Min fru skäller på mig för att jag inte åkte till aktuen samma dag som jag krockade. Med ett knä som en fotboll har man anledning tänker hon. Eller bara för att man krockat med en bil... Jag är ju dock av den typen som tänker att det ordnar sig. Det löser sig. Det går nog över snart. Jag vill liksom inte besvära dem med mitt knä när de säkert har folk där som verkligen behöver deras tid och hjälp.
Jag tog dock ett stort steg och ringde Vårdcentralen idag. Bra bemötande fick jag, men ingen tid idag. Det blir nog bra. Till slut.
Dagen har inte bjudit på så mycket action. En del försäkringsfrågor, barnlek och rastning av barn.
Nu har Filip vaknat från sin tupplur. Så nu blir det action och pangpang igen.
Ibland verkar Ronya väldigt vettig. :) Tror jag får säga hej nästa gång jag ser henne.
SvaraRadera