Vad jag åt, drack och hade för kläder under Vätternrundan

Foto: Mats Hermansson

Viktiga detaljer för vissa, mindre viktiga för andra. Så jag berättar detta för vissa. Regnet upphörde bara minuter innan vår start, skönt att slippa starta i regn även om det kom snabbt igen. Prognosen tolkade jag som att vi skulle ha regn i början följt av halvklart väder resten av rundan. Lite så blev det också. Efter att regnet slutat så fick vi åka ganska länge i uppehåll och också lite solsken. Mot slutet kom det regn igen men vi besegrade regnet och fick avsluta torrt. Jag visste alltså att det skulle börja kallt och blött och sedan bli varierat. Intensiteten visste jag skulle bli ganska hög hela tiden.

Om vi börjar med "det vanliga" så hade jag en nätaktig underställs T-shirt, vanliga cykelbyxor, vanlig cykeltröja och vanliga cykelstrumpor och kortfingrade cykelhandskar. Händer, huvud och fötter är viktigast att skydda för en varm känsla även i kallt väder. Så jag körde skoöverdrag, ett par varma handskar (för temperaturer mellan 0 och +7 ungefär) över mina kortfingrade och en keps. Annat som inte tillhör standardkittet är armvärmarna, benvärmarna lät jag bli för ska man åka snabbt så har man inte benvärmare. En väst hade kanske varit bra att ha, annars brukar jag bara använda väst när det är kallare än -10 då den tar bort lite fartvind som kan vara jobbigt vid så låga temperaturer.
När vi efter några mil slapp blötan och vägen började torka upp igen så tog jag av mig extrahandskarna. Kepsen tog jag av vid stoppet efter 74 km och armvärmare samt skoöverdrag fick sitta på hela tiden. Kändes som en klockren klädsel då jag aldrig frös eller kände mig för varm någon gång under turen.
Jag är dock en sådan där människa som brukar kunna klara kyla bra, andra hade kanske frusit i mina kläder.

När det gäller näringsintag så hade jag lärt mig lite från förra året då jag bara drack en flaska de 14 första milen... I år hade jag två stora, två små flaskor och två påsar sportdryckspulver med mig. Planen var att dricka en flaska var 70:e minut (6 flaskor på 7 timmar). Det började bra, men när jag blev så där onödigt kissnödig efter 85 km och det var långt till kiss- och vattenstoppet (140 km)så drack jag inte speciellt mycket.  Istället för tre flaskor så hade jag där druckit två, men det var i alla fall två stora flaskor. Vid stoppet så blandade jag också ny sportdryck i dessa stora flaskor och hade därmed 4 flaskor kvar för 16 mil vilket ju borde räcka. En flaska i timmen. Nu kom jag ändå i mål med bara fyra flaskor i kroppen. Tre stora och en liten vilket ger 2.75 liter. Hade druckit mer om jag inte 1. hade blivit så kissnödig och 2. inte känt mig så fräsch på slutet. Sista 90 minuterna drack jag inte mycket.
Jag drack inte bara. Hade med mig tre stora gel, en liten gel och två energikakor också. Schemat för dessa höll jag och det såg ut så här: Stor gel (100g) efter 2, 4 och 6 timmar och energikaka efter 2.5 och 5 timmar. Den lilla gelen (40 g) skulle vara en slags nödraket om energinivån skulle kännas för låg någon gång.

Sammanfattningsvis såg mitt mat- och drickschema inför Vätternrundan ut så här:
1.10 första flaskan slut (750 ml)
2:00 första gelen (100g)
2.20 andra flaskan slut (750 ml)
2.30 första energikakan
3.30 tredje flaskan slut (500 ml)
4.00 andra gelen (100 g)
4.40 fjärde flaskan slut (750 ml)
5.00 andra energikakan
5.50 femte flaskan slut (750 ml)
6.00 tredje energigelen
7.00 sjätte och sista flaskan slut (500 ml)
Och så finns det folk som säger att Vätternrundan är enformig!?
Nu lyckades jag inte riktigt dricka så där mycket men bevisligen behövde jag inte det heller. Om ni tittar på bilden så ser ni mina två stora flaskor i flaskställen och dom två små i specialstället bakom sadeln. På ramen hade jag en liten väska med mina fyra gel och en energikaka. Den andra kakan fick inte plats där utan låg i min ena ryggficka.
Skulle jag åka Vätternrundan igen med ett stopp för att fylla på vatten efter 14 mil så skulle jag bara åka med två stora flaskor och ta med mig två påsar sportdryckspulver. Det ger fyra flaskor och 3 liter det. Flaskstället bakom sadeln blev ju egentligen överflödigt, gjorde att jag släpade extra vikt i onödan och dessutom har dom där rackarna en tendens att gå sönder/tappa flaskor. Mitt flaskställ bakom sadeln gick faktiskt också sönder. Bägge skruvarna till ena flaskstället gav upp och jag tappade en flaska med tillhörande flaskställ med några mil kvar till mål (då hade jag ändå kontrolldragit skruvarna kvällen innan...). Onödigt och farligt då de bakom mig riskerade att cykla på flaska + ställ. Utan stället bakom hade jag inte varit en lika stor säkerhetsrisk och jag hade haft ett drygt kilo mindre att släpa på. Då skulle jag istället kunna ha en sadelväska där med slangar och verktyg, som jag nu hade i ena ryggfickan tillsammans med pumpen som nästa gång kommer vara monterad på ramen.
Skulle jag däremot åka Vätternrundan helt utan stopp så skulle jag ha flaskställ bakom sadeln igen.

Det här blev ju ett himla intressant inlägg! Nåväl, jag har väl åtminstone nytta för det om/när jag ska åka Vätternrundan igen. Utan bloggen skulle jag ju bara glömma allt sådant här, nu kan jag bara gå tillbaka och se hur jag genomförde olika lopp förra gången.
Om någon undrar vad jag hade för märke på mina energiprodukter så kan jag säga att det var fyra olika varumärken inblandade denna gång.