Ni vet hur det är; blöta stenar, dålig form, för mycket luft i däcken och en ovanligt stor portion otur. Jag körde på ganska bra inledningsvis och pulsen låg ganska mycket runt 165-170, utför och vid vissa andra passager sjönk givetvis pulsen. Mot slutet var kroppen dessutom inte så stöddig längre. Snittpulsen blev 156 och det tog 44 minuter och 4 sekunder att åka milen. Så ni förstår kanske att det inte är någon vidare snabb mil. Om man skulle plocka bort något nedfallet träd och kanske putsa till ett par blöthål skulle helhetsupplevelsen öka lite. Men jag gillar den ändå. Det finns rätt många små tekniska utmaningar. Det är kul att få tänka lite på hur man ska cykla ibland, och inte bara lösa allt med kraft.
Tvingades till ett stopp i den snabbaste utförsåkningen, en mördarpinne de luxe försökte, med hjälp av min vevarm, slita av bakväxeln. Inte så ofta som pinnar är så agressiva faktiskt, denna fick lov att avlivas direkt efteråt.
Här är det bara ett par hundra meter kvar, passade på att ta en fotopaus.
Här har jag sprungit några gånger. Imponerande av dig att kunna cykla där måste jag säga!
SvaraRaderaFy jävlar vilken gren! Det där kunde gått både illa och blivit onödigt dyrt....
SvaraRadera