Spjärshällen, Faluns högsta berg

Idag åkte barnen och jag till Spjärshällen, Faluns högsta berg med sina 506 meter över havet. På vissa håll nämns berget som Spjärshälla eller Spjershälla, men det är alltså samma berg. Vill man hitta information om Spjershällen, till exempel hur man hittar till dit, så gör man kanske bäst i att googla alla tre namnen.
Här har Linghed.se skrivit lite information om Spjärshälla.
Det tog ungefär en timme att åka bil till Spjärshällen från centrala Falun, men det var det värt. Sista 5-600 meterna till toppen får man gå. Ta vänster in på stigen vid bommen så kommer ni rätt. Den lilla grusvägen som fortsätter upp tar er till till tvillingtoppen med en mast, men alltså inte högsta punkten i Falu kommun.

Utsikt från utkikstornet på Spjärshällen och på den nedre bilden ser ni väderskyddet och grillplatsen. I vinter så ska Lingheds skoterklubb ställa dit en ny grill. Vilket betyder att det finns skoterspår dit, vilket betyder episkt skoterspårspass med MTB-cyklarna mot vårkanten!

Utkikstornet på Spjärshällen. Själva ställningen kändes stabil, men virket på toppen har sett bättre dagar. Delar av staketet saknades och ena golvplankan var helt lös.

Vi var där i en timme ungefär. Kikade på utsikten i omgångar, skrev någon rad i gästboken och fikade lite. Sedan var det dags att styra hemåt för att inte lunchen skulle bli allt för sen.

På väg hem så stannade vi ändå till vid Spjärsbodarna/Spjersbodarna. Riktigt fin fäbodmiljö där barnen och jag gick in i hagen med kossor och får. Tidigare så har jag bara cyklat förbi här,

Det var vår förmiddag det. Nu är vi på väg till andra berg, vi sitter nämligen i bilen på väg upp till Sälen för att jag ska köra King of the Hill Sälen imorgon. Planen från början var att jag skulle åka upp ensam, kanske till och med på tävlingsdagens morgon. Men så i TV-soffan för någon timme sedan så sa Ronya att vi skulle åka upp allihopa i alla fall. Så nu är siktet inställt på Röda byn i Lindvallen! 

Bilder och resultat från gårdagens Dalacup i Linghed

Frida och jag var på plats i god tid igår. Börjar ju få rutin på skyltandet nu och vet ju exakt hur många skyltar/pilar jag behöver ha med mig och var dom ska sitta.

När jag släppt iväg startfältet så gick Frida och jag ett par hundra meter till Lingheds Livs. Viktigt att hålla sådana här butiker vid liv, så jag ställde upp för den lokala handeln.

Första cyklisten.

Klungan.

Målgång för damklassen och motionsklassen.

Målgång för herrklassen.

Ja, igår så avgjordes ännu en deltävling i Dalacupen och det var faktiskt bara fyra deltagare med. Tur det i alla fall, för annars hade jag lagt ner arbetet i onödan. Det regnade på väg ut till Linghed men sedan var det uppehåll nästan hela tiden. Skönt det. Frida och jag fick en skön stund i Linghed medan de fyra tappra cyklisterna kämpade på.
Om två veckor så arrangerar CK Parr den näst sista deltävlingen i Dalacupen (jag vet faktiskt inte mer än så om den) och om fyra veckor (19:e augusti) så kör vi sista deltävlingen runt Svärdsjön.

Resultat:
Damer
1. Ida Carling
2. Matilda Melén

Herrar
1. Viggen Andersson

Motion
Per Melén

Dags att förbereda för tävling x2 denna vecka

I natt körde jag testcykel. Sista träningsträningen denna vecka då det nu blir vila, väckning, tävling/tömning, vila, väckning och så tävling igen.

På torsdag så kör jag King of the Hill i Sälen och på Söndag kör jag Engelbrektsturen i Norberg. Det här gör ju att resten av veckan blir återhämtning och tävlingsförberedande träning. Så det var rätt skönt att damma av ett stabilt pass 2x20min @304 Monark-watt på testcykeln. Höll ungefär samma effekt i intervallerna som jag gjorde under mina 31 minuter King of the Hill i fjol.

Körde med dörren stängd så det blev ju rätt varmt trots fläktens försök att kyla ner mig. Kollade på mina videoklipp från genomkörningen av Engelbrektsturens bana med Jens från i söndags. Skönt att distrahera hjärnan från det monotona lidandet som testcyklandet innebär och samtidigt påminna mig om hur banan ser ut.

