En massa tankar, konspirationsteori kring SCF, små och ålderstigna startfält i CX och ett bra Zwift-race!

Hej och god morgon!

Bjuder på lite blandat i detta inlägg. Sån är jag, som min son skulle ha sagt.

Det här är ju min privata lilla sida där jag skriver om mina egna tankar och det jag tycker. Även om det allt som oftast inte är så mycket djup i texterna. Enkelt och lättläst, hoppas jag. Det är ju också en blogg och jag ser på statistiken att ni är väldigt många som läser här vilket givetvis värmer en gammal mans hjärta. Bloggen som fenomen har haft en storhetstid och sedan backat något igen, eller det är snarare så att andra sociala medier har tagit över lite mer. Det ska gå snabbare och vara mindre. En bild eller en kort video och sedan vidare till nästa. I en blogg kan man ju skriva massor av ord och vem har egentligen tid att läsa sådant? Nä, samhället går snabbare och vi vill ha snabbare och lättare underhållning. Förr så fanns ju jag enbart på sociala medier genom bloggen, sedan kom Facebook, Twitter, YouTube och Instagram också. Jag finns där med och totalt sett så når jag ju så otroligt många fler nu än vad jag gjorde när jag bara bloggade. Men jag kommer inte att sluta blogga för det, bloggen är min kärna och här kommer ni alltid hitta mig.
Under dom senaste åren verkar det som om allt färre cyklister bloggar, eller så har jag bara missat dom som är nya. Men se bara listan till höger här på bloggen med elitcyklister, väldigt dåligt med uppdateringar där. Var gömmer sig alla bloggande tävlingscyklister? Är det bara för lätt att lägga ut en bild på Instagram? Jag tror att de som är kvar och aktiva i bloggvärlden är färre nu än för några år sedan och dessutom sämre på att länka till andra, vilket i sin tur leder till sämre chanser för samtliga bloggar att växa och finna nya läsare. Lite tråkigt kan jag tycka men så är det kanske. Det ska vara fint och då får länkar till andra inte alltid plats.

En som både bloggar aktivt och länkar till andra är Tomas Cykelblogg: http://tomascykelblogg.blogspot.com/
Genom att vara aktiv får man många läsare och Tomas Cykelblogg är den privatperson/blogg som via länkar gett mig flest besökare under 2019, det tackar jag för! Tomas är också en mycket stark cyklist som tyvärr fått vara med om mycket men gjort en imponerande resa tillbaka.

________

Ibland gör jag sådana där streck som ovan, för att liksom visa att nu blir det något annat i bloggen. Funkar det bra för er?

Nåväl, kollade på CXSM (cykelcross-SM) igår och det var ju nästan smärtsamt att se hur få deltagare det var. Speciellt i damklasserna men även överlag lär det ju ha varit långt från ett rekordår? Någon som har statistiken på det? Jag har ju klagat förr på att SM ligger i januari och jag fortsätter att hävda att det inte är rätt att ha CXSM i januari. Efter att SCF någon gång för några år sedan bestämt sig för att CXSM skulle vara i januari så var det någon som visade siffror på att deltagarantalet hade ökat, men det måste ha varit en tillfällighet.

Nu känns det som om CX-sporten i Sverige skulle behöva ett lyft igen och ett SM på andra sidan årsskiftet. Typ november. Tack på förhand. I damernas tävling så startade junior, elit och veteraner samtidigt. Något som borde ge ett stort startfält kan man ju tycka, men det var 11 startande. Totalt i alla damklasser. Dessutom så är det inte framtidens cyklister som är ute och tävlar, tvärt om. Snittåldern på damelitens prispall igår var 45 år. Utöver dom tre damjuniorerna som startade igår så var det bara en kvinna som var under 30. Inget ont om dom som kör och klart man ska tävla även om man är över 30, se bara på mig som nöter på med mina cyklar år efter år. Det är duktiga kvinnor som kör och tävlar om medaljer, men det skulle ju inte skada om det var några fler och om det fanns någon återväxt.

Jag älskar ju cykelsporten och vill så gärna se den växa och blomstra, känns som om vi behöver göra något. Nu för tiden har vi ju till och med internationella tävlingar i Sverige så det är något annat som tycks saknas. Vad vet jag inte riktigt ännu men det är i alla fall tydligt att något behöver göras. Kanske är det tillbaka till gräsrötterna som gäller för att bygga underifrån igen.

