Igår jobbade min fru halvnatt, det betydde i det här fallet att hon slutade klockan 00:00. När hon sedan kom hem så ertappade hon mig halvnaken och genomsvettig nere i källaren. Hon blev givetvis inte glad över det hon såg, utan hon blev snarare en aning förtvivlad. Frågor som "varför" och uttalanden som "du är ju sjuk i huvudet" var det jag fick höra innan hon vände sig om och gick därifrån med bestämda steg.
Japp, jag körde testcykel sent igår och fick mig ett riktigt gött dubbelpass alltså. Distans på dagen och lågkadensfyror på kvällen. Om man är 34 år gammal och har cyklat sedan Sundsvall brann så lär man hitta på lite nytt för att stressa kroppen på nya vis. Jag kan faktiskt inte minnas att jag kört ett så här hårt pass efter ett distanspass någon gång.
Det blev 12 stycken lågkadensfyror med två minuters vila, dödens slaktpass för benen. Eftersom jag hade ett distanspass i benen så trodde jag att det skulle gå riktigt segt och tungt med lågkadensintervaller, men det hela gick ju långt över förväntan. För er watt-intresserade så körde jag igenom intervallerna med ett snitt av 362.25 watt. I början av februari så körde jag hårt och fick ihop 352 watt på åtta lågkadensfyror. Faktum är att gårdagens pass blev det pass med lågkadensfyror där jag dragit mest watt. I fjol nådde jag 355 watt som högst och då var det också på åtta stycken intervaller.
Faktum är att passet gick så bra att jag kunde öka rejält i sista intervallen för att kräma ur benen och då landade watten på 384.3 watt.
Kul när det går bra!
Där fick ni, benjävlar! Egentligen så har jag en väldigt sund och kärleksfull relation med mina ben, men just igår fick dom ta en hel del skit.
Hahaha!! Samma kommentarer här hemma.
SvaraRadera"sjuk i huvudet..." ja det är väl kanske en rimlig beskrivning av vad som krävs :-)
SvaraRaderaHaha, jag som alltid föreställt mig att din fru är väldigt förstående!
SvaraRadera