Bra tömningspass

Tjäna, cykelvänner!

Idag skulle jag köra tömningspass och då jag ville göra det i dagsljus så hade jag begränsat med tid för att köra passet på. Normalt sett så kör jag gärna 3-4 timmar med en del fartökningar i för att bli tom i kroppen. Startade passet med Skuggarvstempot på 30.08, en bra tid och det var nästan helt vindstilla idag. Lite surt att missa sub30, men det kvittade. Rullade ner till Lugnet och körde Sjulsarvsbacken en gång och sedan Högbobacken två gånger. Totalt hade jag då ca: 42 minuter högintensivt i benen och avslutade passet med att åka runt Varpan och köra fem trettiosekunders spurter.
Bra slut i både ben och huvud när jag kom hem efter 1:41. Tog en recovery och 100 g godis direkt vid hemkomst men höll väl på att svimma varje gång jag ställde mig under resten av eftermiddagen.

Jag tömde ju kolhydratdepåerna rätt bra i natt också, så jag hoppas att det här räcker långt. Klockan rekommenderade 48 timmars återhämtning efter nattens pass, så den hade synpunkter på återhämtningskontrollen idag. Men nu har jag bara 40 timmar kvar att återhämta mig på och med vilodag imorgon så ser det ju lovande ut.

Morgondagens vilodag får gå åt till att försöka få ihop en körbar MTB, har hört att det kan vara bra när man ska köra SM?!

Proffssulor.

I början av passet.

I slutet av passet.

Hemma! Typ.

Fram och tillbaka

Hej cykelvänner!

I morse så skrev jag ju om att jag skulle köra Skuggarvstempot eftersom det inte skulle regna på förmiddagen. På väg till barnens skola så började det plötsligt ösregna?!

Fick ju lust att ställa in hela dagen där och då.

När jag lämnat barnen på skolan så åkte jag direkt till mitt utlämningsställe för paket och hämtade en ny telefon från min samarbetspartner Sony. Plötsligt så blev det åtminstone sol i sinnet!

Sony Xperia Z3+, Sonys nuvarande flaggskepp bland mobiltelefoner.

Med ny mobil så blev ju plötsligt vädret bättre också. När asfalten börjat torka upp så begav jag mig ut. Kul att ta bilder med en bättre mobilkamera!

Körde Skuggarvstempot. Tyckte först att det gick skitbra och jag kände mig stark. Kanske kände jag mig lite för bra och tog i för mycket, för i backarna från Sundborn så tappade jag plötsligt nästan allt. Vägen var för övrigt avstängd men jag chansade på att jag skulle kunna ta mig förbi det eventuella vägarbetet med cykel.
Det visade sig vara ett halvmeter djupt dike rakt över vägen och där i så gick två vägarbetare med varsin padda och plattade sand. Gjorde en graciös CX-manöver och hoppade av cykeln, sprang mellan arbetarna och hoppade upp ur diket och upp i sadeln igen. Tror det ändå blev spiken i kistan för dagens insats. Totalt blev jag 52 sekunder sämre än i måndags och det var väl inget höjdarresultat direkt...

Hade ändå lite tur med vädret för när barnen kommit hem från skolan så ramlade himlen ner i ett åskoväder.

Kvällen spenderades på ridskolan med Ebbah och Frida. Idag fick Ebbah rida på egen hand (utan att jag höll i något grimskaft!).

Ja, det där var väl min dag det. Nu är det snart godnatt, vi hörs imorgon!

Flexibel planering

Planen igår: testcykel idag på grund av regn hela dagen

Planen idag: Skuggarvstempot på grund av regn bara i eftermiddag.

Väderprognosen har ändrat sig och så har också jag. Lite trist trend det här bara med att jag verkar bli mer och mer gjord av sockervadd och undviker regn i största möjliga mån. Förr hade jag inte bangat på att bli blöt och skitig på träningarna. 

Skuggarvstempot sub30

Hej cykelvänner!

Sitter nu under vår ek med benen högt, dricker recovery och bloggar. Livets liv!

Har, precis som rubriken antyder, kört Skuggarvstempot idag. Lyckades damma runt den där teststräckan på 29:49 vilket är min bästa tid sedan den 25:e augusti 2012 då jag körde runt på 29:15. Just 2012 tog jag för övrigt mitt personbästa också med sylvassa 28:43. Allt under 30 är bra tider, så jag är nöjd. Ni ser också på kartan i bilden ovan att banan inte går runt eller är någon vändpunktsbana, så vindens riktning blir väldigt avgörande för bra tider. Idag blåste det från öster, så jag började med motvind för att sedan ha kantvind upp mot Sundborn. Där var jag 1:23 från mitt personbästa, redan efter 14 cyklade minuter. Lyckades sedan hämta in några sekunder i medvinden och blev alltså 1:06 från personbästat.
Jag har ju inte kört speciellt mycket landsväg i år heller, så med ännu bättre vindar och detta pass i ryggen så ska jag väl kunna kapa ytterligare några sekunder. Ännu lite snabbare går det nog när de lappat ihop vägen mellan Skuggarvet och Hobborn, som nu var avgrävd på flera ställen...

Nu ska jag väl byta om och snickra lite. Skönt att ha fått cykla före "arbetet" idag, det blir ju alltid lite bättre kvalité på passen när man inte startar sliten.

Skuggarvstempot #1 2015

Många watt, usel tid. Så blev det, inte helt oväntade, resultatet. Eller tja, watten hade jag ju inte riktigt grepp om innan. Men motvinden och vinterkläderna gjorde ju att jag förstod att det inte skulle gå så fort. I fjol körde jag Skuggarvstempot tre gånger och min bästa tid tog jag den 24:e april då jag åkte på 30.51. 2012 hade jag som jämförelse tre tider under 30 minuter.
I fjol åkte jag på 30.51, 31.53 och 31.52. Idag släpade jag mig runt på 31.57. Skitkass tid alltså. Men tittar vi på watten så körde jag 323, 314 och 310 watt i fjol och här kommer dagens ljuspunkt: 340 watt på dagens försök. Fixade alltså 17 watt mer än mitt bästa försök i fjol, det finns alltså lite kraft någonstans. En skön sommardag med medvind och tempodräkt så kan det nog bli en fin tid också.

Det var väl ändå nyttigt att få ännu en liten genomkörare och att få stressa systemet. Skönt effektbesked också och nu ska jag bara försöka glömma bort tiden. Lär nog glömma den ganska snabbt efter nästa försök.

Efteråt så bytte jag skor samt cykel och lekte lite i Backfan. Nyttigt med lite spurter i slutet på träningar och jag ville testa slutet av backen. Alltså efter branten. Känner ju att om jag någonsin klarar av branten så måste jag ju kunna cykla resten också. Vore hemskt tråkigt att en vacker dag klara branten och sedan klanta mig för att jag inte testat resten tillräckligt. Så när jag klarat av slutet två gånger i rad så sprätte jag in i branten några gånger också. Tog nog kanske personbästa faktiskt och nu är det bara en cykellängd på backen som jag inte klarat av. Och det efter Skuggarvstempot som gjort kaos med benen. Med fräscha ben en solig sommardag så sitter det kanske?

Kille utan sprätt och pangpang i benen. Nästa gång kanske?

Besvikelser

1.
Igår så redigerade jag film. Eller om jag ska vara ärlig så var det i natt. Tänkte att jag får ta att det blir lite sömn för att få klart filmen och att jag kan "sova ikapp" resten av helgen. Så jag körde på. Jag överdriver inte när jag säger att det tog mig en bit över tre timmar att ta hand om 93 minuter råmaterial från backracet. Fick ner det till ett klipp på knappa 20 minuter och när jag skulle exportera det så hade något gått fel. DET BLEV INGET AV DET DÄR VIDEOKLIPPET!?
Så jag spenderade flera timmar av min nattsömn åt ingenting. Kul med film, hörrni!

2.
Det blåser bara norrifrån. Hela tiden. Varje dag. Ganska mycket också. Jag vill ju köra Skuggarvstempot och visst skulle jag kunna göra det även med dåliga vindar. Men med så här dåliga vindförhållanden så kommer även livets lopp bli en dålig tid och det skulle ju kännas tråkigt. Lite vindar söderifrån eller kanske nästintill vindstilla skulle ju inte sitta helt fel faktiskt.

För att kompensera gnälligheterna så får ni här ett gäng bilder från backracet:

Posted by Daniel Olsson on den 15 april 2015

Posted by Daniel Olsson on den 15 april 2015

Posted by Daniel Olsson on den 15 april 2015

Posted by Daniel Olsson on den 15 april 2015

Posted by Daniel Olsson on den 15 april 2015

Posted by Jonatan Stark on den 16 april 2015

Det våras för vår

Igår röjde jag bort det sista av Öijer Arena winter edition. Nu är det dags för sommarsäsong på arenan!

Den senaste veckan så har också mängder av snö försvunnit spårlöst och snart kan man nog ut och cykla i skogarna utan att behöva träffa på allt för mycket snö eller is. Ser fram emot det!

En bra snödödare är ju tvåsiffriga plusgrader och det utlovas nästa i vecka. Tvåsiffriga plusgrader lockar ju också till ett första försök denna säsong på Skuggarsvtempot. Testcykelsiffror i all ära, men det är ju ute i verkligheten som siffrorna räknas. Tävlingscykling handlar ju om att vara snabb.

I natt var jag varken stark eller snabb. Försökte mig på ett rekord på 4x4. Ganska så dum idé egentligen eftersom jag tog rekord på 3x20 natten innan och var rätt krispig i benen. Tyckte ändå att det gick ganska bra i dom första två intervallerna. Men då var det ju två kvar och i den tredje gav jag upp... Note to self: Nästa gång jag ska försöka ta rekord på 4x4 så ska jag göra det dagen efter en vilodag.

Skuggarvstempot

Fint var det i alla fall igår, även om buggarna inte levererade.

Egentligen borde jag väl kanske inte ens ha försökt köra snabbt på Skuggarvstempot igår. Kroppen var sliten efter en lång dag med hemssysslor, det blåste helt fel och var kallt. Men det går väl gå under kategorin pannbensträning kanske, för ibland gäller det ju att försöka prestera även när förutsättningarna inte är dom bästa. 310 snittwatt är ju inget man skriver proffskontrakt med direkt och tiden blev beskedliga 31:52.
Nästa gång går det bättre och jag är hellre dålig på en torsdag än att jag är det på söndag när SWE-Cup har sin premiärtävling nere i Halmstad.

Jag sov i alla fall nio timmar natten till igår och det var ju bra, lite så som det ska vara. I natt blev det dock 4-4½...

Idag börjar Scandinavian Outdoor Games här på Lugnet i Falun. Det är av någon anledning skitsvårt att hitta programmet på deras hemsida, men jag har lyckats! Ni hittar det här: http://outdoorgames.se/sv/program__513
Långa Lugnet 13:00 på lördag är givetvis helgens stora event men jag blir tyvärr inte med och försvarar min 31:a plats från i fjol. Istället blir det barnkalas som uppladdning inför söndagens Bureloppet.

Datat:

Skuggarvstempot igår och Scandinavian Race i Uppsala idag

Öj!

Ni vet hur jag skulle jobba vanlig arbetsdag igår? Det blev drygt 11 timmar på kontoret i alla fall. Allt blev ju därför väldigt sent men jag skulle verkligen köra ett väckningspass igår, speciellt viktigt med tanke på hur lite jag tränat i veckan. Nåväl, kvart i nio rullade jag hemifrån och inte långt därefter så körde jag igång väckningspasset som bestod av Skuggarvstempot. Jag var inte ute efter någon tid, med vinterkläder och två plusgrader var det ändå inte läge för några rekordsatsningar. Istället gick jag in för att starta jämnt och fint för att sedan öka lite under andra halvan. Benen kändes ju utvilade och lekfulla i alla fall och det var ju bra.

Skuggarvstempot:

Cykelselfie.

När jag kom hem så la jag ungarna, limmade däck och duschade sedan. Inklusive benrakning. Tvättade cykeln också, för den blev ju skitig på passet. Bytte bromsgummin också. Ja, nu är det väl bara att tävla idag då. Cykeln är klar och jag är klar.
Sju utländska lag och vårt svenska proffslag ställer upp utöver dom svenska elitlagen. Kommer att bli en hård dag i sadeln.
All information om Scandinavian Race i Uppsala hittar ni här: http://www.upsalack.se/se/index.html

En första attack

Satte en liten lapp med tider på ramen. Dessa är från när jag tog personbästa på Skuggarvstempot. Kunde ju vara kul att titta på, tänkte jag.

Här brukar jag stanna för sista förberedelserna inför maxningen. Idag tog jag av kepsen, vindjackan och benvärmarna. Egentligen var det ju för kallt för att träna utan benvärmare, men det här var ju som tävling. Typ.

Jag öppnade ju hårt. Tyckte att jag fläskade på rätt så bra men första mellantiden så hade jag redan där tappat en halvminut på sex minuters cykling jämfört med mitt personbästa. Jag hade inte väntat mig något rekord heller, men jösses så snabb jag var när jag tog den där tiden. Målet med dagen var att se hur jag ligger till och förhoppningvis så skulle jag klå förra årets apriltider (32:50 och 32:03). Det kändes ju till och från att det där riktiga klippet inte finns där, det är liksom inget stampande utan mer ett slitande och nötande. Ingen växel känns riktigt rätt och uppför går det för sakta. Även om det inte kändes på topp så såg jag på tiderna att jag nog i alla fall skulle knäcka förra årets apriltider och med en bra avslutning så krossade jag förra årets apriltider. 30:51 tycker jag är väl godkänt, går och lägger mig nöjd.

En lite annorlunda selfie uppe på toppen efter avslutad tempokörning.

All data från dagens Skuggarvsattack:

Det börjar bli dags för en attack

Efter lite STRAVA-snack på min Facebook-sida igår så blev jag rejält sugen att köra Skuggarvstempot igen. Förra säsongen så öppnade jag på 32:50 den 20:e april och sedan 32:03 den 28:e april. Skulle vara kul att se om jag är lika dålig nu som jag var då. Minns att det var riktigt jobbigt att behöva inse hur pass dålig formen var, men det kan ibland vara nyttigt med ett kvitto på hur man står sig och då är Skuggarvstempot en bra kvittoskrivare för mig. Den 11: juni körde jag på 31:51 och det var först inne i juli som jag var i bra slag och klämde till med 30:31 den 5:e och 30:11 den 9:e.
Självklart finns Skuggarvstempot som STRAVA-segment, även om fler och bättre tider finns här: Skuggarvstempot

Skuggarvstempot på STRAVA: http://www.strava.com/segments/1381878
Nu är jag så grymt sugen på att kränka mig själv, så det här lär bli av snart känner jag. Kanske redan i kväll... Har du någon bana där du mäter din form ibland?

Så här såg det ut när jag tog personbästa på Skuggarvstempot:

Ja! Och faaan!

Så här suddig var jag efter Skuggarvstempot i morse

Vaknade klockan sju i morse och tänkte att det finns väl inget annat att göra än att dra en repa runt Skuggarvstempot!? Svepte en burk CocaCola och smekte på mig en gammal och slapp tempodräkt, allt för att kunna slå årsbästat från i fredags på 30:31. Jag kände förra gången att jag nog kunde ha tagit i mer, ville inte ha den känslan idag. Så jag gick ut hårt. Kom till Sundborn 10 sekunder snabbare än senast, upp till Darvells hus var jag nu 24 sekunder snabbare än senast och tänkte att en grym tid under 30 var möjligt. Tyvärr hade jag väl bränt allt mitt finkrut upp dit så sista backen blev kämpig. Istället för att förbättra sista mellantiden mot senast så blev den sämre. Enligt Strava så tog sista backen 5:07 och jag har ett personbästa på 4:30 från i fjol. Så än har jag förbättringspotential. 30:11 stoppade jag klockan på. 20 sekunder bättre än i fredags och 11 sekunder från den där eftertraktade sub-30. Nästa gång, då jävlar...

Mellantiderna från dagen (fredagens i parentes):
Första korsningen 5:57 (6:02)
Sundborn-skylten 6:53 (6:59)
Darvells hus 10:33 (10:46)
Målgång 6:49 (6:45)

Nu ska vi ta vårt pick och pack och dra till Stockholm på 40-årskalas. På återhörande!

Garmin-data och STRAVA:

Bättre ben

Sliten gubbe i retrotröja

Vinden kom från sydväst idag, vilket betydde medvind till Sundborn, sida mot till Skuggarvet och avslut med motvind.

