2009-09-29

Första kilometertestet


Så var då det avverkat. Har faktiskt joggat 2.2 km också, förutom kilometern på tid. Det var ganska blåsigt idag, för att vara Falun, och runt åtta grader i luften. Cyklade upp till Lugnet för att inte komma dit helslut och med trasiga ben, värmde sedan upp ytterligare genom att jogga 600 meter. Redan på första hundringen fick jag ont i framsida lår, på bägge benen. Som träningsvärk, så kändes det. Jag som hade hoppats att de nya smärtorna skulle visa sig efter att jag sprungit. I kväll, eller kanske imorgon. Men hundra meter in i uppvärmningen? Nåja.
Jag hade redan innan jag åkte upp till Lugnet, tänkt att ta mellantider på varje tvåhundring. För att på så vis hålla lite koll på tempot. Vilket tempo det än skulle bli ville jag veta det under loppets gång. Hade räknat ut att jag borde ligga mellan 36 och 48 sekunder/200 meter för att klara tre till fyra minuter.
Det blåste sida mot på upploppet och medvind i kurvan efter mål. Det hade varit bra att läsa Djurbacks tips om tre rakor medvind och två i motvind, eller om jag kunnat använda min egen hjärna innan start. Nu blev det mer motvind än medvind idag, hade kanske tjänat en sekund eller två på att starta vid målet och gå i mål på motsatt sida banan.
Stod och funderade en liten stund innan jag insåg att det var lika bra att bli av med det hela. Så jag startade klockan och började springa, eller vad man nu kan kalla det. Första tvåhundringen gick lätt, kastade ett öga på mellantiden. Låg ungefär där jag ville vara, så nu var det väl bara att hålla det tempot.. Tappade dock lite tid på de två följande tvåhundringarna. Med ett varv kvar försökte jag höja farten lite, nu var det ju bara ett varv kvar och så jäkla tvärstum skulle jag väl inte behöva bli. Sista tvåhundringen var alltså motvind och sida mot och där skulle spurten börja. Men spurt och spurt, jag kände mig som jag tror att ett träsktroll skulle se ut om det sprang. Inte direkt så jag kände mig som Haile Gebrselassie när jag älgade på. Det finns lite att göra teknikmässigt kände jag.
Men var ändå hyfsat nöjd med tiden. Det borde ju finnas stort utrymme till förbättring, hoppas jag.
Efter jag hämtat andan en kort stund så joggade jag lite lätt i fyra varv. När allt springande var över så cyklade jag en omväg över Jungfruberget och hem. Ville få lite cirkulation i kroppen utan att riskera att förstöra benen ännu mer...
12 dagar kvar till Hackmora Bergslopp, nu ska jag försöka lära mig tekniken lite snabbt. Tror att det faktum att det är uppförsbacke nästan hela vägen är en fördel för mig som cyklist. Mot om jag varit tvungen att springa utför... Om jag ska gissa på varför jag fick ont direkt under uppvärmningen, så tror jag att det beror på att jag "bromsar" mig fram. Då utsätter man väl framsidan onödigt mycket? Måste alltså lära mig att få till det rullande flytet. Eller beror det på annat?
Tiden då, undrar säkert ni. Jo tiden blev tre minuter, tjugofyra sekunder och två tiondelar. Stort grattis alltså till Adam Steen som nu vunnit två bloggtävlingar i rad på min blogg. Snacka om toppform.
1:a 200 m: 40.6
2:a 200 m: 41.9
3:e 200 m: 42.5
4:e 200 m: 39.7
5:e 200 m: 39.5
Totalt: 3.24.2
Sprang alltså som snabbast under sista 200, trots motvinden. Så viss fartökning måste ju ha skett, även om det kändes som om jag stod helt jävla stilla. När jag kom ut på sista rakan så tittade jag mot målet och tänkte att jag strax går i mål. Men tiden måste ha stannat, så där lång tid tar det aldrig när jag cyklar...

3 kommentarer:

  1. Ingen dålig kilometertid. bara aningen långsannare än dom snabbaste snittar på maratondistansen... ;-)

    SvaraRadera
  2. Ja, jag har en bit kvar till världseliten... Att ligga på kilometertider under tre minuter, i över 42 kilometer, är rätt okej. Jag får trösta mig med att jag förhoppningsvis skulle köra ifrån marathonlöparna på ett MTB-lopp.

    SvaraRadera
  3. Starkt jobbat! Det där onda du känner i framsida lår är stötvåldet och ovana muskler....det kommer kännas mycket bättre efter nästa tur och vara helt borta inom en vecka!

    SvaraRadera