Eller okej, kanske inte bloggvärlden, men god morgon till er som läser den här bloggen fast det egentligen inte ens är morgon och härmed kan man väl säga att det där blev en dålig start på bloggen, speciellt med tanke på denna jättelånga mening helt utan slut eller poäng.
Här om dagen så skrev jag ju att jag hade filmat med min Garmin-kamera ute på gården under natten. Skulle se om jag kunde få något av de djur som stryker omkring här på film. Det tog knappt elva minuter innan denna klev in i bild:
Frida sitter här bredvid och äter också en andra frukost, men hon fick inte Coca Cola... Igår tog jag förresten en så kul/fin bild på Ebbah. Hon somnade nämligen med tidningen Min Häst över ansiktet. Ebbah har blivit så stor att jag frågar henne om jag får lägga ut bilder på henne på olika plattformar, men den här bilden fick jag inte lägga ut. Jag lägger givetvis ut bilder utan att fråga ibland också, men bilder på när man sover kan ju vara känsligt. Så det låter jag väl bli denna gång då. Är ju snäll.
Igår skulle jag gå och lägga mig hyfsat i tid, tänkte jag. Istället så fastnade jag på YouTube. Farligt det där när varje klipp jag ser är 5-15 minuter långt och jag ser några (för många) stycken. Tiden liksom flyger iväg. Igår kollade jag några klipp från Casey Neistat. Han har tidigare gjort korta videos där några har blivit virala och sedan ett halvår så lägger han ut klipp varje dag. En vlog alltså. Nyss passerade han två miljoner prenumeranter och han fick här om dagen till en viral video under snöstormen i USA då han åkte snowboard bakom sin Jeep i centrala New York.
En av hans tidigare videos har ni nog sett, jag har säkert lagt upp den här i bloggen förut också då den har cykeltema, men här kommer den igen. Favorit i repris alltså:
Ja, det där var väl lite om mitt liv just här och nu. Ska faktiskt träna idag. Känner mig kry vilket är så sjukt välkommet. Min kalender på Garmin Connect är ju annars pinsamt tom. Fem vilodagar i rad nu på grund av lite snor?! Men hellre safe than sorry tänker jag kring att träna med sjukdomssymptom. Min pappa tränade ju och tävlade när han var sjuk, dog sedan när jag var fem. Rätt ovärt så här med facit i hand. Jag tänker därför inte låta mina barn genomlida det.
Man behöver ju inte dö tidigt för att man tränar och tävlar när man är sjuk, det finns många som gör det och ändå lever långa liv. Men jag tycker liksom inte att det är värt risken. Så jag skippar det.
Apropå Garmin å så där. De frågade mig här om dagen (igår?) om jag ville göra något tillsammans med dem på cykelmässan senare i vår. Jag föreslog att jag kunde stå där i bikini för att locka kunder, men det finns kanske något annat som vi skulle kunna hitta på istället?!
Har ni något förslag på vad Garmin och jag skulle kunna göra tillsammans på mässan, som ni skulle tycka var kul?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar