Ibland behövs både piska och morot

Hej och godmorgon vörtsmulor!

Ah, jag säger då det. Ibland behövs verkligen både piska och morot för att få någonting gjort. Igår tänkte jag träna och jag tänkte träna och efter det så tänkte jag träna. Klockan gick och jag tänkte vidare. Bestämde mig till slut för att träna när barnen lagt sig så strax innan tio gick jag ner till cykelrummet.
Ett tag senare så lyckades jag prestera detta rop på hjälp via Twitter:

Har nu suttit på en pall i cykelrummet i 35 minuter med pulsbandet runt halsen och prokrastinerar dagens träning genom att kolla YouTube...

— Henrik Öijer (@henrikoijer) January 7, 2016

Fick kort därefter detta svar:

@henrikoijer jag kan skicka en bild på min begynnande mage som visar vad som händer när en trebarnsfar prokrastinerar sin träning.

— eriksvedin (@BikeGuideSweden) January 7, 2016

Det där var väl piskan som fick mig att ta mig i kragen (pulsbandet?) och sätta igång. Bestämde mig för att ge mig någon morot också för att motivera mig ytterligare. Grävde därför fram ett paket Remi mint ur gömmorna och tänkte mig en bit efter varje intervall.

Det höll i fyra av sex intervaller, sedan var jag inte så sugen på att tugga utan valde att fokusera på att hämta andan istället. Kompenserade dock genom att äta upp allt som fanns kvar efter sista intervallen.

Det jag körde var nioettor, vilket betyder nio minuter intensivt arbete följt av en minuts vila. Det magiska med dessa intervaller är att det bara är en minut vila. Därav fokus på att hämta andan istället för att tugga under vilan. Grejen är att kroppen och benen inte hinner återhämta sig mellan intervallerna men man hinner hämta andan hyfsat innan det där dags för nästa plåga.
Stumheten kommer krypande genom passet utan att man behöver kliva över mjölksyratröskeln. Jättemysigt.

För er som för bok så noterade jag 303 monarkwatt i snitt under dom sex intervallerna och hela passet hittar ni här: https://connect.garmin.com/modern/activity/1007141760

Ja, det där är snor. MVH fräsch kille med håriga ben.