Fincyklat

Två vilodagar i följd är ju någon slags smärtgräns för mitt mentala välmående. Skulle jag vila i tre dagar så skulle jag inte må så bra utan få en väldig abstinens och oro i kroppen, så igår ikväll stack jag ut för att slippa den besvärliga känslan som annars hade uppstått. Det kom lite kvällssol och asfalten torkade upp, bestämde mig för att testa och börja köra in mina nya skor. Faktiskt så blev det premiär för nästan allt jag hade på mig:

Benvärmarna har jag haft i ett år och armvärmarna hade jag under Falkenloppet i söndags, annars allt nytt! Lyxig känsla att fräsa runt i fräscha grejer måste jag säga.

Eftersom jag hade hela gårdagen i kroppen när jag började cykla men ändå ville vara snabb, så inledde jag med ett varv runt sjön Varpan (kika gärna i föregående inlägg för karta). Det var väl så fint och jag blev väl så glad.

Efter att ha balsamerat själen med vatten, ängar, får, lamm, andra cyklister, kvällssol +ANNAT så styrde jag in på Lugnetleden och begav mig av mot starten för Skuggarvstempot.

Vindstilla denna kväll, och det är väl rätt fint det när man ska åka så fort man kan och jämföra sig mot sig själv (och lite mot andra...). Vill man ha pangpang i diamantbenen så lär man plåga sig med jämna mellanrum och det var ju faktiskt hela två veckor sedan jag senast åkte Skuggarvstempot. Då på tiden 31:40 som var 20 sekunder sämre än mitt årsbästa. Planen för Skuggarvstempot var årsbästa, annat finns ju inte på kartan ens.
Satte av i ett väldigt högt tempo och från minut fem var det ett enda långt kämpande mot mjölksyra och stumma ben. Kände ändå att det gick ganska bra och mycket riktigt tog jag nytt personligt årsbästa. Kul! Jag var faktiskt bara en halvminut från min näst bästa tid, så det får jag ju vara riktigt nöjd med. Kom hem efter 22 på kvällen, men så kan livet se ut som småbarnsförälder med brinnande cykelintresse.