Senast jag körde Skuggarvstempot så tog jag mig runt på 31:50. Det var samma vecka som Vätternrundan och det var ett formbesked som skvallrade om att formen var ganska långt borta. Tidigare i år hade jag kört på 32:50 och 32:03, så det har verkligen inte varit något bra Skuggarvstempoår för mig. Idag klämde jag till med 30:31 vilket är en godkänd tid. Under 30 är riktigt bra, och dit kanske jag når om inte allt för lång tid. Snittpulsen idag landade bara på 85%, så det borde ha funnits mer att ge. 19:e bästa tid av 49 sparade tider.

Inför Vätternrundan så kände jag mig i usel form och hade gjort så i några veckor, till Solleröloppet och SM veckan efter kändes det något bättre. Tävlingen i Burseryd bjöd väl inte på någon succé, men fortfarande en höjning av lägstanivån. Denna vecka har jag kört dalacupen i tisdags med ganska sega ben, troligtvis på grund av tävlingen i Burseryd med efterföljande vilodag. Under Vansbro Bianchi 120 i onsdags så kändes faktiskt benen rätt så bra på slutet. Den här perioden med lopp som både varit långa och hårda har varit bra för mig. Jag gillar att köra mycket och hårt och har i många år känt att jag behöver det för att prestera. Nu är det två veckor kvar till nästa race och med några hårda pass så borde formen ha hittat tillbaka ordentligt till dess.

Nu håller vi tummarna.

Ett formbesked är ett formbesked

Ett formbesked behöver inte alltid vara bra. I mitt fall så var det inte bra idag. Jag var inte bra idag. Jag var faktiskt långt ifrån bra idag. Det kändes som om någon satt och höll i min sadelstolpe och bromsarna låg i. Pulsen låg, kadensen låg, hastigheten låg och det enda som upplevdes som högt var ansträngningen. Ingen kul dag i sadeln.
Drog av ett Skuggarvstempo, en idiotkörning i en kort och brant backe och sedan trampade jag runt Varpan. Skuggarvstempot blev ett årsbästa på 31:50, men tiden är ju långt ifrån bra. De tidigare försöken i år har ju varit katastrof båda två. Det är ju aldrig kul att känna sig dålig, nu hoppas jag bara att det vänder snabbt. Trampandet tunt Varpan (14 km...) var ett enda långt lidande, till jag mötte Adam Steen som skulle ut och staka (rullskidor) i två timmar.

Här står jag och ser besvärad ut

Ska jag se något positivt i passet så är det väl att jag i alla fall fick mig ett träningspass idag. Tiden är ju också 13 sekunder bättre än i slutet på april. Men då upplevde jag det passet som årets sämsta pass och tiden är och förblir skit. 31:50 är långt ifrån mitt personbästa på 28:42.6 som jag körde på i fjol. Nu ska jag nog inte köra något mer skuggarvstempo innan nästa vecka och då räknar jag med att vara i kalasform och så kör jag nog i tempodräkt. Kanske också tävlingshjul!

Dagens karta, pulskurva och höjdkurva. Hela passet hittar ni här: http://connect.garmin.com/activity/326354205

Tidernas sämsta träningspass

På helgerna brukar jag ju normalt kunna köra ett eller ibland till och med två distanspass. Men då frugan jobbat natt denna helg och vi har haft annat i kalendern så har träningen blivit lite lidande. Sent i lördags kväll brände jag av några spurter på testcykeln i ren träningsångest. 23:40 klev jag av cykeln då. Igår så lekte jag först med barnen och ett annat barn boendes i området. Bildbevis:

Foto: Anders Richardsson

Efter att vi lekt färdigt så cyklade vi en sväng, jag och barnen. Vi kom hem, drog med frugan ner på stan där vi käkade kinamat och hade det gött ett tag. Sedan gick vi på Emilys dansuppvisningssäongsavslutning. Efter det så kunde jag alltså sticka ut och cykla. Tror jag kom iväg halv sju på kvällen. Kunde ändå vara ute till det blev mörkt vilket betydde att jag hade nästan tre timmar på mig att bränna lite energi på.

Tänkte att det kunde vara kul att inleda med Skuggarvstempot. Bara där förstår ni ju att det skulle gå åt helvete. Körde ju det eländet så sent som den 20:e april på min näst sämsta tid någonsin. Under uppvärmningen (cyklingen till starten) så kändes benen som ett par betongpelare. Pulsen vägrade gå upp trots väldigt lite träning denna vecka. Borde nästan haft fågelhjärta tyckte jag. Struntade i det och tänkte att när jag väl startar klockan så brukar ju benen gå av sig själv och senast hade jag ju en snittpuls på 175. Startade och kroppen kändes fortsatt skit. Benen ville släpa runt tunga växlar på låg kadens. Hjärtat vägrade slå över 170 slag i minuten trots att benen skrek efter vila.

Försökte hela tiden att ta i mer. Men det gick inte. Det gick ändå, tro det eller ej, lite fortare än senast. Inte så konstigt kanske då en skölpadda med bakbundna ben hade kunnat ta sig runt den där banan snabbare än jag gjorde senast. Dessutom var vinden mycket bättre, så jag hade nog kunnat ta mig fram snabbare även utan att trampa. När jag kommit till Sundborn så var jag en minut före mitt senaste försök. Sedan väntade backarna. Tänkte att då skulle jag minsann straffa ur kroppen rejält och få en riktig pulshöjare. Men den jäveln fortsatte att protestera. Ville bara skruva av motståndet och kliva av. Men det var ju ingen testcykel så jag var tvungen att fortsätta för att slippa bli stående i Boda, som något jävla fån. Och eftersom jag har den här bloggen så skulle det ju se riktigt illa ut om jag bara rullade igenom sista kvarten med 105-puls och 15 km/h i snitthastighet. Så jag försökte väl ändå hålla ångan uppe så gott det gick. Från Skuggarvet bjöds jag på en frisk motvind vilket inte direkt höjde min moral. Kom upp på 32:03 vilket ändå var 47 sekunder bättre än senast. Men fortfarande under isen.

Körde en del mental peppning under loppet. Det kunde låta så här i mitt huvud:
"Så jäääääävla kass jag är då"
"Skitben! skitben! skitben! skitben! skitben!"
"Men vafan ta iiiiii dåååå!"
"Här åker jag och skämmer ut sponsorerna"
"Om jag åker saktare så välter jag"
"Klart jag ska lägga i en tyngre växel, kadensen var ju ändå på väg upp över 60 varv i minuten."
"Så himla dålig!"

Jorå så att. Efteråt tänkte jag panga ur benen med lite intervaller. Det blev en 2-minutersbacke och några spurter. Tre potentiella cykeltimmar blev till en och en kvart. Ett tag tänkte jag kliva av cykeln och gå genom skogen hem för att slippa skämma ut mig totalt på vägen.

Sveriges igår sämsta cyklist

Samma tragiska figur fast från en annan vinkel

Sådär. Skitskönt att ha fått årets sämsta pass avklarat, nu ser jag fram emot vändningen.

Data från passet: https://connect.garmin.com/activity/304795437

Väckarklockspass

Jag kände under Östgötaloppet i söndags att formen inte var på topp. Likaså i onsdags när jag körde veckans första och, fram till idag, enda pass. Därför tänkte jag att jag bränner av en repa på Skuggarvstempot för att få ett kvitto på hur jag står mig mot mina tidigare försök på den sträckan. Om jag ska vara snäll så kan jag säga att jag inte imponerade. Ska jag dessutom vara ärlig så var det min näst sämsta tid någonsin. Klarade sämstatiden med sex sekunders marginal. Men det var ju bra. Nu vet jag det. Jag är skitkass.

Nu skulle det vara lätt att lägga mig ner och gråta några timmar, kanske lägga ut cykeln på Blocket och skaffa mig ett vettigt fritidsintresse istället. Men nej, det här är en bra väckarklocka. Nu gäller det att vända på den här steken innan jag hamnar allt för långt ner i underjorden. Nu ska här byggas upp lite form igen.

Snittpulsen under min 32 minuter och 50 sekunder långa plåga blev 89.3% av max, så jag åkte inte direkt runt och fjantade mig heller. Personbästat ligger på 28:43 så jag har lite förbättringspotential just nu.

Efter slitet runt Skuggarvstempot så tog jag mina usla ben, min värdlösa form och mitt skrotade självförtroende och släpade mig runt sjön Runn. Med en liten skarv runt Vikasjön för att kolla läget på tisdagens dalacupbana. Såg fint ut.

Det behövs inte mycket mer än lite kvällssol för att göra en gubbe glad

Lät Sempren smaka lite grusväg också, av två anledningar. Dels är det ju himla fränt att köra racer på grusväg, och så var det ju det här med att hemresan blev ungefär fem kilometer kortare också...
Här kan ni kika på min runda runt Runn: https://connect.garmin.com/activity/300641605

Skuggarvseländet igår

Vinden var sydvästlig vilket inte är helt fel när Skuggarvstempot skall genomföras, men inte heller helt optimalt. Optimalt är nog en mysig sydöstlig vind. Men sydvästlig vind är bättre än den nordvästliga vinden jag hade senast...

Karta och banprofil stulen från STRAVA

Benen var ganska slitna efter en vecka med ganska hårt och mycket cyklande +ANNAT. Hade väl egentligen tänkt vila igår, men när frugan bjussade på träningstid så var det ju bara att svälja betet med hull och hår. Slitna ben behöver inte vara skitkasst och jag vet ju att det egentligen är i huvudet arbetet mot en sliten känsla skall genomföras. Så jag försökte peppa upp mig rejält. Tog på mig min allra finaste tempodräkt och rullade iväg.

Till första korsningen hade jag 5:36 ungefär när jag tog mitt PB, igår var jag där efter 5:53. Tuffa tider... I Sundborn var jag ungefär 35 sekunder efter mitt PB men tänkte med en riktigt bra slutklättring kan allt hända. Tog in några sekunder upp till Darvells infart som är en mellantid jag har, men det var med livet som insats. En lite för hård öppning och en allt för hård klättring till Darvellz gjorde att sista backen blev en lång plåga istället för en euforisk fartupplevelse. Stämplade in uppe på toppen efter 29:15. Inte alls nöjd just då, men det är faktiskt min tredje bästa tid någonsin, en sekund från min näst bästa tid och 32.5 sekunder från pesonbästat.

Så här dagen efter så är jag nöjd. Om jag skulle testa en uppvärming innan, inte ha slitna ben när jag startar och kanske slippa sida mot/motvind från minut 13 så skulle det kunna gå fortare. Frågan är om jag kan nå rekordet, men jag vill tro att jag skulle kunna det. Måste bara ske innan det blir för kallt för kortbyxor bara...

Sliten kille med ett par fartdödade fräscha flygfän i pannan

Rullade ner till Lugnet, tvättade cykeln och funderade på livet och nästa rekordförsök

Bra ben dålig vind

Bestämde mig igår för att köra Skuggarvstempot på kvällen när barnen somnat. Hade sett på Strava att junioren Pontus Kastemyr hade kört detta anrika testlopp på en bra tid i fredags, så jag blev lite inspirerad. Tyvärr blåste det en del och vinden kom från norr vilket ni kan se på kartan nedan att det inte riktigt var optimalt då det endast hjälpte mig i slutbacken. Men väl där åkte jag 7 sekunder snabbare än någonsin...

En annan sak som ni kan se på bilden ovan är att pulsen dalade lite i den långa klättringen. Det beror nog på att jag gick ut lite för hårt i motvinden i ett desperat försök att hålla nere tidsförlusten så i backen cyklade jag sedan med stumma ben och håll (!).
Till första korsningen hann jag på 5.36 när jag tog mitt personbästa den 2:a juli, igår var jag där på 6:15 så redan där förstod jag ju att det inte skulle bli något personbästa direkt. Korsningen i Sundborn nåddes på 13:43 istället för 12:00. Så jag låg alltså 1:43 efter där. Avslutningen var dock bra och sluttiden på 30:18 är ju faktiskt ändå helt okej och "bara" 1:36 efter mitt personbästa, trots eländesvind och dåligt upplagt lopp.
Borde väl ha gjort ett försök tidigare i veckan då formen ändå varit god, denna vecka innehåller bara regn...

Ska väl cykla till jobbet nu, vi hörs senare idag!

Stark satan!

Kvällens cykel. Och nej, jag är inte köpt av Enervit.

