Image-map Startsidan Startsidan Startsidan Presentation Länkar Kontakt Sponsorer Övrigt

2015-09-19

Mitt träningspass i bilder

Börjar med några finare bilder från passet, så som man brukar visa upp träningen i sociala medier:

1. Kollade in banan för Hackmora MTB Uphill om två veckor.
2. Hackmorkull.
3. Dalkarlsleden från Hackmora mot Rönnäs.
4. Dalkarsleden från Hackmora mot Rönnäs.
5-7 Har cyklat i 18 år, men aldrig tidigare här?!
8. Banvallen på väg hem igen.

Ja, alltså. Ungefär sådär fint var det. Fick plötsligt fem timmar att nyttja till cyklandet och stack iväg med sikte på Sågmyra för att reka banan inför Hackmora MTB Uphill om två veckor. Därefter blev det lite mer spontan cykling och kartkollande. Hittade en stig jag aldrig cyklat och den var först rätt risig, sedan blev den bra men efter ett tag så gick stigen ut i någon blötmark. Jag vände och gick i skogen längs med en bäck där jag visste att stigen skulle gå tills jag hittade den igen. Inte helt cykelbar då heller. I alla fall inte till en början, sedan blev den lite bättre igen. Stigen gick runt en sjö (bild 7) där den blev rätt kass igen. För att slippa åka en massa asfalt hemåt så kollade jag kartan och hittade ett par skogsvägar som jag aldrig åkt. Dom ledde ut till en fäbod mitt ute i ingenstans, helt ologiskt placerad. Min förhoppning var att det skulle finnas en stig därifrån också. Det fanns det inte. Så jag tog vägen genom skogen för att komma ner till vägen (bild 8).

Så, här kommer några fler bilder från passet:
Jodå, jag cyklade här. Leden runt sjön...

Fäboden och skogen därifrån... Obanad terräng och en del nya rivmärken på armar och ben.

Var ute i drygt fem timmar och fick 4:40 på klockan. Överlag ett bra pass i fina miljöer, men med några avsnitt elände och misär. Men det där är ju en del av tjusningen med äventyrscykling och utforskande av skogarna.

Det blir cykling även idag!

Så här läckert var det på senaste rundan.

Idag siktar jag på att bli en smula mindre smutsig. Vet dock inte vad och hur jag ska cykla än, bara att jag bör sticka ut typ nu. Antar att ni får läsa i bloggen här om hur det gick, lite senare idag. Vi hörs, hej!

Medan ni väntar så kan ni kika på senaste vloggen:

2015-09-18

Öijers vlog - Episode #2!!!!

Som ni har längtat, tjatat och gråtit i förtvivlan. Men nu är den ÄNTLIGEN här; vlog #2 och denna gång testar jag det här med enduro:


Ni kan rutinen vid det här laget.
Dela klippet med alla ni känner om ni gillar det, ge det en tumme upp, kommentera om ni vill och börja prenumerera på min YouTube-kanal!

God morgon!

Gårdagens regnbåge.

Hej vänner!

Jag har inte vaknat nu om ni trodde det, jag vaknade vid sex då Ronya kom ner och lämnade över Frida till mig. Jag somnade nämligen i soffan någon gång igår kväll och Frida ville inte ta sovmorgon idag. Det här innebär ju i alla fall att jag för en gång skull somnade i en vettig tid igår. Tio?

Idag blir det kanske en vilodag (skorna måste ju torka...). För er observanta så såg ni ju att jag hade med mig min Garmin VIRB Elite igår, så idag tänkte jag gå igenom lite rörliga bilder. Kan komma ut något på min Youtube-kanal om några timmar eller en vecka. Prenumerera på min YouTube-kanal!

2015-09-17

Enduroslinga


Hej Cykelvänner!

Det blev väl en cykeltur idag också. Åkte till det där endurospåret jag hittade igår och skitade ner mig. Åkte därifrån som en bättre cyklist. Lyckades klara alla delar av banan, men aldrig ett helt varv (1.9 km) i ett svep. Utmanade mig själv och överträffade mina egna förväntningar, kul att få känna så ibland också. På slutet var jag riktigt bekväm i vissa delar som var riktigt svåra på första varvet. På väg hem sedan efter ca: 3 timmar i sadeln så var jag riktigt krispig. 

Skönt pass där jag fick spola av både cykeln och mig själv efteråt.

2015-09-16

Livestream Crossvegas

Så är det. Crossvegas körs imorgon bitti (svensk tid) i USA och det sänds live på UCI:s YouTube-kanal. Om det inte skulle fungera så finns nog andra länkar här. Börja inte grina om ni missat alltihopa, UCI brukar kunna ha materialet kvar så man kan se det i efterhand.
I år är Crossvegas inte bara Crossvegas, det är också starten på cyclocrossens världscup för dam- och herrelit.  Inga svenskar har tagit sig över pölen för att köra tävlingen som hålls i samband med den stora cykelmässan, Interbike. En dansk i vardera klass hittar ni, om ni är ute efter nordiska hopp i övrigt så är klasserna fullsmetade med nordamerikaner.

Om jag hittat rätt i tidszonerna och alla program så startar damerna 05:15 svensk tid och herrarna 06:30 svensk tid.

Damernas lopp:


Herrarnas lopp:

Nej, nu tar vi det lite lugnt va?!


Tjena cykelvänner!

