Är det något att se på? Jag har inte sett någonting av en endaste etapp, har inte ens känt något sug eller ens tänkt på att titta faktiskt. Har givetvis inte kunnat undgå att läsa om loppet. Har förstått att lite mindre namnkunniga cyklister vinner och att det vurpas rätt friskt.
Jag vet inte om det beror på att jag var ung och hungrig förr, och därför inte missade Eurosports sändningar. Eller om det helt enkelt beror på att alla dopade dårar gett mig viss avsmak för eländet. Vart tog hjältarna vägen? Det känns, när jag tittar på de största tävlingarna, som att jag bara tittar på ett gäng pajasar. Antingen före detta dopade eller misstänkta för doping. En riktig vårklassiker eller tuff bergsetapp har ju sitt underhållningsvärde ändå. Men den där äkta glädjen över att följa världens bästa cyklister i TV-rutan är inte lika stor längre. Långt ifrån.
En av mina hjältar från förr är Alexandre Vinokourov. Vilken attackcyklist. Jag ville vara som honom, kunna attackera jämt och överallt. Visserligen körde han ofta med huvdudet under armen, men där hade vi också en likhet... Nu är han tillbaka. Egentligen vill jag inte hylla honom, fuskare som han är. Men han väcker mitt intresse ändå. Och hur ska vi behandla fuskarna som avtjänat sitt straff? Visst, effekterna av hans tidigare liv sitter säkert i fortfarande. Men är det rätt av oss som följer sporten att håna de som avtjänat sitt straff, skall de för alltid vara märkta? Eller måste vi lära oss att konstatera att han nu tagit sina två år och är som vilken kille som helst i klungan?
Två år är för övrigt på tok för lite. Jag vill inte jämföra fuskare med mördare, men straffskalan måste ha ett större spann. Maxstraffet kan inte vara så lite som två år. Har man medvetet dopat sig med de tyngsta tillgängliga preparaten så har man begått det grövsta brott mot sporten som finns. Och då bör man också få ett kännbart straff. Tio års avstäning för ett grovt regelbrott känns mer rätt än två år. Åker man fast innan man passerat 35, så kan man ju ta två år där man pundar på och tränar hårt. Och kommer tillbaka bättre än någonsin. Det är äckligt.
Och sportdirektörer eller lagläkare eller vilka asen är som lurar i sina adepter preparat. Fy fan.
Ja gillar/-de oxå vinokourov men nu är han en fuskare som sagt det kommer han alltid att vara. men ennu JÄÄvligare är ju sådana som ex. Armstrong som alltid har vait dopad INTe Åker fast...
SvaraRaderaJag gillade också Vinokourov. Kanske borde vara hårdare straff men ett straff är ett straff. Tar man det och kommer tillbaks odopad tycker jag man borde respektera det. För 2 års avstängning är väl inte samma som livstid?
SvaraRaderaJag hoppas Vinokourov förblir ren och kör bra igen. Han har tagit sitt straff är numera en cyklist igen istället för en fuskare.
Har exakt samma känsla när jag glor på cykel på tv , man kan inte imponeras av dom stora prestaionerna längre för man törs inte hoppas på att dom som gör det är rena , sorligt men sant !
SvaraRaderaÄr det någon som är dopad så är det Usain Bolt, för att inte säga hela Jamaica, men fan, Bolt...
SvaraRaderaDu svarar egentligen själv på din fråga om huruvida man ska "förlåta" dem som avtjänat sitt straff när du säger att straffet är för kort. När den tid som vore ett rimligt straff (du föreslår 10 år t.ex) har gått - då är det dags att förlåta. Vad som står i lagar och regler är inte alltid det moraliskt korrekta.
SvaraRaderaGirot var faktiskt riktigt rolig och spännande att följa i år!
SvaraRaderaTouren var inte alls lika kul. Vueltan känns som en c-tävling i jämförelse med de andra 2, alltså inte ens ett snäpp utan 2 snäpp under.