Mitt Vätternäventyr 2012

Så här såg det alltså ut runt sjön igår, höjdmätaren spårade tydligen ur kring 40 km men annars så...

Jag börjar med det viktigaste, siffrorna:
Distans: 294,52 km
Tid: 7:04:34
Tid inkl. tre stopp: 7:08:33
Medelfart: 41,6 km/h
Maxfart: 68,3 km/h
Höjdstigning: 1.786 m
Medelpuls: 151 slag/min (77% av max)
Maxpuls: 177 slag/min (90% av max)
All min Garmindata från rundan hittar ni här.

Nytvättad cykel i Falun

Lugnt i Bianchimontern när Sverige spelade mot England i EM

Nummerlappen nålad kvällen innan, jag var uppe till tolvslaget för att fixa och dona inför rundan, vaknade sedan vid sex på morgonen efter att ha vaknat tre gånger under natten också för att jag frös. Standardnatt för mig alltså.

Vätternkittad cykel som står och skäms i en källare i centrala Motala

Vi vaknade upp till ett fantastiskt svenskt sommarväder så det blev gubbladdning i hallen till det var dags att rulla ner till starten

Med oss i startfållan: OS-legendaren Bernt Johansson!

Ett typiskt överladdat gäng vätternmotionärer, go Conti Test Team!

Ah.. doften av grönskan utanför Gränna (ca 74 km in i rundan)! Jag valde att ta en mobilbild istället för att kissa, blev sjukt kissnödig en mil senare men fick hålla mig i ytterligare sex mil till nästa stopp... Det var inte kul.

Här har vi väl åkt 26 mil ungefär och på frågan om någon började bli trött så fick jag bara skratt och leenden tillbaka, så folk var nog inte så trötta som de ville ge sken av. Här tar vi det typiskt lugnt uppför för att hålla ihop gruppen.

Lite relax vid vattnet efter avklarad Vätternrunda
 Så där ja. Då var årets Vätternrunda avklarad. I natt lyckades jag med bedriften att sova i elva timmar. Dels sliten från Vättern givetvis men också på grund av min ständiga brist på nattsömn i kombination med att barnen sov hos farmor/Lasse. Skönt var det!

Om vi börjar från början så var jag så glad när de första milen tickade in. Allt gick så sjukt mycket lättare än förra året då jag plågades redan från start och vi snittade upp över 42 i motvinden. Som högst var vi uppe i 42.5 på min mätare innan några elaka backar och ett piss-stopp sänkte snittet något. Ner till Jönköping kom vi med 41.0 km/h och nu skulle vi få njuta av 15 mil medvind. Tyvärr blev vi lite sinkade igenom Jönköping av buss +ANNAT så när vi lämnat Jönköping efter ca 11 mil i motvind var snittet nere på 40.5. Men allt kändes så prima ballerina ner dit så jag var inte speciellt orolig för vår fortsatta kamp runt sjön.
Vi hade tre planerade stopp:
74 km: kissa (1 min)
140 km: kissa och fylla på flaskor med vatten (2 min)
210 km: kissa (1 min)
Efter tolv mil var vi nere på tio man som gick runt i gruppen och tog förningar, det kändes som lite för lite och att resan till Motala kunde bli onödigt grym för oss. Jag valde ju att inte kissa efter 74 km och blev riktigt kissnödig efter ca: 85 km... I fem och en halv mil var jag rejält kissnödig, sista två milen innan nästa stopp var jag så kissnödig att jag knappt kunde sitta i bocken längre.
Vid stoppet i snabbdepån efter 140 km så hann jag fylla på två flaskor med vatten, hälla i sportdryckspulver i flaskorna och kissa 4.7 liter på våra två minuter. Kändes bra. Vid stoppet motiverades också fler att hjälpa till med dragjobbet och genast blev det mer vila och högre fart. I medvinden gick det riktigt fort. Efter ungefär 20 mil hade jag en svagare period då jag funderade en del på hur fan det här skulle gå, men efter ungefär en timme började det kännas bättre igen och då var det ju bara sex mil kvar. Vi var nere på sex man vid ett par tillfällen mot slutet men med två mil kvar så blev vi plötsligt ett tiotal och farten var grymt hög där. Folk hade väl fått hemlängtan. Det kostade dock en hel del vilket gjorde att vi blev sex sju stycken arbetsvilliga igen. Sista fem milen var nog de som jag kände mig som starkast. Inte ett dugg orolig över att inte orka jobba hela vägen och jag visste att om det krävdes så skulle jag kunna ta riktigt långa förningar.
Vi kände mot slutet att vi kanske kunde fixa förra årets tid så vi trummade på bra in till målet där Speakern sa 7:09. Officiella tiden säger dock 7:08 och målet var att åka snabbare än förra årets 7:12 vilket vi lyckades med.
Jag är nöjd med lagets insats och också sjukt nöjd med min egna. Förra året fick jag ju kramp i bägge vaderna efter 18 mil, spenderade 8 mil i svansen innan jag kunde hjälpa till med livet som insats sista 4 milen. I år var jag en av de som klarade av Vätternrundan bäst i vår grupp och jag hade inga som helst krampkänningar utan kände mig ganska fräsch hela tiden. Speciellt på slutet då det stundtals kändes som vilket lättare distanspass som helst.
Om jag ska åka Vätternrundan nästa år så ska det gå under sju timmar. Jag vet nu vad som krävs för det och jag vet också att Conti Test Team kan klara av det om de skulle vilja. Som det är nu har vi dessa två år åkt väldigt sakta uppför, genom korsningar och rondeller. Skulle tempot vara lite lite högre uppför och om man bara såg till att de som hjälpte till med dragjobbet klarade korsningar och rondeller bra så skulle vi kunna kapa minuter bara där. Som det är nu väntas hela svansen in innan farten höjs igen.
Tack för i år grabbar, snyggt trampat!