck, kylväska från ölsponsorn, öronproppar, tubeless-kit, någon salva eller något sådant, kedjeolja, en jättelätt ryggsäck, shakerflaska, Lezyne adapter till kolsyrepatroner och en vindväst. Mycket fina grejer. När vi kom i mål efter sista etappen så fick vi också en medalj och en cykeltröja från arrangören.

Tröjan vi fick var en sådan som Åsa och Nellie hade på prispallen sista dagen, dom står till höger:

2017-09-18

Semesterkilon och tävlingar härnäst

Hej och god kväll från Falun!

Alltså jag cyklade ju rätt mycket i förra veckan och tyckte väl ändå inte att jag åt supermegamycket. Tänkte väl snarare att jag åt för lite i förhållande till mängden träning jag genomförde. Så kom jag hem, ställde mig på vågen och den sa att jag gått upp 2.2 kilo på en vecka. Herregud.

Nåväl, det rinner väl snabbt av får jag hoppas. Semsterkilon...

I helgen är det dags för tävling igen, Västgötaloppet MTB står för dörren och jag vill avsluta säsongen med något bra. 80 kilometer är ju ändå helt okej, då blir det liksom halvlångt och inte bara pangpangkort. Banprofilen känns ju inte direkt skrämmande med israelbackarna färskt i minnet, men även svenska backar är ju jobbiga och det är alltid farten som dödar.
I fjol punkterade jag minst två gånger och lyckades aldrig få det tätt efter andra punkan. Så jag bröt. Så ska vi inte ha det i år. Hatar att bryta och att punktera gör ju ingen glad.

Bild från Västgötaloppet i fjol, foto: Anders Claesson för One More Family.

Jag saknar langning även till Västgötaloppet, så vet ni redan nu någon som kan tänkas vilja hjälpa mig så får ni gärna hojta till. Snälla?!

Efter Västgötaloppet så får ni inte missa Hackmora MTB utanför Sågmyra, Falun. Banan är ca: 8 kilometer, startar med fem kilometer hyfsat platt innan man går in i den tre kilometer långa backen som tar en drygt 200 höjdmeter upp. Snabbaste cyklist kör på ungefär 20 minuter och det är ett väldigt trevligt arrangemang. Dagen efter arrangeras en löptävling (Hackmora Bergslopp) som är 2.9 kilometer lång och använder bara backen... Tänkte nog faktiskt springa även det loppet i år.
Jag filmade loppet 2015, som ni kan kika på här: