Tack, Kroppen

Hade väl egentligen tänkt träna på eftermiddagen igår, men jag kom hem så sent från jobbet att det fick lov att bli när barnen somnat istället. Eftersom jag alltid är trött för att jag sover för lite i veckorna så lyckades jag somna inne hos barnen vid läggdags och vaknade tjugo i tio. Funderade en sekund på att strunta i träningen innan jag kom på bättre tankar igen. Befriade cykeln från sin ramväska och flaskstället bakom sadeln. Tyckte mig höra ett svagt "tack" från cykeln när det var klart.

Skuggarvstempot hade varit planen för dagen och nu gällde det att försöka växla från sovande till supersnabb och sedan tillbaka till sovande efter passet igen. Känslan var givetvis bra från start och i Sundborn låg jag bara 16-18 sekunder efter årsbästat som jag tog vid mitt senaste försök. Inte illa, tänkte jag och gav backarna upp till Skuggarvet vad dom förtjänade. Mellantiden utanför Darvells uppfart skvallrade om att jag nog hämtat in dom där sekunderna och i sista backen (som väl tar 4-5 minuter) stumcyklade jag hela vägen upp. Formen är god, det kände jag under hela passet. Ni vet den där härliga känslan när man bara kan mata på istället för att slå av när intensiteten blir hög. Den känslan hade jag igår. Med en bättre kapacitet hade jag givetvis åkt snabbare men med min symaskinsmotor så får jag vara nöjd. Det blev nämligen årsbästa med sex sekunder. Hela passet tog 51 minuter från dörr till dörr, kan inte bli så mycket bättre. Alla tider +ANNAT från Skuggarvstempot hittar ni här.