Idag var jag ut efter regnet och körde ett par timmar på stigar som jag sällan cyklar på. För er med lokalkännedom så höll jag mestadels till i skogsområdet mellan Gruvriset och Lilltorpet. Det finns en del fina stigar där och att jag cyklade där istället för någon av dom gamla vanliga rundorna var för att utmana mig själv lite. Dels var det ju pissblött och snorhalt i skogen, men just att cykla där man sällan eller aldrig cyklar gör ju att allt upplevs som nytt. Man vet inte var rötterna ligger och hur stenarna ska besegras. Jag kommer inte dit med facit utan måste koncentrera mig lite mer för att hitta lösningarna. På dom stigar jag cyklar mest så har jag ju lärt mig hur jag ska ta mig fram på bästa sätt och vet precis vad som väntar hela tiden.
Så hade jag det inte idag.

Jag bestämde mig också för att ta det lugnt. Det var liksom ett för kort pass för att kallas distans, men jag ville inte heller nöta intervaller. Men, jag struntade i sånt där idag och bara cyklade. Tänkte ta det lite lugnt nu fram till Västgötaloppet och hoppas på pigga ben där. Jag får givetvis ta i ändå, men det ska liksom vara mer spontant och inte pressat. Lugn höstträning.

Hittade ett endurospår som var pisshalt och snorlerigt. Imorgon ska det regna skitmycket så jag funderar på att åka dit igen och förnedra mig totalt i några varv där. Det lär bli festligt?! Utmana mig själv liksom och öva lite lercykling, det passar väl hösten till?


Idag firar Ronya och jag 9 år som gifta! Tiden går fort när man har roligt. Vi brukar varje år åka ut till platsen där vi gifte oss, men idag gick det inte. Vi får helt enkelt sikta in oss på någon dag framöver istället.

2015-09-15

Spela snake i pulsklockan!

Nu för tiden så är ju allt så himla high-tech och det gäller ju att försöka hänga med i svängarna för att inte hamna efter. I min Garmin Forerunner 920XT kan man till exempel installera appar. Hur sjukt?! Dels kan man ändra utseendet på själva displayen och sådant där, men det finns även en uppsjö av träningsrelaterade appar som gör din klocka lite mer så som du vill ha den. Du kanske saknar någon funktion från start och då kan den finnas som en app. Bara att ladda ner och köra igång!

Själv så hittade jag idag spelet Snake, så nu vet ni vad jag gör de närmsta veckorna! 

2015-09-14

Nu vänder det, felåkning av täten igår och Emil Lindgren "flyttar hem"

Mitt facit dom senaste tre tävlingarna är:
  • Cykelvasan: framdäckspunktering efter några få kilometer
  • Bockstensturen: vevarmen lossnade efter 90 av 100 kilometer
  • Långlopps-SM: bakdäckspunktering i inledningen av loppet
Roligare kan jag ju ha det och jag kan även tänka mig andra saker att lägga pengar på än nytt material efter varje race. Nu blir det fräscha sulor på cykeln igen och så håller vi tummarna för att jag får avsluta säsongen utan mer strul. Jag har väl haft min del nu?
Det tråkiga är ju att otur har man någon gång då och då, det här börjar nästan verka som något annat än otur. Så vill jag inte ha det.

-----

Apropå Långlopps-SM så såg jag i en tråd på Facebook igår att tätkvartetten gjort en felkörning. Jag tänkte väl att det var av mindre karaktär men fick idag en skärmdump presenterad på min Facebook-sida, så jag kikade lite närmre på det där eftersom jag gillar att nörda ner mig i sånt.
Så här såg felkörningen ut:
Täten körde en sydligare väg på en större väg medan de som jagade körde "rätt" väg som verkar ha haft både stig/skogsväg och grusvägar istället. Kollar man tiderna före och efter så verkar Fredrik Berg, som var i andragruppen ha tappat ca: 40 sekunder på 8 minuters cykelåkning. Ska väl sägas att enligt GPS-filerna på STRAVA så verkade Fredrik Berg också ha varit på väg att åka fel men vänt tillbaka. Denna felåkning skedde efter drygt två timmar och 20 minuter och täten hade då drygt två minuters lucka till övriga.

-----

Emil Lindgren skrev igår på sin blogg att han och Kargo-teamet är överens om att inte fortsätta sitt samarbete utan från och med nu kommer Emil åka Allebike och ska nästa säsong köra för Serneke-Allebike. Emil är dock registrerad för Kargo-teamet året ut, men får alltså byta kläder och cykelmärke redan nu.
Emil har ju hintat om att det var något nytt på gång och jag misstänkte faktiskt att det skulle bli något med Allebike. Han har ju haft bra kontakt med dom länge.

Allebike bildade proffslag inför säsongen 2014 under namnet Allebike XC Test Team men får nu alltså en namnsponsor i Serneke.Serneke är ett Svenskt företag inom byggbranschen och innan Emils blogginlägg så visste jag inte ens att dom fanns. Sponsringen har alltså redan gett resultat.

2015-09-13

Framdäcket höll tätt och vevpartiet satt kvar!

Körde ju det där Långlopps-SM idag.

Det var väl ändå för väl att vevpartiet fungerade utan problem och mitt bättre begagnade framdäck höll tätt. Stansade det igår kväll, så det var ju lite oro kring hur tätt det skulle bli. Eftersom jag hade stansat det förut så var det ändå rätt tätt.