Åsa Erlandsson och Emil Lindgren är hur som helst värdiga segrare och det var kul att se dom vinna!

_________

Körde Zwift igår. Abstinensen var stor så det var skönt att äntligen få Zwifta lite. Hade tänkt att ta det lugnt och ladda allt för spurten men det tog inte mer än 4-5 minuter in i racet innan jag hade stuckit iväg solo. Det var inte så bra kanske med tanke på min plan för dagen, men det var ju så kul att cykla igen! Snittade 382 watt i dom 9 minuter som jag var loss på egen hand och det är bra för att vara jag det. Mitt personbästa på 20 min är 386 watt, som referens.

Helt bortkastat var det dock inte då gruppen gick ner från jättemånga till att endast 7-8 åkare lyckades köra ifatt mig efter att fått gasa lite. Loppet som sådant gick väl ganska lugnt mestadels efter att jag blev inhämtad. Jag försökte sätta lite färg och när en Italienare smög iväg och fick några sekunder så var det jag som såg till att inte han fick glida iväg till en soloseger. Med mig fick jag svenska mästar'n Selin och en japan. Så med ungefär fem kilometer kvar till målet så var vi bara fyra i tät med en jagande trio några sekunder bakom. Allt gick dock ihop igen då ingen riktigt ville offra sig för att få det att hålla.

Sådär nära mål är det väl ingen som vill stå för ett hårt dragjobb och har man en gång gått ifrån så har man redan visat att det finns pangpang i buggarna. Tre av oss fyra som fick en lucka tog också dom tre första platserna i mål sedan. Jag ville ändå spurta om det så det gjorde inte så mycket. Hade helst lagt in en attack på slutet men det är kul att testa spurten ibland också. Var lite rädd att jag hade bränt för mycket i min tidiga offensiv och som ni vana Zwiftare ser på bilden ovan så saknade jag power up inför spurten.

Bortsett från att en tysk smet åt sig någon sekunds ledning precis på slutet så tyckte jag att jag gjorde allt rätt. Lyckades passera tysken kort före mål och blev bara precis slagen av svenska mästar'n som hade en aero power up.

Två guld och ett silver på mina fyra senaste race är ju ett rätt bra facit ändå även om jag gärna hade tagit en seger igår.

Om det var skralt deltagande på CXSM så var det desto fler på SWE-Cup på Zwift som kördes för första gången i torsdags. 500 herrar och 61 damer fick med sig ett resultat från denna premiäromgång. Jag hade så gärna varit med där men som ni kanske vet så var jag i Egypten. Nästa race planerar jag att köra men sedan missar jag omgång tre också.

________

Jag har för övrigt en teori om att någon på SCF (Svenska Cykelförbundet) också har sina barn hos sig varannan vecka och planerar verksamheten därefter. Först kom SWE-Cup CX som jag gärna hade kört. Tre av fem tävlingar låg på jämna veckor och då har jag barnen så det blev lite för svårt familjelogistiskt. Att dessutom CXSM ligger på en jämn vecka gjorde ju inte min tänkta CX-satsning lättare. Sedan så skrev jag till SCF om att jag var intresserad av att gå en tävlingsledarutbildning. Efter ett tag så kom beskedet att man hade tagit fram två datum. På jämna veckor.
Nu har man också lagt hela SWE-Cup Zwift på jämna veckor, men då det kan köras i källar'n så funkar det ju ändå. Att starttiden är i samband med att Frida ska gå och lägga sig får jag ha överseende med... Tyvärr så har ju SCF planerat in detta samtidigt som jag redan hade planerat två utlandsvistelser. Dom bästa i SWE-Cup (plus kanske någon mer?) kommer att få köra ett live-event på cykelmässan i vår. Som ligger på en jämn vecka.

Visst är det väl lite väl många händelser för att det bara ska vara en slump? Vem på SCF har barnen på udda veckor och planerar verksamheten därefter????

________

Tack för att du läst ända hit, om nu någon har det. Som tack så får ni avslutningsvis en repris på min senaste vlog(g):