Väckarklockspass

Jag kände under Östgötaloppet i söndags att formen inte var på topp. Likaså i onsdags när jag körde veckans första och, fram till idag, enda pass. Därför tänkte jag att jag bränner av en repa på Skuggarvstempot för att få ett kvitto på hur jag står mig mot mina tidigare försök på den sträckan. Om jag ska vara snäll så kan jag säga att jag inte imponerade. Ska jag dessutom vara ärlig så var det min näst sämsta tid någonsin. Klarade sämstatiden med sex sekunders marginal. Men det var ju bra. Nu vet jag det. Jag är skitkass.

Nu skulle det vara lätt att lägga mig ner och gråta några timmar, kanske lägga ut cykeln på Blocket och skaffa mig ett vettigt fritidsintresse istället. Men nej, det här är en bra väckarklocka. Nu gäller det att vända på den här steken innan jag hamnar allt för långt ner i underjorden. Nu ska här byggas upp lite form igen.

Snittpulsen under min 32 minuter och 50 sekunder långa plåga blev 89.3% av max, så jag åkte inte direkt runt och fjantade mig heller. Personbästat ligger på 28:43 så jag har lite förbättringspotential just nu.

Efter slitet runt Skuggarvstempot så tog jag mina usla ben, min värdlösa form och mitt skrotade självförtroende och släpade mig runt sjön Runn. Med en liten skarv runt Vikasjön för att kolla läget på tisdagens dalacupbana. Såg fint ut.

Det behövs inte mycket mer än lite kvällssol för att göra en gubbe glad

Lät Sempren smaka lite grusväg också, av två anledningar. Dels är det ju himla fränt att köra racer på grusväg, och så var det ju det här med att hemresan blev ungefär fem kilometer kortare också...
Här kan ni kika på min runda runt Runn: https://connect.garmin.com/activity/300641605