Men. Efter bara någon kilometer så började bakdäcket istället att tappa luft. Skönt med lite variation då jag punkterat framdäcket två gånger i rad nu (väckningspasset igår och Cykelvasan). Hoppades på mirakel typ att det skulle bli tätt och allt skulle gå bra. När vi närmade oss första skogspartiet så var det dock väldigt klent med luft i däcket. 
Allt gick lugnt och fint dit i alla fall och jag hade förväntat mig ett krig in på första stigen då vi var väldigt många, men även där gick det oväntat lugnt till. Folk kanske inte var beredda på den? Kändes ändå lite märkligt då jag vet att många hade tränat på banan. Jag hade en bra position in mot stigen men såg Calle Friberg i ögonvrån och valde att släppa honom före mig in på stigen. Ville ju inte åka runt med pyspunktering framför en guldkandidat. Det dröjde inte länge innan däcket krängde hit och dit och jag fick börja åka som en kråka för att inte få genomslag. Valde därför att styra ut cykeln i blåbärsriset och inse att det inte blev något mirakel.

Efter mycket möda och stort besvär hade jag fått i en slang och luft i den. Måste dock börja med större patroner, fick ju i skitlite luft. Men dom där krånglar ju nästan jämt också. Pumpade upp med min minipump som var allt annat än bra och totalt så stod jag stilla i 5:50 där. Med tanke på min punkteringsfrekvens så lär jag nog öva på slangbyten i vinter inför nästa säsong. Allt över två minuter är ju dåligt. 

Nåväl. Jag insåg att jag fick se resten av loppet som träning. Körde på hårt och jämnt efteråt men efter en knapp mil så märkte jag att det började svaja bak igen. Stannade och pumpade i hopp om att det uteblivna miraklet skulle inträffa denna gång.

Tyvärr inte, utan jag fick stanna igen. Och igen. Hade ju inga fler slangar. Efter att cyklat jättesakta hängandes på styret och även fått gå en bit så insåg jag att jag inte skulle få någon slang inom kort så jag stannade igen. Slet loss däcket, letade efter hål i däcket utan att hitta något fel. Skulle bita av slangen vid hålet för att göra en knut och använda den igen men tyvärr var hålet bara några centimeter från ventilen. Chansade ändå på att det skulle gå och tyckte att jag fick till en hyfsad knut. Långt ifrån tillräckligt dock. Luften pyste ut igen. Och igen. Och igen.

Mötte en cyklist med kedjan i handen och har väl förutom slang, patron och minipump ett kompetent multiverktyg med kedjebrytare i fickan. Så jag stannade och hjälpte honom lappa ihop kedjan. 

Sedan kämpade jag på till depån efter 37,5 km. Där lyckades jag tigga till mig en slang och fick luft i bakdäcket igen. ÄNTLIGEN FICK JAG CYKLA MED LUFT I DÄCKEN! Luften stannade också i däcken hela vägen till målet. 

Totalt 42 minuters stillastående idag var ju inte vad jag räknat med men trots all ståtid så fick jag se banan (kan vara nyttigt om jag ska köra Bergslagsloppet fler gånger) och ett bra träningspass. 

Nu ska jag väl försöka att bryta ihop och komma igen ytterligare en gång. Tredje tävlingen i rad med problem nu, börjar bli en smula irriterande. 

Världens bästa Ola Hellström hörde av sig innan loppet och erbjöd sina langningstjänster. Tyvärr så behövde jag väl inte hans assistans så mycket idag, men han hade fler att langa åt så han fick jobba lite i alla fall. Dessutom tog han ett par bilder:
 Jag och Jonatan Steen innan start. Han var 8:a på Bockstensturen och 14:e idag, går från klarhet till klarhet den mannen.

Glad åt att se Ola, eller skrattar åt eländet?

32 minuter efter att vi skulle ha åkt i morse så kom Jonatan farandes med orden: "för 6 minuter sedan låg jag i sängen, det här kör vi in". Den där mannen alltså.

Min cykel och hjälm vid tävlingsplatsen i Ånnaboda, lyckligt ovetandes om vad som väntade...

Här har ni lite resultat från Långlopps-SM också. Mitt hade dom inte hunnit få med men jag kom runt på typ 3:33...

2015-09-12

Det dåliga genrepet

Ja, nu har jag förhoppningsvis gjort mitt dåliga genrep och behöver bara invänta morgondagens stora succé. För idag var det inte roligt heller. Det började med att jag kände mig tjock, slö och otränad.
Sedan kom jag till Norlingberg.

Hade redan innan bestämt mig för att inte köra någon KOM-jakt på detta väckningspass, utan bara köra lite softare. Hårt, men hitta rytmen och köra lagom intensivt. Så jag släpade mig uppför Norlingberg, på 42-klingan. När jag rullat över toppen och vattenpölarna och precis skulle till att rulla utför så fick jag plötsligt punktering?! Precis bredvid mönstret, på däcksidan. Skärsår. Vätskan sprutade ur och sedan blev det platt.
Så, utöver att jag var tjock, slö och otränad så hade jag nu också skurit sönder morgondagens tävlingsdäck. Kanon!

När jag efter mycket möda och stort besvär lagt i en slang och pumpat upp luft så rullade jag vidare mot Törnbergs väg. Körde på på den och i nästan sex minuter efter den. Då var jag som längst bort på dagens runda och vände hemåt igen. Började med den steniga backen mellan Bjursås och Grycksbo. Den jag nästan aldrig åker eftersom den är stenig och dryg och det går snabbare att ta vägen via Lundbergs fäbodar och Haghed.
Nåväl, stenbacken kändes väl ändå okej och visst hopp om livet började väckas någonstans djupt inom mig.

