Dagen so far.

Glömde i morse att skriva att jag höll i Ebbahs nappflaska tre timmar i natt. Sovandes. Armen över sängkanten. Jag tycker att det är respekt. Visar kanske också på hur djupt småbarnsföräldrar sover och hur avslappnade vi är...
Försök själv att sova och hålla något i handen så får du se hur enkelt det är.

Vi vaknade efter åtta idag. Inte så bra eftersom Emily börjar 20 över åtta. Ronya tog storbarnen till skola och dagis och jag stannade hemma med minstingen. Vi hade lite ärenden på stan så vi åkte in dit ganska snart. Vi började med att äta mat, luktar fortfarande kinarestaurang. Härligt.
Sedan gick vi till BK Data och hämtade Ronyas dator och den externa hårddisken som nu innehöll allt som funnits på Ronyas dator. Lämnade ett set Spooky carbonbromsar där också till en förhoppningsvis lycklig ägare.
Sedan skiljdes Ronyas och min väg åt, hon skulle till Biblioteket för att lämna in/låna böcker och jag gick till Lantmäteriet. Lantmäteriet hade tyvärr bara öppet för besökare mellan nio och tolv och jag kom dit fem minuter över tolv. Så det får bli ett nytt besök en annan dag. Mötte upp Ronya som hunnit till Försäkringskassan.
Efter FK styrde jag kosan mot banken för att få en ny internetdosa. Då min egna spårlöst försvunnit. Bankmannen var snäll och gav mig en dosa, trots att det skulle kosta 250 att få en ny om man tappat den gamla. Så vi var överrens om att min hade gått sönder.
Vi kikade in i ett par klädaffärer innan vi gick till mataffären för att inhandla något ätbart åt hela familjen. Tog bussen hem och strax efter hemkomst gick jag för att hämta Filip. Det var lite bråttom för vi skulle hinna med en buss till sjukhuset då Ebbah skulle få en spruta vaccin. Trodde vi. Men vi hade tänkt fel angående tiden och missat hennes bokade tid. Bingo!
Istället gick vi med småbarnen till affären här för att handla saker som inte fanns på stan. Från affärerna åkte Ronya och Filip buss och Ebbah och jag gick och hämtade hem Emily från skolan så Ebbah kunde få en eftermiddagsvila.
Dagen har gått i ett känns det som, snart är det dags för mat och sedan börjar arbetet med att få ungarna i säng och hålla dom där. Ebbah är den enda av våra tre barn som förstår att sömn är någonting bra...

Imorgon cyklar jag.