Att rasta eller bli rastad, det är frågan

Hej och god dag! 

Sådär som på bilden såg det ut under stora delar av dagens pass, med Samuel en bit framför mig. Samuel Brännlund har varit på besök i helgen och idag skulle jag visa honom lite stigar och liksom rasta honom lite innan den långa hemresan. Men jag undrar vem det egentligen var som rastade vem idag. Han bara gled iväg mest hela tiden, som en hal tvål helt omöjlig att få tag i. Tror att jag måste börja träna lite mer och kanske optimera utrustningen något. Skaffa elcykel kanske? 

På den sista bilden skulle man kunna få känslan av att jag har väntat in Samuel. Men det var bara han som hade cyklat ifrån mig och sedan inte visste vart vi skulle så jag kunde svänga in på rätt stig och hämta andan i några sekunder. 

Som pricken över i så lyckades jag ramla på en stenkista till stig, uppför. Slog mig lite men det ska inte vara något som ska störa framöver. 

Det var dessutom sjukt blött i skogarna. Jag har ju kört något pass i Stångtjärn-skogarna tidigare i år och då har det varit torrt och fint men idag var det riktigt blött. Det var liksom vatten där det inte brukar vara blött annars så det måste ju ha regnat väldigt mycket dom senaste dagarna. Lite synd när man får långväga besök men det är ju kul att skita ner sig lite också.  

Det var jättekul att ha Samuel här, riktigt stark cyklist och en mycket trevlig sådan också. Vi satt uppe till ett i natt och snackade cykel, eller var det Eurovision som höll oss uppe? Så det har blivit mycket gott snack dessa dagar. Tack Samuel för sällskapet! 

Nu ska jag slicka mina sår här och börja med lite lunch, vi hörs väl snart igen hoppas jag!?