Det dåliga genrepet

Ja, nu har jag förhoppningsvis gjort mitt dåliga genrep och behöver bara invänta morgondagens stora succé. För idag var det inte roligt heller. Det började med att jag kände mig tjock, slö och otränad.
Sedan kom jag till Norlingberg.

Hade redan innan bestämt mig för att inte köra någon KOM-jakt på detta väckningspass, utan bara köra lite softare. Hårt, men hitta rytmen och köra lagom intensivt. Så jag släpade mig uppför Norlingberg, på 42-klingan. När jag rullat över toppen och vattenpölarna och precis skulle till att rulla utför så fick jag plötsligt punktering?! Precis bredvid mönstret, på däcksidan. Skärsår. Vätskan sprutade ur och sedan blev det platt.

Så, utöver att jag var tjock, slö och otränad så hade jag nu också skurit sönder morgondagens tävlingsdäck. Kanon!

När jag efter mycket möda och stort besvär lagt i en slang och pumpat upp luft så rullade jag vidare mot Törnbergs väg. Körde på på den och i nästan sex minuter efter den. Då var jag som längst bort på dagens runda och vände hemåt igen. Började med den steniga backen mellan Bjursås och Grycksbo. Den jag nästan aldrig åker eftersom den är stenig och dryg och det går snabbare att ta vägen via Lundbergs fäbodar och Haghed.
Nåväl, stenbacken kändes väl ändå okej och visst hopp om livet började väckas någonstans djupt inom mig.

Sedan kom jag till ett ställe som heter Prästfäbodarna, därifrån skulle jag testa en stig ner till Harmsarvet. Måste kanske ha bommat den i inledningen då jag stirrade mig blind på en stig med blåmarkering som jag trodde var rätt stig.

Fin, men svårcyklad inledning på stigen. Så utöver att jag var tjock, slö, otränad och hade skurit sönder mitt däck så kände jag mig klumpig och helt utan flow på stigen.

Mitt i allt mitt ojande så dök denna stig upp och hopp om livet återvände. Vackert var det!

Bara för att typ 75 meter senare hamna här. Den blåmarkerade fina stigen blev ett ocykelbart kalhygge. Som om jag inte var kinkig nog innan?!

Det blev till att vända om, ta en annan stig som senare ledde ut på detta hygge. Men då var det på en större stig som var farbar trots ganska högt gräs och massor av stenar som gång på gång bevisade hur klumpig, tjock, slö och otränad jag var.

Hade tänkt avsluta rundan på ett annat vis än vad som nu blev fallet, men allt hade tagit mer tid än jag hoppats på så jag körde en ganska rak väg hemåt med bara en felkörning in till en återvändsgränd....

Joråsåatte. Bra pass.

Nu ska jag väl se om jag har något bättre begagnat däck eller om jag ska silvertejpa det jag körde på idag. Vore kul att slippa köra med slang imorgon men måste jag så måste jag väl. Pepp!