Sedan kom jag till ett ställe som heter Prästfäbodarna, därifrån skulle jag testa en stig ner till Harmsarvet. Måste kanske ha bommat den i inledningen då jag stirrade mig blind på en stig med blåmarkering som jag trodde var rätt stig.
Fin, men svårcyklad inledning på stigen. Så utöver att jag var tjock, slö, otränad och hade skurit sönder mitt däck så kände jag mig klumpig och helt utan flow på stigen.

Mitt i allt mitt ojande så dök denna stig upp och hopp om livet återvände. Vackert var det!

Bara för att typ 75 meter senare hamna här. Den blåmarkerade fina stigen blev ett ocykelbart kalhygge. Som om jag inte var kinkig nog innan?!

Det blev till att vända om, ta en annan stig som senare ledde ut på detta hygge. Men då var det på en större stig som var farbar trots ganska högt gräs och massor av stenar som gång på gång bevisade hur klumpig, tjock, slö och otränad jag var.

Hade tänkt avsluta rundan på ett annat vis än vad som nu blev fallet, men allt hade tagit mer tid än jag hoppats på så jag körde en ganska rak väg hemåt med bara en felkörning in till en återvändsgränd....

Joråsåatte. Bra pass.

Nu ska jag väl se om jag har något bättre begagnat däck eller om jag ska silvertejpa det jag körde på idag. Vore kul att slippa köra med slang imorgon men måste jag så måste jag väl. Pepp!

Ett stycke farbar velociped samt lite Vuelta-tugg

Godmorgon cykelvänner!

Igår så blev jag klar med cykeln. Bytte vevparti, monterade växelreglage och justerade växlar. Fick loss den där pedalen också. Vevpartiet är från 2012 och bara tre år tillbaka i tiden så fanns det alltså vettig storlek på klingorna. Nu för tiden så kommer ju cyklarna med typ 34 eller 36-klinga fram. Jag har nu 42 tänder på stora drevet fram. Det här gör ju att jag får börja använda framväxel igen, men det gör jag så gärna. Ska strax ut för att hårdtesta cykeln på ett väckningspass.

Är dock vaken sedan typ kvart över sex tack vare morgonpigg Frida. Men tja, egentligen känner jag mig inte speciellt vaken och ett väckningspass är ju alltid bra oavsett om man är vaken eller ej.

Ta-da!

Idag ska Vueltan avgöras också, om den inte redan har avgjorts. Väldigt bra upplaga av spanien runt detta år måste jag säga, måste kännas riktigt bra för arrangören också när det är så här jämnt. Jag följde ju till och med tempoloppet med spänning, annars brukar tempoetapperna inte ligga mig allt för varmt om hjärtat. Igår tog Tom Dumoulin tre sekunder till på Aru, så nu leder han med sex sekunder i totalen. Rodriguez är trea 1.24 efter Dumoulin. Jag har satt pengar på både Aru och Rodriguez, så jag blir ju inte ledsen om någon av dessa herrar vinner, men det skulle ju onekligen vara rätt kul om Dumoulin vinner. Huvudsaken är att alla bjuder upp till kamp ända in i slutet.

Dagens etapp är den näst sista och den sista svåra i Spanien runt. Fyra ganska så rejäla bergspris (men bara två berg, man kör helt enkelt bort och vänder idag..) ska avverkas och jag tror att tävlingen kommer sätta fart på allvar i den näst sista backen. Eventuellt så kanske Movistar-duon Valverde/Quintana vill sätta fart ännu tidigare då dessa ligger drygt tre minuter efter i totalen och kan/borde chansa lite mer.
Inga monsterbackar, men ändå väldigt kuperat som ni ser. Tyvärr inte med avslutning uppför, även om det är en liten uppförskick på slutet. Men det hade behövts ett berg för att göra skillnad där. Sista bergspriset kommer ju med ca: 18 kilometer kvar till mål, så det krävs att hålla bra driv därifrån och helst vara några stycken som kanske kan samarbeta.

Oleg Tinkoff twittrade faktiskt ut igår att hans Saxo-Tinkoff-gäng borde samarbeta med Giant-Alpecin idag, bara för att inte Astana eller Katusha ska få vinna. Jag hoppas innerligt att den mannen slutar vara så dum i huvudet snart och att Rafal Majka på sin fjärdeplats istället är en av de första att sätta press på Tom Dumoulin.

Eurosport startar sin sändning redan klockan 14:00 idag med start av livebilderna från 14:15.

2015-09-11

Fredagsfin

Hej cykelvänner!

Funderade lite på att ha en sådan där frågestund i bloggen. Men kom på att Facebook-sidan kanske är ett bättre forum för den här typen av aktivitet. Så jag gjorde detta inlägg med "Fredagsfrågan" här: https://www.facebook.com/henrikoijer/posts/518467021669389
Skriv en fråga där, så ska jag se till att svara. Har du inte Facebook, så ställ frågan genom en kommentar i detta inlägg.

Idag startar Allsvenskan i ishockey och jag önskar Leksands IF lycka till på sin långa resa mot SHL!

Ett annat lag som jag håller på är ju IBF Falun i innebandy och de har premiär nästa vecka. Vintern är här alltså med både innebandy och ishockey-säsongerna som startar nu. IBF Falun har haft ett stormigt årsmöte och ska hålla ett extra årsmöte inom kort. Då är före detta ordföranden i Leksands IF Hockey AB, Sven Rosén, en kandidat till ny ordförande.

