Så tokigt det kan bli...

Ni som följer mig i den här bloggen vet att jag för ett tag sedan körde ett pass där jag gick in för att spränga mig på fyror. Då skrev jag också att jag skulle prova på att köra 380 watt nästa gång, istället för dom 372-373 som jag kört på hela vintern. Idag var nästa gång. Men ni känner ju mig och mitt huvud, nu är det dessutom februari och jag vill höja mig ett eller ett par snäpp. Så jag gick inte ut på tänkt motstånd utan mycket högre. Det var dumt. Jag visste att det var dumt men när jag sitter där och benen fungerar så trummar jag liksom bara på. Skitsamma att det är första intervallen av fyra. Benen är ju bra där och då... Så, den fjärde intervallen blev aldrig fyra minuter lång utan den blev "bara" 2:37 lång.

Mitt allra bästa pass med 4x4 någonsin är 392 watt, mitt näst bästa är 388 watt och idag var jag en minut och 23 sekunder från att ta mitt troligtvis tredje bästa någonsin då jag hade 384 watt i snitt när jag stängde av. Nästa gång. Då ska jag försöka med det jag skulle försöka med idag, köra på 380 watt. Inte en watt över!

När jag körde mitt bästa och näst bästa på 4x4 så hade jag en vanlig uppvärmning innan, idag körde jag tio spurter. Kanske skulle jag ha fixat dom där 384 watten annars. I spurterna så var samtliga över 1000 watt i peak och hälften var dessutom över 1100 watt. Den sista var bäst med 1216 watt.

Det allra bästa med dagens pass är nog ändå att det var över för typ 25 minuter sedan så att jag kan gå och lägga mig i tid idag. Det behöver jag verkligen. Slut som artist och människa, faktiskt lite förvånad över att benen fungerar så bra när kroppen och knoppen känns så slut.

Skrev faktiskt ett långt gnäll-inlägg här om kvällen som jag raderade istället för publicerade. Korta versionen är att jag har det lite tungt just nu. Men det vänder, det gör det ju alltid. Benen fungerar i alla fall, alltid något!