Kollade startlistorna för veckans tävlingar och det är inte jättemånga vassa cyklister anmälda till King of the Hill. Det var det visserligen inte i fjol heller men väl på plats så dök ju Team Kalas, Matthias Wengelin och Magnus Palmberg upp och då var det ju rena stjärnstatusen på startfältet. När jag kollade Engelbrektsturens startlista när anmälan gått ut så tyckte jag att det här nog var en bra chans för mig att ordna den där topp 10-placeringen som jag drömmer om. Det saknades ett par gubbar i elitklassen mot övriga lopp (bortsett från Ränneslättsturen, givetvis), men nu har det trillat in en handfull mycket kompetenta cykelryttare så nu blir det åka av om det ska grejas någon topp-10.
Kul ändå med så många bra cyklister, jag gillar ju att tävla mot de bästa och blir heller 11:a med eliten på plats än att ta en topp-10 bara för att en handfull duktiga cyklister saknas. Tävlingens utveckling brukar ju också bli bra mycket mer intressant när det finns många duktiga åkare med.

Tidigare igår så stansade jag däck, igen. Jag ville tillbaka på mina gamla vanliga Continental Race King 2.2. Hade annars tänkt att prova ett par lågmönstrade 2.0"-däck, Hutchinson Black Mamba. Men kände mig inte jättetrygg med dom i söndags. Igår fick jag så hem ett par nya Race King 2.2" och dom sitter nu på hjulen. Återstår bara att få däcken att behålla luften innan helgen då... Har ingen spons på däck utan köper dom i butik som vilken annan cyklist som helst. Det har ändå blivit mina favoritdäck även om dom är svårstansade. Perfekta långloppsdäck, tycker jag. Igår var det ett litet helvete bara att få luft i däcken, men efter en promenad till mackens tryckluft så gick det ju bra.

Idag blir det alltså vilodag. Ska bli riktigt skönt då jag faktiskt har tränat fem dagar i rad nu. Eventuellt så cyklar jag runt Varpan med barnen om vädret och humöret är bra. Det är 14 km och snitthastigheten blir väl max densamma. Vi brukar ta ett varv runt sjön tillsammans varje år, så jag får se till att hålla den traditionen i liv.

Dalacup i Linghed imorgon!

Dags för en till Dalacup-deltävling och denna gång är det Linghed ni ska till!

Start och mål hittar man genom att sikta på Lingvägen 55 och sedan åka in på Klockarnäsvägen. Det är väldigt begränsat med parkeringsyta precis vid start/mål, så ställ er gärna på Lingheds idrottsplats om ni kommer med bil. Därifrån är det knappa 600 meter till start/mål.

Varvet går Linghed-Enviken-Klockarnäs-Linghed, runt Norr-Lingan. 11 km med två korsningar att svänga i. Beläggningen är fin på hela varvet och ungefär halva varvet fick ny asfalt för ett eller ett par år sedan.
Här hittar ni banan: http://connect.garmin.com/course/6696790

Slutet på varvet, fotomodellen är Jonas Axforsen!

Upploppsrakan sett från målet. Den raka delen mäter ca: 600 meter och lutar svagt uppför sista 400 meterna. Vägsträckan som man ser på bilden mäter ungefär en kilometer.

Anmälan på plats från 18:10 och start 18:30. Gratis att vara med!
4 varv för herrklassen och 2 varv för damer, ungdomar och motionärer.

Genomåkning av Engelbrektsturens nya bana

06:10 och Jens Westergren är redo att hoppa in i bilen via bakluckan.

Några blandade bilder från banan. Tänkte att vi börjar med det bästa först, så kanske jag fångar ert intresse.

Jens tog också några bilder, bland annat dessa:

Som ni ser så fanns det hinder på banan och livet som cykelbloggare är tufft med all utrustning man måste ha med sig för att kunna leverera så mycket intressant material som möjligt.

Vi gick upp i svinottan i morse för att köra Engelbrektsturens nya bana. Norberg ligger ju inte så himla långt härifrån men om man har en barnfamilj hemma så har man inte bara sig själv att tänka på och idag behövde jag vara hemma vid lunchtid. Så därför skulle jag iväg tidigt och Jens den stackarn hängde med mig.

Jag skrev ju förut i bloggen att jag inte bara "borde" åka Engelbrektsturens bana, utan att jag ska köra den. Så idag var det dags. Banan är ju förändrad väldigt mycket sedan i fjol. Den går visserligen fortfarande i Norberg, så det finns många platser som man känner igen om man har tävlat där förut. Men med tanke på att jag bara kört Engelbrektsturen en gång tidigare och banan nu var helt ny så tyckte jag att det var viktigt att köra igenom banan innan loppet. En av fördelarna med att bo nära tävlingar som man ska köra. Det ger rätt mycket ibland att veta vad som kommer under en tävling.
Både Jens och jag tyckte att förändringen av banan var positiv. Den är har ett högre tempo nu och är mer omväxlande än i fjol. Det finns lite sprängstensgrusväg kvar, men det är inte alls som i fjol. Starten av banan tycker jag också är bättre än starten var i fjol, bland annat för att man lagt in ett bergspris redan efter 7 kilometer. Det kommer inte vara lika stora klungor ute på banan och man slipper nog dom där monsterklungorna som annars kan finnas på väldigt snabbåkta banor.