Min cykel har nu ett vevparti monterat (obs inte det på bilden, som är en arkivbild). Ska bli intressant att se om/hur det funkar nu och om jag kan få loss högerpedalen från mitt trasiga vevparti... Den satt rätt bra igår kväll.
Vilodag är ju planerat, men att testa så att cykeln funkar hinner jag med. Skönt att ha allt klart till morgondagens väckningspass.

Annat intressant är den fortsatta kampen mellan Aru och Dumoulain i Vueltan. Hoppas faktiskt att Rodriguez kan blanda sig in i tätstriden igen. Kan inte minnas då jag senast tyckte att en grand tour var så här spännande!

Passa på att kika på denna läckra trailer till en swimrun-tävling som kommer arrangeras här i Falun nästa år:

Stora Stöten Swimrun 2016 from Stora Stöten Swimrun on Vimeo.

2015-09-10

Bra tömningspass

Tjäna, cykelvänner!

Idag skulle jag köra tömningspass och då jag ville göra det i dagsljus så hade jag begränsat med tid för att köra passet på. Normalt sett så kör jag gärna 3-4 timmar med en del fartökningar i för att bli tom i kroppen. Startade passet med Skuggarvstempot på 30.08, en bra tid och det var nästan helt vindstilla idag. Lite surt att missa sub30, men det kvittade. Rullade ner till Lugnet och körde Sjulsarvsbacken en gång och sedan Högbobacken två gånger. Totalt hade jag då ca: 42 minuter högintensivt i benen och avslutade passet med att åka runt Varpan och köra fem trettiosekunders spurter.
Bra slut i både ben och huvud när jag kom hem efter 1:41. Tog en recovery och 100 g godis direkt vid hemkomst men höll väl på att svimma varje gång jag ställde mig under resten av eftermiddagen.

Jag tömde ju kolhydratdepåerna rätt bra i natt också, så jag hoppas att det här räcker långt. Klockan rekommenderade 48 timmars återhämtning efter nattens pass, så den hade synpunkter på återhämtningskontrollen idag. Men nu har jag bara 40 timmar kvar att återhämta mig på och med vilodag imorgon så ser det ju lovande ut.

Morgondagens vilodag får gå åt till att försöka få ihop en körbar MTB, har hört att det kan vara bra när man ska köra SM?!

Proffssulor.

I början av passet.

I slutet av passet.

Hemma! Typ.

Problem...

I natt var jag ute och rastade hojen på grusvägar.

Körde ett utepass i natt. Ville testa vevpartiet efter Bockstensturens vevarmstapp. Min erfarenhet från vevpartier som glappar upp är att dom är körda och aldrig mer går att få bra. Men hade väl förhoppningar om att all tid jag lagt på det där vevpartiet skulle vara tillräckligt och att det inte hade skadats av Bockstensturen.

Så, jag stack ut och körde på. Satte ribban vid 85% av max och tänkte hålla det så länge som möjligt. Det tog 1:26 (+6 min i början av passet då jag jobbade upp pulsen) innan jag vek ner mig. Typ tio minuter senare så känns vänsterpedalen konstig. Visar sig att det inte är pedalen utan den där vevarmen som gett upp. Tur i oturen att jag åtminstone hann köra det jag ville köra. Men nu är det torsdag, långlopps-SM på söndag och jag står med en cykel utan fungerande vevparti. Skoj på hoj!

En jäkla tur att jag stoppat ner en vindjacka i ryggfickan. För att dels vara utmattad och sedan få stå och meka cykel ute i skogen med 3-4 plusgrader och fuktig luft var ingen höjdare. Frös som en hund på väg hem. Saknas väl bara att jag blir förkyld nu också.

Men jag är inte bitter...

2015-09-09

Tränat igen samt lite årssammanfattningar

1. Gårdagens träningsredskap
2. Inte så himla pepp på det här med nattpass
3. Men efteråt så stod knäna utåt
4. 10 ettor med 2 min vila mellan varje. 450+ Monarkwatt i nio intervaller och 500+ Monarkwatt i den sista

Skönt att vara tillbaka i sadeln igen, även om det blev testcykel vilket kanske inte lockar sådär jättemycket. Men frun jobbar ju jämt och ständigt samtidigt som jag har fyra barn att styra upp. Då är det skönt ändå att ha den där testcykeln så att det blir något tränat överhuvudtaget.
Med två vilodagar i kroppen så var jag "tvungen" att träna och sådär efteråt så kändes det givetvis bra. Ville hellre fegköra lite och gå och lägga mig med ett komplett pass i kroppen än att chansa all-in och spränga mig i bitar. Funkade det med och jag kände mig stark, ibland är det allt som behövs.

Kollade upp på Garmin Connect hur mycket jag tränat i år och kan faktiskt stoltsera med 319 timmar, 18 minuter och 58 sekunder cykelträning fördelat på årets 251 första dagar. Skulle den här mängden hålla i sig året ut så landar jag på ca: 464 timmar och det skulle ju överlägset vara det mesta jag tränat sedan jag "la av" 2009. 2013 noterade jag 404 timmar och 45 minuter vilket är mest i modern tid. Sedan 2012 har jag sett till att hålla mig till åtminstone en timme om dagen i medel (388h 2012 & 375h 2013), efter att ha tränat ca: 180 timmar 2010 och 292 timmar 2011.
Hösten brukar ju vara en period med lite mer sparsamt tränande, så vi får väl se var jag landar. Å andra sidan så bjuder ju december på Raphas Festive 500, där 500 kilometer ska cyklas mellan jul och nyår. Det brukar ju bli en del timmar bara den veckan...

