2009-01-26

Plötsligt slut på dagens träning.

Var ute i ungefär en timme idag.
Skulle bara spurta lite, ett ganska skönt pass med andra ord. Om man är lite kvällstrött. Tog mig runt sjön Varpan med några små avstickare. Provade skoterspåret mot Haghed, men det var inte så kul. Lite för löst, lite för smala däck. Bra kombination där. Snön bredvid spåret gick upp till navet, ja jag råkade testa en gång. Inte helt smärtfritt. Sprätte till lite här och där och allt gick väl som det skulle. Kändes ganska bra i benen. Inte så konstigt heller kanske med tanke på att jag haft vilodag, distans och vilodag igen dom tre senaste dagarna.
Det var vackert ute också med all nysnö och snövallarna som följde vägen. Funderade på hur kul det vore med en upplyst pulsmätare och en riktig lampa på skoterspår någon kväll. Smälla iväg 4-5 timmar skoterleder i mörker. Det skulle nog vara grymt de luxe.
Med riktig lampa menar jag något i stil med det s-o på byggde ihop och visade upp i den här tråden på HappyMTB.
Bild som s-o tagit på sin belysningskapacitet:

Sista spurten körde jag när jag nästan var hemma. Eftersom det inte är så mysigt att spurta till ytterdörren, och kliva in i hemmet med all syra kvar i benen, så valde jag att rulla ett högervarv runt kvarteret. I en nedförsbacke händer det.
En mötande bil svänger vänster, kanske såg han mig inte, eller så missbedömde han den fart som en riktig cyklist färdas i. För han stannade inte... Snömodd på en i övrigt redan hal väg gjorde det omöjligt att varken stanna eller svänga för mig. Trots mitt försök sladdade jag in i högra framlyktan ungefär. Med cykeln halvliggande i speedwayställ. Behöver väl inte säga att det tog stopp väldigt fort. När cykeln började lägga sig precis framför bilen hann jag tänka att nu hamnar jag under den. Men som tur var hamnade jag inte så långt ner utan jag studsade ut igen.
Kände mig ganska lugn när jag insåg att jag inte hamnat under bilen, hade dock grymt ont lite här och var och hade därför svårt att resa mig första minuten.
Men det gick ganska bra med mig. Med tanke på vad som hände och kunde ha hänt. Mitt högra knä är lite blodigt och ungefär dubbelt så stort som mitt vänstra. Ett par lårkakor, skrap på höften och en liten puss på hakan också. Men, jag kan nog cykla imorgon igen.
Tror det kan vara bra att försöka röra benen och knäet lite för att inte bli cementerad faktiskt.
Cykeln då, undrar ni givetvis. Cykelnördar, som ni är, har ni väl setat nu och snabbläst för att komma till delen om hur det gick med cykeln. Jag har inte kollat så noga, men en ny gaffel och ett par ekrar i framhjulet behövs då. Frågan är också hur bra en kolfber-ram som mött en bil mår.
Just ja, bakväxelns hölje gick sönder också! Får kolla mer noga imorgon.

Just ja, ett lätt skrap på magen från det avbrutna styrröret fick jag också, det hade kunnat ju faktiskt kunnat bli riktigt illa.
Blir till att snylta på någons testcykel ett par dagar tror jag...

10 kommentarer:

  1. Du måste börja tänka lite mer på att du e pappa och att bilar är hårda. En starkare lampa så bilarna ser dig kanske skulle vara på platts. Vorre ju kul om du fick uppleva dina barn i tonåren.
    Men skönt att de inte gick värre!

    SvaraRadera
  2. Den gamla turen i oturen slog till. Puh!

    SvaraRadera
  3. fyfan, det var inget kul, men bra att det gick rätt bra trots allt.

    SvaraRadera
  4. Helvetes jävlar! Biljävlar!

    SvaraRadera
  5. Shit, nära ögat. Sluta åka in i bilar.

    /Fredric

    SvaraRadera
  6. Osch, lät inte så bra. Vad sa bilföraren som orskade det?

    SvaraRadera
  7. Usch, tur att det gick bra!

    SvaraRadera
  8. Den där bilföraren som förmodligen körde en volvo och som heller inte va från skuggarvet va hasplande han ur sig eller låste han dörren o sjönk ner i sätet o gömde sig?

    SvaraRadera
  9. Skönt att det gick bra. Det är ju inte varje dag man bryter av styrröret så det måste varit en duktig smäll.
    /J

    SvaraRadera