Laddade för Skuggarvstempot idag, men det skulle dröja ända till klockan 21 innan jag kom iväg. När jag väl kom iväg så såg jag till att tända till rejält och peppade mig som bara den under uppvärmningen. När det väl var dags för start så var jag så nära övertaggad som man kan vara. Sjukt pepp!
Planen var att gå all in från start och sedan öka. Eller åtminstone försöka ta mig runt med hedern i behåll. Att starta innebär givetvis att försöka slå tidigare årsbästat (29:43). Om jag hade det i mig och kände det tidigt så var nästa mål att slå personbästat från 2007 (29:14).
Startade sjukt starkt och första "mellantiden" såg riktigt bra ut, andra likaså men sen stumnade jag nog lite för därefter åkte jag jämnt med tidigare försök i år. När jag var i Sundborn och skulle ta mig ann Skuggarvsbackarna så hade jag några sekunder till godo på årsbästat, nu gällde det bara att mata uppför och hoppas att det fanns något kvar i påkarna. Det kändes mycket bra också i backarna och mellantiden utanför Darvells infart var bättre än jag vågat hoppats på. Årsbästat skulle jag fixa och kanske även personbästat! Jag brukar avsluta på ca: 6.30 och jag hade nog 6.55 på mig att slå personbästat, så även om benen stod rätt ut och vinden blåste i ansiktet så skulle det nog kunna gå vägen. Tog sikte på personbästat och gav allt i sista backen (som också är den tuffaste). I sista backen har jag också en punkt där jag vet ungefär hur lång tid det är kvar till målet och där visste jag att personbästat skulle ryka all världens väg och om jag gjorde en genomöverjävlig avslutning så skulle jag kanske till och med ta bästa tiden någonsin. Med tryggheten i att det skulle bli personbästa så chansade jag med en riktig attack in i sista branten och idiotspurtade uppe på toppen. Väl i mål var jag tvungen att "göra en Adam" och lägga mig på rygg för att hämta andan en stund och surfa in för att kolla topplistan på Skuggarvstempot.

Kunde där och då bekräfta att jag skrotade mitt personbästa från 2007 med hela TRETTIOTVÅ sekunder och var bara 2.7 sekunder från att slå Robert Österlings "oslagbara" rekordtid. Så sjukt jävla nöjd kille!

Sista branten, inte go att tass med!

Tid: 28.42.6
Snitt/maxhastighet: 38.8 / 73.3 km/h
Snitt/maxpuls: 174 (89%) / 184 (94%)

All Garmindata hittar ni här:

Tack, Kroppen

Hade väl egentligen tänkt träna på eftermiddagen igår, men jag kom hem så sent från jobbet att det fick lov att bli när barnen somnat istället. Eftersom jag alltid är trött för att jag sover för lite i veckorna så lyckades jag somna inne hos barnen vid läggdags och vaknade tjugo i tio. Funderade en sekund på att strunta i träningen innan jag kom på bättre tankar igen. Befriade cykeln från sin ramväska och flaskstället bakom sadeln. Tyckte mig höra ett svagt "tack" från cykeln när det var klart.

Skuggarvstempot hade varit planen för dagen och nu gällde det att försöka växla från sovande till supersnabb och sedan tillbaka till sovande efter passet igen. Känslan var givetvis bra från start och i Sundborn låg jag bara 16-18 sekunder efter årsbästat som jag tog vid mitt senaste försök. Inte illa, tänkte jag och gav backarna upp till Skuggarvet vad dom förtjänade. Mellantiden utanför Darvells uppfart skvallrade om att jag nog hämtat in dom där sekunderna och i sista backen (som väl tar 4-5 minuter) stumcyklade jag hela vägen upp. Formen är god, det kände jag under hela passet. Ni vet den där härliga känslan när man bara kan mata på istället för att slå av när intensiteten blir hög. Den känslan hade jag igår. Med en bättre kapacitet hade jag givetvis åkt snabbare men med min symaskinsmotor så får jag vara nöjd. Det blev nämligen årsbästa med sex sekunder. Hela passet tog 51 minuter från dörr till dörr, kan inte bli så mycket bättre. Alla tider +ANNAT från Skuggarvstempot hittar ni här.