Jag mår bra när jag får träna och 2010 var väl inte direkt något höjdarår för mig, det var därför som jag ganska omgående höjde dosen rejält igen. Vet inte hur jag någonsin ska kunna lägga av? Lär väl hålla på med det här sportandet tills jag inte orkar längre.

Ni vet väl att ni även följa mig här:
Facebook
Instagram
Twitter
YouTube

2015-09-08

Ny dag, nya möjligheter och en nygammal cykel?

Häj, cykelvänner!

Idag kanske jag bygger ihop min gamla cross igen. Borde ha delar hemma för att få ihop en komplett cykel. Möjligtvis att den behöver lite fräschare drivlina, om den ens har någon... Vi får se om jag får tid till det idag. Det körs ju Onsdags-VM här i Falun och det är lite lockande att vara med, men då ska det ju helst vara med en cross också. Tyvärr kan jag inte vara med imorgon, men det kommer ju fler onsdagar och att ha cykelbara cyklar är ju aldrig fel.

Apropå cykelbara cyklar så lyckades jag igår få till mitt MTB-vevparti så att det sitter rätt och riktigt igen efter vevarmslossningen på Bockstensturen. Cykeln tog en del stryk under den där 10 mil långa lercyklingen, men nu är den nog redo för Långlopps-SM skulle jag tro. Ska bara försöka få tid till att cykla på den också, idag ser det ut att bli testcykel då Ronya jobbar.


Plötsligt så har Tom Dumoulin seglat upp som mångas favorit till att vinna hela Vueltan, även hos Unibet. Det vore ju ett sensationellt bra resultat för Tom om det skulle gå vägen och mycket talar ju för att han åtminstone återtar ledningen efter morgondagens tempolopp. Man får dock inte glömma att tre tuffa etapper väntar efter tempoloppet innan man ska dricka champagne i Madrid. Sättet han kämpar på tillsammans med Vacchis insiktsfulla beskrivningar av hans slit gör ju att man inte kan låta bli att heja lite på Tom. Dessutom kul med lite nya namn i toppen på dom stora etapploppen. Det behövs.

MTB-världsmästaren Nino Schurter la igår upp en bild från Joakim Rissveds, Jennys bror. Han är en duktig fotograf, Joakim.
Ett foto publicerat av Nino Schurter (@nschurter)
Frida och jag just nu. Nu blir det lite lek här hemma, vi hörs!

2015-09-07

Kan vi inte köra Bockstensturen igen?

Foto: Johan Åkesson, fler bilder från Bockstensturen finns här: https://www.flickr.com/photos/25403723@N05/sets/72157655888043604

Nu har jag analyserat, vänt och vridit på det där loppet tillräckligt länge. Är nöjd med genomförandet i stort, men har några saker jag givetvis borde ha gjort annorlunda. Så, kan vi köra loppet igen? Jag ska bara få cykeln i åkbart skick igen först...

Vet inte hur mycket tid jag spenderade med den där cykeln igår. Först en noggrann tvätt och sedan genomgång av slitdelar för att se vad som går att använda och vad som måste bytas. 10 mil lertävling sätter ju onekligen sina spår och det skulle vara gött att bara kunna byta allt. Typ bara lämna tillbaka cykeln och plocka ut en ny. Nu gäller det ju att få både mig själv och cykeln i toppskick till Långlopps-SM i helgen.

Ska kila ner och titta till cykeln igen. Gäller att passa på när Frida sover. Cykeltröjan är inte fläckig, men en smula gråare än i lördags morse. Även tvättmaskinen fick saneras igår då det låg en massa finkornig sand i den...

Kul med MTB-tävlingar i lera! Om man ändå bara kunde slippa allt som kommer efteråt...

2015-09-06

Bilder och resultat från Bockstensturen 2015

Hej Cykelvänner!

Det där blev ju en blöt och skitig historia, helt i min smak. Tycker dock riktigt synd om de motionärer som tvingades cykla igenom den misär som vi fick uppleva igår. Vi både skrattade och svor åt eländet igår.

Det började med den mest kaotiska masterstarten som jag upplevt. Bilen som åkte före oss började med att svänga i fel korsning och fick stanna redan efter ett par hundra meter. Sedan gick det ibland i krypfart och i nästa stund 40-50 km/h. Dessutom kors och tvärs genom hela Varbergs centrum. 
Det var riktigt skönt när vi kom ut på den lite större vägen och farten släpptes fri. 

Ute på banvallen gick det ganska så lugnt och städat till. Har för mig att det var betydligt stökigare förr i tiden (2008 och tidigare...). In i första backen hade jag en bra position och uppe på toppen så var jag nog 6:a eller något sådant. I andra backen så attackerade Michael Olsson och jag fick det lite svårare. Hängde med i svansen på en lite större förstagrupp som nu åkte riktigt fort. Vi blev några som tillfälligt tappade kontakten men vi var ifatt igen i botten på tredje backen. Här släppte dock några framför mig kontakten med täten och jag bestämde mig för att chansa på att jaga ikapp. Så jag gick om och ifrån det som blev andragänget och lyckades på platten direkt efter tredje backen att komma ikapp täten.

Tätgruppen bestod kanske av åtta nio cyklister då och det gick fort så in i... Jag hängde bara med i ett par kilometer innan jag tvingades inse att det där inte var någonting för mig. Planen ändrades istället till att åka med andragruppen och försöka göra det bästa av situationen. Chansen till topp 10 fanns ju fortfarande kvar eftersom täten nu nog bestod av cirka åtta cyklister och det brukar ju dessutom bli problem för någon och så brukar ju alltid någon bli trött också.

