Motionär - mer eller mindre ångest?

Börjar lite snabbt med att säga att crosstävlingen i Falun skall gå av stapeln den 24:e oktober och inte den 25:e som jag skrev. Anledningen är givetvis att det skall vara ett rackarns festande och firande på lördagskvällen, som alltid med crosstävlingar i Falun.
Vaknade av mig själv klockan tio idag. Riktigt skönt då jag varit sjukt trött sedan i lördags, det var väldigt länge sedan jag tog ut mig så mycket som jag gjorde under LLSM. Kroppen fick betala lite för det.

Ångesten då.
Jo, ofta hör man ju om idrottare som bara sysslar med sin sport får svårt att anpassa sig till livet efter idrotten, och det kan jag förstå. Nu för tiden är ju dock detta fenomen så pass välkänt att de flesta idrottare förhoppningsvis är smarta nog att planera in ett liv efter karriären, innan karriären tar slut. Jag har ju min familj och allt som hör det till, så jag känner ingen direkt tomhet. Dessutom har jag lite annat idrottsrelaterat som jag vill prova på så jag känner fortfarande att jag har idrottsliga mål framför mig. I höst ska jag förhoppningsvis börja studera lite, får besked om detta om ett par veckor. Ingen stor grej givetvis. Då skola och jag aldrig gick bra ihop tidigare, så saknar jag tex gymnasieutbildning. Men jag ska studera webbprogramering är det tänkt. Sådant gillar jag, och förhoppningsvis kan det aktivera mig mer vid sidan av idrottandet.
När det gäller ätandet har jag inte riktigt bestämt mig för vad som gäller som motionär. Som elitcyklist bränner man ju mängder av kalorier, som motionär kommer jag inte göra av med lika många. Jag älskar att äta, om det jag äter inte är nyttigt så älskar jag det ännu mer. Min första tanke var att jag nu kan äta allt som jag alltid velat i de mängder jag alltid velat, utan att behöva oroa mig för att bli för tung för cyklandets skull. Men, det kanske är så kul att gå upp 30 kilo heller...
Att vara sjuk är inte lätt för någon, som elitsatsande har jag haft väldigt svårt med att vara sjuk. Helst ska man ju ha noll sjukdagar per år och är man sjuk fler än två dagar i rad så är det riktigt illa. Nu kan jag vara sjuk utan att bry mig i sådant. Visst, aldrig kul med en manlig förkylning. Men nu är det skitsamma om jag blir fem sekunder långsammare i en backe av en extra sjukdag.

Så, det var några av mina "nya" tankar som nybliven motionär. För mig gäller det att sätta nya personliga målsättningar att sträva efter och jag kan äta allt när jag vill (tror jag) och det gör inget om jag blir förkyld. Rätt skönt faktiskt, om jag får säga det själv.