2016-08-17

Vi ska separera...


Det är tyvärr inget dåligt skämt heller. Efter 12½ år tillsammans och nästan 10 år som gifta så ska vi nu gå skilda vägar. Separeras. Skilja oss. Alla fina stunder vi haft finns ju för alltid kvar, men framtiden får vi skapa var för sig.

Eftersom vi nu berättat för alla barn samt några i vår närhet så kommer detta nu givetvis att sprida sig och jag vill därför också skriva det här. Så ni alla vet vad som händer.

En ocean av praktiska saker att lösa kommer givetvis upp i samband med detta. Bland annat så ska Ronya försöka hitta en lägenhet i stan och jag ska försöka öka min årsinkomst i ett försök att behålla huset. Har ni tips på större lägenheter i Falun så får ni gärna höra av er.

Eftersom barnen kanske läser här eller kan läsa här i framtiden så kommer jag inte gå in så mycket på djupet kring detta. Konstaterar bara att vi ska skilja oss som vänner och att jag mår jättedåligt över hela situationen.

22 kommentarer:

  1. Väldigt tråkigt att läsa, men jag hoppas du kan ta alla positiva saker, och glömma dom dåliga. Det är svårt att inte blanda in barnen. Kämpa på så löser sig saker med tiden.

    SvaraRadera
  2. Trist Henrik!! Hoppas dock att det blir till det bästa för er alla, speciellt för barnen.

    SvaraRadera
  3. Det var inga roliga nyheter. Hoppas allt löser till det bästa.

    SvaraRadera
  4. Tråkigt att höra, men bättre att skiljas som vänner! Kämpa vidare och ta hand om familjen!

    SvaraRadera
  5. Väldigt tråkig läsning, men är du lika stark som du är på hojjen så kommer de att gå bra! Vilket jag tror Du är!

    SvaraRadera
  6. Livet blir svårare och kommer att kräva att tränings och tävlings-stress och/eller arbets-stress behöver minskas, därför att familjestressen har ökat. Kör du på som vanligt bryter du ned dig. Vila mer och bättre. All lycka och hitta laddande, lyckliga stunder. Håller med om det som andra skrivit här och tror att bästa vägen framåt är att fortsätt se till allas bästa. Respekt till er.

    SvaraRadera
  7. Verkligen trist, ta hand om er.
    Träningen blir en bra ventil

    SvaraRadera
  8. Så ledsen för er skull. Men hoppas allt kommer bli bra i slutändan för er alla! Vi tänker på er.

    SvaraRadera
  9. Jobbigt. Jag hoppas verkligen att ni alla tacklar det på bästa sätt. Sköt om er.

    SvaraRadera
  10. Åh. Styrkekramar, massor av styrkekramar. Önskar förstås lycka till med allt det praktiska och förstås också allt annat som följer.

    SvaraRadera
  11. Tråkigt att höra.
    Men hoppas allt löser sig till det bästa.
    Lycka till!

    SvaraRadera
  12. Alltid trist med separation. Lycka till framöver.
    Är ny separerad själv och cykel intresset är inte det största just nu.
    / Viggen

    SvaraRadera
  13. Otroligt tråkigt, ta hand om er!

    SvaraRadera
  14. Tråkigt att höra. Har genomgått samma sak i höstas. Kändes hopplöst då på en massa sätt. Bl.a. Trodde jag att cykelsatsningen skulle få läggas på hylla. Men det har funkat riktigt bra tack vare att vi är vänner. Livet blir lite annorlunda men inte nödvändigtvis sämre.


    SvaraRadera
  15. Beklagar.
    Otäckt likt min egen historia: Vi gick skilda vägar som vänner för ett år sedan efter 13 år tillsammans och 8 år som gifta. En möjlig spik i kistan är alla timmar jag lagt på sadeln...

    SvaraRadera
  16. Lider med dig, er. Gått igenom det själv. Tog lång tid men kom ut på andra sidan till slut och ja, livet fortsatte.

    SvaraRadera
  17. Har gått igenom samma resa, gick ner i absoluta botten, vände o kom igenom starkare. Är en resa som heter duga, så är det.
    Har idag en bra relation med ex, man har rätt att vara ledsen, arg, det är naturligt. Den känslan går över, man accepterar situationen.
    Ge bara massor av kärlek till era barn så blir det bra.
    Hälsningar // Raceit

    SvaraRadera
  18. Tråkigt Henrik och din blogg är rolig intressant och ärlig. Nästan som man känner dig fast man inte gör det. Jo jag hälsat på dig en gång och du verkar vara en trevlig prick. Ja separera... ja det är en förlust eller är det kanske ett sätt att utvecklas. Man inser att man förlorar något väldigt personligt samtidigt ser man i backspegeln varför fast man inte kan göra något åt det. Kanske det är som det där jävla cyklandet, slutar man trampa stannar man liksom. Läkning tar tid och ska göra det för det som växer ihop måste hålla.
    Fortsätt därför att trampa vidare , nya möjligheter och upplevelser kommer bara man ser framåt mot nya drömmar och mål....


    SvaraRadera