Skillnaden i intensitet mellan tätgruppen och andragruppen var som natt och dag. Här var det stumma ben och uppgivna huvuden. Resten av Bockstensturen gick i distansintensitet med endast enstaka toppar upp mot 170 i puls. Den låga intensiteten, det extremt skitiga föret och ösregnet gjorde att det blev lite annorlunda körning än vad det brukar vara på långlopp. Gruppen blev ibland lite stor och jag såg till att hålla mig i den främre delen hela tiden. Alla ville inte ha så stor grupp, så intensiteten ökade då och då. Dom små ökningarna var ändå rätt jobbiga, det blir ju svårt att öka farten när man är kall och stel. 
Glädjande nog så var rumskamrat och klubbkamrat Jonatan Steen en av de som kom ifatt oss. Han hade förhoppningar om att kanske bli topp 20 i elit och här satt han nu i en grupp som körde om placeringar kring 8-15 kanske. 
Vi kom ifatt och passerade Mikael Flockhart som frös som en liten hund. Vår grupp blev efter ett tag Jonatan, Henrik Sparr, Daniel Brengdahl, Fredrik Lagercrantz och så jag. Då och då var även Johan Hellman med. Vi kom ifatt Jakob Björklund som hade stuckit ifrån oss tidigt i loppet och han körde på hårt i vår grupp. Sedan fick han lite problem i ett skogsparti och lämnades bakom oss. 

Vi kom ifatt något offer från förstagruppen och närmade oss ytterligare en. Vi fick höra att hela gruppen var topp-10, så vi körde om placeringarna 6-10! Med dryga milen kvar så hände något som bara inte borde hända, min vevarm började glappa och höll på att ramla av. Helt ofattbart att den suttit där hela säsongen och nu plötsligt ville ramla av.... Vi hade då dessutom fått korn på femman i loppet. Så det var ridå och ett stopp för att först skölja rent vevarmen och sedan försöka skruva fast den. Det gick tydligen sådär för den blev lös kort därefter igen. Nytt stopp och nu tog jag verkligen tid på mig för att göra rent ordentligt och att verkligen se till att den satt så långt in på axeln som den ska göra och sedan drog jag åt den hårt. 

När jag rullade iväg så var elfteplacerade Johan Hellman nästan ifatt mig, men jag kröp ihop i tempoställning och gasade på. Körde sedan som en kratta i alla skogspartier för jag var hela tiden rädd att vevarmen skulle lossna. Försökte cykla utan att trycka hårt på vänster pedal, helt enkelt. 

När jag närmade mig fästningen så såg jag ingen bakom och kunde slappna av något, tiondeplatsen skulle bli min och tia blev jag. Gruppen jag cyklade i kom ifatt femteplatsen och placerade sig på placeringarna 5-9 där Jonatan Steen gjorde sitt livs lopp och blev åtta! Det hade ju verkligen varit riktigt roligt att få tävla om dom finare placeringarna och bra för mig i totala cupen om jag lyckats något bättre än en tiondeplats. Samtidigt var ju målet att ta en topp-10 så jag får försöka tänka på att jag lyckades med mitt resultatmål i alla fall. Jag hade ju kanske blivit tia även om jag inte haft några problem och kommit i mål med gruppen. Men alltid trist med dom där om:en när man inte får veta hur det hade kunnat gå.

I täten så vann landsvägscyklisten Michael Olsson. Han har ju kört lite MTB då och då och har ju en riktigt hög kapacitet med bland annat två SM-guld i landsväg i meritlistan. Hemmaåkaren Fredrik Edin lyckades bli tvåa, bara 30 sekunder efter Michael. Detta trots dubbelpunktering, så även Fredrik hade nog gärna sluppit det där "om" idag. Johan Landström blev trea och Christofer Stevenson, som länge åkte i vår grupp men tröttnade och stack ifrån, blev fyra. 
Daniel Brengdahl blev femma, Fredrik Lagercrantz sexa, Johan Norén sjua, Jonatan åtta och Henrik Sparr nia.

Här hittar ni resultat Bockstensturen 2015.

Redan efter 24 kilometer så var tävlingen över för min del och pulsen sjönk efter det. Istället blev det någon form av sällskapsresa/överlevnadsresa mot målet. Snittpulsen på 154 måste vara den lägsta jag noterat på ett långlopp. 

Foto: https://instagram.com/_gilena_/
10:an, 5:an Daniel Brengdahl och 6:an Fredrik Lagercrantz förevigade av Mia Kromnow.

Tommy Hammarström hade blivit sjuk och ställde istället upp och langade åt mig tillsammans med sin bror. Superbra service och jag behövde aldrig ha en tom flaska på cykeln. Han och hans bror var överallt och langade, kändes det som. Enda gången flaskan var tom var sista milen efter att jag tömt allt på min vevarm... Tommy tog också några bilder:

Jag ligger fortsatt nia i cupen efter Bockstensturen. Passerade Axel Lindh som inte körde loppet och blev passerad av Daniel Brengdahl. Han är nu elva poäng före mig. Jag kom upp på samma poäng som Stefan Carlsson nu och ser väl ut att nå en topp-10 även i totalen. Axel Lindh kan ju passera mig om han kör avslutningen och kör bra. Jag kan å andra sidan kanske passera Daniel och Stefan om jag kör riktigt bra och de har en sämre dag.

