Jag vann SCF Zwift Road Challenge med minsta möjliga marginal!

Hej och god morgon!

Igår körde jag första tävlingen i Svenska cykelförbundets nya satsning på lite längre lopp. Som jag har längtat efter att få köra lite längre lopp på Zwift. Dom flesta tävlingar är runt 40 minuter och det är ju egentligen jättebra för att väldigt många orkar ta i så länge, men när det går över timmen så börjar det bli lite jobbigare för vissa. Det hoppades jag ha till en fördel igår. Det var ett stort och kompetent startfält på 199 cyklister som rullade iväg för att köra 70 kilometer med ett antal backar innan det skulle avslutas med en plattare del sista kilometerna.

När vi hade rullat iväg så upptäckte vi snabbt två saker. 1. Det fanns spanjorer med som drog väldigt höga watt och 2. världsfemman Kirchmair var med. Det som jag trodde skulle bli en enkel första mil på platten blev lite hårdare än väntat. Ändå hanterbart men även om jag gillar hårda lopp så är det aldrig kul när "fuskande" cyklister stör. Hade ett sådant lopp här om dagen då fuskare förstörde hela loppet. I det här fallet så var det väl främst två spanska cyklister som störde.

Efter första backen så var vi ca: 25 cyklister.

I den andra backen som var betydligt brantare så var vi några svenskar som satte lite extra fart och lyckades spräcka upp fältet. Tyvärr är det ju svårt att hålla undan från cyklister som drar så många watt så det syddes ihop till en grupp på 18 igen nere på platten.

Wetterhall var het även i vulkanbacken vilket var bra för efter den så hade vi blivit av med en av spanjorerna och ett par till åkare. Så vi blev ca: 15 man kvar efter den backen.

In mot den näst sista backen så hände något. B-klass spanjoren Santana Sosa gick upp och höll 7.5 w/kg inför backen vilket ledde lite till full panikåkning i gruppen. Sedan höll han ungefär den effekten i backen vilket gjorde att alla utom fyra av oss hängdes av. Jag hade tidigare uttryckt att vi borde släppa iväg spanjorerna eftersom dom körde suspekt. Men jag tänkte inte släppa om andra hängde på...

Vi blev nu alltså fem cyklister med lite knappt två mil kvar till mål. En spansk moped och fyra tappra som fick åka pace bakom. Nere på platten höll spanjoren 6.5 w/kg så det blev omöjligt för jagande att komma ifatt. Jag testade en attack för att se om det blev någon reaktion men spanjoren höll sina stadiga 6.5 w/kg så det var bara att slå av igen.

Jag hade känt mig helt okej mest hela tiden och klämde faktiskt en gel också efter ungefär 55 minuter för att ha bra kraft hela vägen. Backarna hade jag överlevt och jag har en halvhyfsad spurt, så jag var optimistisk inför avslutningen.

I sista backen så gick spanjoren in med 9w/kg och efter en stund fick vi alla vika ner oss. Äntligen! Spanjoren slog av till 8w/kg och fortsatte i den takten. Tack och hej! Bakom blev vi nu en kvartett med Kirchmair, Jacob Ahlsson, Johan Gren och jag. Jacob drog på en attack uppe i sista backen som sved i benen. Sedan gjorde han också ett par attacker på slutet men vi var alla med på noterna. Sista kilometern blev väldigt avvaktande innan Johan Gren och jag kickade igång spurten med 3-400 meter kvar. Jag lyckades hålla mig från att titta på skärmen i spurten utan gav bara allt. Tittade upp precis mot slutet och tyckte mig se att jag passerade Johan precis vid målet.

Segermarginalen skrevs till 0.001 sekund! En tusendel alltså och denna gång hade jag marginalen på min sida! Snitteffekten blev 306 watt och snittpulsen blev 161 så ett bra gnet-pass med några hårda backar på det. Fint pass!

Riktigt gött att få vinna en större tävling och att det var en svensk tävling kändes också väldigt fint. Fick nästan be om ursäkt till Johan då den segermarginalen efter en och en halv timmes tävling kändes nästan fånig.

Jag sände inte loppet igår, men det gjorde SCF och ni kan se tävlingen i efterhand här:



Jag siktar dock på att sända tredje deltävlingen i Swedish Zwift Racing Cup by SZR där jag efter en 8:e plats och en 6:e plats ligger femma totalt: