Plågad

Ebbah värmde upp med några varv i bike parken innan gårdagens träning.

Ebbahs cykelträning verkar ha gått bra för henne igår också. Hon verkar trivas bra på cyklingen faktiskt. Hon har ju annars också gått på fotboll i sommar och det har hon väl mer eller mindre tvingat sig själv till att gå på. Efter sista träningen i helgen så var det en mycket upprörd Ebbah som kom till mig: "Här har jag kämpat med skittråkiga övningar på fotbollsträningarna hela sommaren bara för att få en medalj eller något, och så fick vi ingenting!". Jag försökte trösta henne med att dom ju faktiskt fick en fotboll, en flaska och en t-shirt på första träningen och att det liksom var priset man fick för träningen. Det var tydligen inte alls samma sak. Har man gått på en sport så ska man ha medalj eller pokal efter säsongen, så är det bara.
Utöver fotboll och cykling så är det ridning och innebandy som gäller för Ebbah nu. Tror faktiskt att hon trivs bäst på cykelträningen, även om hon gillar hästar bättre än cyklar...

Ni som följer den här bloggen vet ju att Ebbah har haft tävlingsångest förut. Inte haft lust att tävla i cykling eftersom hon fått för sig att det bara är vinna som räknas. Det blir lätt lite jobbigt att ställa upp i ett race om man bara vill vinna och andra kanske är bättre än en själv... Det här har ju gjort att hon öppnat väldigt hårt på tävlingarna också vilket kanske har lett till att hon blivit toktrött tidigt i loppen och det underlättar ju inte heller hennes framfart. Hon har ju kommit till träningstävlingar och inte startat, bara för att hon på förhand känt att hon kanske inte skulle vinna.
Sista cykelträningen för säsongen är nästa vecka och då är det träningstävling som gäller. Efter träningen igår så sa Ebbah att det skulle bli kul att tävla, att hon inte skulle försöka vinna utan starta lite lugnare och sedan köra på och se hur det går. Det känns ju onekligen riktigt bra att vi har lyckats jobba bort den där tävlingsångesten och att hon nu kanske kan ha roligt även i tävlingssammanhang.

Apropå allt och inget så har Frida igår fått sin första tand! Stor tjej nu alltså och i natt så vaknade hon två gånger istället för en. Tuffa tider för en bortskämd småbarnsfarsa alltså.

Angående rubriken då. Jag gillar ju att plåga mig själv och det kan ju vara både bra och dåligt. Under en cykeltävling kan det ju vara bra, men jag gillar ju även att känna mig plågad när det kommer till tex sömn eller hunger. Nu är ju jag en storätare, så hungerplågan slipper jag ju nästan jämt. Men sömnen då. Ni vet ju att jag ofta sover mindre än vad jag kanske borde. I natt var jag uppe länge. Är väl i grunden en nattmänniska, om sådana finns. Så jag kan liksom kicka igång och bli väldigt produktiv på sena kvällar och nätter. Som igår. Det skulle väl kanske egentligen inte vara något problem om det inte vore för att jag skulle upp vid sju idag. Som alla dagar i princip.
Så idag är jag plågad. Det beror ju bara helt på mig själv. Har inga problem att somna utan väljer ju i princip själv hur mycket jag ska sova men gör så här ändå. Stört beteende. Borde kanske locka med en medalj eller pokal om jag sköter min sömn... Det drabbar ju dels cyklingen att sova för lite, men kanske framförallt så får jag sämre tålamod och engagemang när jag är trött. Två ganska bra egenskaper att ha när man har familj. Jag skrev ju för övrigt här om dagen om två dokument jag påbörjat, det ena hade med punkter inför nästa säsong gällande träning och sånt runt cyklingen. Sömn står med som en punkt där.

Så. Det var väl lite snack om annat än mitt egna cyklande det där. Ska försöka att ta en tupplur när Frida gör det lite senare idag. Det vore nog bra för mig.