Idag blir det tvättning och tvätt som gäller...

2015-09-05

Pepp och sköna människor

Hej!

Nu är det väl dags för tävling strax då. Igår var jag ut och kollade banan, rullade ur bilåkarbenen och väckte dom samtidigt inför dagens utmaning. Körde ett ovanligt långt väckningspass faktiskt och fick ihop 58 kilometer på typ 2:25. I princip ett vanligt långlopp alltså. Återstår väl bara att se vad det gör med dagens ben. Hade planerat att köra ett par timmar ungefär och nu blev det lite längre, gör inte så mycket. Det blev lite sent vilket kanske inte var helt optimalt, i övrigt så kändes allt bra. 

När jag hade stannat till och tog en bild till bloggen så kom en man på sin EU-moped. Visade sig vara en riktig kämpe som faktiskt hade åkt runt hela banan på sin moped. Några ställen hade han fått bära moppen förbi några svårigheter och han var imponerad över oss som cyklar runt så snabbt. Jag sa att jag var imponerad av honom som tagit sig runt med den där moppen. Kan dom ha 10-12" hjul och så slicks på det. Lär ju inte vara någon höjdare i skogen... Han ska ut och kika på tre ställen idag och ser jag honom så lär jag heja. 
Älskar dom där spontana mötena man kan få om man bara stannar upp lite. Träffade ju en man på väckningspasset inför Cykelvasan också som hade mycket intressant att berätta. 

När jag cyklat klart så hämtade jag nummerlapparna och åkte till hotellet. Duschade, rakade ben och ansikte innan jag gick ner till kvällsbuffén. Satte mig bredvid landslagsåkarna Christofer Stevenson och Johan Landström och kort därefter kom rumskamrat Jonatan Steen och gjorde oss sällskap. 

Nu är det dags för frukost och sedan 10 mil skitig cykeltävling. Banan var inte ens torr igår och nu har det regnat hela natten...

Här kommer några bilder från gårdagens väckningspass:
Det blev ganska många bilder, men jag var så inspirerad och mobilen är ju så snabb och lätt att fota med.

2015-09-04

Inför Bockstensturen

Hej och godmorgon cykelvänner!

Dagen före Bockstensturen och jag har försökt att minnas när jag senast tävlade där. Mitt starkaste minne från Bockstensturen är när jag körde med cyclocross 2006 och växelörat gick av efter tre mil. Kapade då ner kedjan och körde singlespeed, alltså en växel, sista sju milen. Ingen höjdare för benen, men det gav en hel del ryggdunkningar efteråt.
Efter en snabbkoll på Långloppscupens resultatsida så kan jag konstatera att mitt senaste resultat därifrån är från 2008 då jag blev 20:e bland samtliga och 17:e i elit.

Min ambition med Bockstensturen är att ge mig själv fler poäng i Långloppscupen och då jag redan har poäng i sex deltävlingar så behöver jag köra bättre än mina sämsta resultat för att förbättra min poängskörd. Man räknar nämligen bara in 6 av 9 deltävlingar i totalen. Resultat som jag helst byter ut mot bättre resultat på dom här två sista racen är 18:e platsen från Billingeracet och 16:e på Finnmarksturen. Så det gäller ju att åka fort. Målet är som på övriga race att försöka slå mig in topp-10, men allt som är bättre än 18:e ger ju fler poäng i totalen. Skulle allt gå åt pipsvängen under loppet så ser jag det som en investering att åka dit och spana in banan. Det var trots allt sju år sedan och om jag satsar ett år till så kan det vara nyttigt inför nästa säsong.

I min bästa långloppssäsong (7:a totalt 2008) så tog jag 295 poäng på 5 av dom 6 deltävlingarna som då räknades in, idag har jag 266 på samma antal race. Så jag är inte riktigt i samma toppnivå som då, men inte jättelångt ifrån. På alla sex race så fick jag då ihop 315 poäng och nu har jag 306, så jag är väl jämnare nu i alla fall.

Snabbkoll i startlistan och jag ser ut att hamna på ungefär 12:e plats. Skönt att ha det klart redan nu!
Vädret ser ju ut att bjuda på fukt och det passar ju mig riktigt bra, kanske kan den här prognosen hjälpa mig ett par placeringar högre upp i resultatlistan?

Favoriter att vinna är ju dom gamla vanliga, typ Calle Friberg, Fredrik Edin (hemmaplan!), Lars Bleckur och Johan Landström. Andra som kan vara där och peta är Daniel Brengdahl, Mikael Flockhart, Michael Olsson, Christofer Stevenson, Henrik Sparr och Dennis Wahlqvist. Många snabba cyklister som har föranmält sig!

Det jag minns av banan är att det är en jättelätt inledning där det stångas hej vilt om placeringarna innan man efter några mil kommer in i en mer sorterande terräng med backar och stigar. Där väntar några kuperade och stigrika mil kring Åkulla innan man sedan tar sig dom sista milen via grönområden och annat tillbaka mot fästningen i Varberg.
Om jag ska generalisera lite så brukar loppet antingen avgöras av att någon sticker efter 5-7 mil och håller solo hela vägen in till mål. Lyckas man inte bli av med konkurrenterna där så brukar det vara svårt på den lättåkta avslutningen och då blir det spurt mellan en mindre grupp cyklister.

Sådär, då har jag fått skriva av mig lite. Nu återstår bara handling, packning, resa och väckningspass. Vi hörs!