Intensivare bana och inte lika stora klungor kanske innebär jobbigare tävling också. Men då kan jag glädja er som, precis som jag, brukar bli trötta på slutet om att banan är en dryg mil kortare i år än i fjol. Som princip så tycker jag att långloppsbanor ska vara långa. Skulle inte ha något emot en regel som säger minst 100 km. Men, jag passar bättre på kortare långloppsbanor så jag kan för egen del leva med detta.

Det har regnat en hel del även i Norberg, men förutom några små lerhål och ett enda parti med mycket lera så märktes det inte av. Om banan är så här nästa helg så är det inte leran man kommer att minnas efteråt.

Det gick ungefär fem minuter snabbare att köra igenom denna bana, än vad det tog mig att köra igenom Mörksuggejaktsbanan. Så en tävlingstid runt Mörksuggejaktens tid verkar ju rimligt.

Jag hade med mig min Garmin VIRB Elite för att "memorisera" banan, slängde ihop ett litet klipp åt er:

Det här är ingen matblogg

Vissa kanske inte ens tycker att det här är mat, men idag gjorde jag krabbelurer för första gången någonsin. Tidigare i år så åt vi det på jobbet och då åt jag det, mig veterligen, för första gången någonsin. Sjukt gott! Dessutom går det svinsnabbt att göra och är bra ladd-mat för cyklister. Det är liksom som en perfekt mix av pannkakor och munkar. Påminner lite om amerikanska pannkakor. Alla ni har säkert ätit detta i decennier, men då kan jag bara gratulera er.

Krabbelurer, kallas ibland också för pösplättar.

Jag körde efter detta recept:
1 1/2 dl strösocker
4 1/2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
2 ägg
1 1/2 dl mjölk

Matfett till stekningen och jag hade också en tallrik med strösocker på så jag kunde vända krabbelurerna i socker direkt efter stekning, då blir det sött som på bilden ovan.

• Blanda strösocker, vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker i en bunke. Allt det torra alltså.
• Tillsätt ägget och mjölken och rör till en slät smet.
• Stek krabbelurerna i stekpanna eller plättlagg. Ca: ½ dl smet per krabbelur, jag fick plats med 3 st samtidigt i stekpannan

Kan käkas med sylt.och grädde eller kanske glass till. Men sockrar man dom som jag gjort så kan man äta dom som dom är också. Kanongott! Det gick givetvis hem hos barnen här hemma också.


Innan jag slog till och gjorde krabbelurer så badade barnen. Det var ju soligt?! 16 jättevarma grader i vattnet och en svalkande vind. Perfekt badväder tydligen. Efter badet så spelade vi lite beachvolleyball.

Nu är det dags att lägga Frida. Trött stackare som inte vilat så mycket idag. Imorgon smiter jag hemifrån tidigt som bara den för en cykeltur. Vi hörs väl imorgon igen?

Testcyklat en smula

Dagens sämsta idé.

Jag borde ha vilat idag, stumsliten i benen och ingen power alls. Men när Ronya tog med sig Frida för att uträtta ett ärende så fick jag plösligt en chans att träna en kort stund. Så jag gjorde ett försök, men hade inte alls det som krävdes idag. Det blev ändå en halvtimme med diverse högintensiva övningar. Stum blev jag och ibland behövs inte så mycket mer.
Jag har ju känt ett tag att eftersom jag så sällan tränar med andra så får jag inte den där stressen i träningen som kan vara så nyttig. Så jag försöker stressa mig själv nu och kliva långt utanför komfortzonen. Förhoppningsvis så gör jag en bättre andrahalva av säsongen, är inte helt nöjd med första halvan nämligen.

Nu sitter jag och kollar på Touren, det händer en hel del idag känns det som och då har ändå inte stormen med åskvädret dragit in ännu. En stor grupp på 20 cyklister som delat upp sig några gånger har fått en lucka som kanske kan hålla till mål. Speciellt eftersom dom är så många. Men just att dom är så många gör ju att flera vill göra gruppen mindre för att få bättre samarbete i gruppen.
Idag är dessutom Fredrik Kessiakoff med Vacchi och Adamsson och snackar på Eurosport och jag tycker alltid att det är intressant att höra Fredrik. Han känns så ärlig, genuin och har alltid något intressant att säga.

En av höjdpunkterna i gårdagens sändning från touren tyckte jag att inslaget om Lucien var. Gubben fyller 90 år om en månad, gör sin 41:a tour och lever liksom för att vara med på touren och langa dricka till cyklisterna: