Genomåkning av Engelbrektsturens nya bana

06:10 och Jens Westergren är redo att hoppa in i bilen via bakluckan.

Några blandade bilder från banan. Tänkte att vi börjar med det bästa först, så kanske jag fångar ert intresse.

Jens tog också några bilder, bland annat dessa:

Som ni ser så fanns det hinder på banan och livet som cykelbloggare är tufft med all utrustning man måste ha med sig för att kunna leverera så mycket intressant material som möjligt.

Vi gick upp i svinottan i morse för att köra Engelbrektsturens nya bana. Norberg ligger ju inte så himla långt härifrån men om man har en barnfamilj hemma så har man inte bara sig själv att tänka på och idag behövde jag vara hemma vid lunchtid. Så därför skulle jag iväg tidigt och Jens den stackarn hängde med mig.

Jag skrev ju förut i bloggen att jag inte bara "borde" åka Engelbrektsturens bana, utan att jag ska köra den. Så idag var det dags. Banan är ju förändrad väldigt mycket sedan i fjol. Den går visserligen fortfarande i Norberg, så det finns många platser som man känner igen om man har tävlat där förut. Men med tanke på att jag bara kört Engelbrektsturen en gång tidigare och banan nu var helt ny så tyckte jag att det var viktigt att köra igenom banan innan loppet. En av fördelarna med att bo nära tävlingar som man ska köra. Det ger rätt mycket ibland att veta vad som kommer under en tävling.
Både Jens och jag tyckte att förändringen av banan var positiv. Den är har ett högre tempo nu och är mer omväxlande än i fjol. Det finns lite sprängstensgrusväg kvar, men det är inte alls som i fjol. Starten av banan tycker jag också är bättre än starten var i fjol, bland annat för att man lagt in ett bergspris redan efter 7 kilometer. Det kommer inte vara lika stora klungor ute på banan och man slipper nog dom där monsterklungorna som annars kan finnas på väldigt snabbåkta banor.

Intensivare bana och inte lika stora klungor kanske innebär jobbigare tävling också. Men då kan jag glädja er som, precis som jag, brukar bli trötta på slutet om att banan är en dryg mil kortare i år än i fjol. Som princip så tycker jag att långloppsbanor ska vara långa. Skulle inte ha något emot en regel som säger minst 100 km. Men, jag passar bättre på kortare långloppsbanor så jag kan för egen del leva med detta.

Det har regnat en hel del även i Norberg, men förutom några små lerhål och ett enda parti med mycket lera så märktes det inte av. Om banan är så här nästa helg så är det inte leran man kommer att minnas efteråt.

Det gick ungefär fem minuter snabbare att köra igenom denna bana, än vad det tog mig att köra igenom Mörksuggejaktsbanan. Så en tävlingstid runt Mörksuggejaktens tid verkar ju rimligt.

Jag hade med mig min Garmin VIRB Elite för att "memorisera" banan, slängde ihop ett litet klipp åt er:

Det här är ingen matblogg

Vissa kanske inte ens tycker att det här är mat, men idag gjorde jag krabbelurer för första gången någonsin. Tidigare i år så åt vi det på jobbet och då åt jag det, mig veterligen, för första gången någonsin. Sjukt gott! Dessutom går det svinsnabbt att göra och är bra ladd-mat för cyklister. Det är liksom som en perfekt mix av pannkakor och munkar. Påminner lite om amerikanska pannkakor. Alla ni har säkert ätit detta i decennier, men då kan jag bara gratulera er.

Krabbelurer, kallas ibland också för pösplättar.

Jag körde efter detta recept:
1 1/2 dl strösocker
4 1/2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
2 ägg
1 1/2 dl mjölk

Matfett till stekningen och jag hade också en tallrik med strösocker på så jag kunde vända krabbelurerna i socker direkt efter stekning, då blir det sött som på bilden ovan.

• Blanda strösocker, vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker i en bunke. Allt det torra alltså.
• Tillsätt ägget och mjölken och rör till en slät smet.
• Stek krabbelurerna i stekpanna eller plättlagg. Ca: ½ dl smet per krabbelur, jag fick plats med 3 st samtidigt i stekpannan

Kan käkas med sylt.och grädde eller kanske glass till. Men sockrar man dom som jag gjort så kan man äta dom som dom är också. Kanongott! Det gick givetvis hem hos barnen här hemma också.


Innan jag slog till och gjorde krabbelurer så badade barnen. Det var ju soligt?! 16 jättevarma grader i vattnet och en svalkande vind. Perfekt badväder tydligen. Efter badet så spelade vi lite beachvolleyball.

Nu är det dags att lägga Frida. Trött stackare som inte vilat så mycket idag. Imorgon smiter jag hemifrån tidigt som bara den för en cykeltur. Vi hörs väl imorgon igen?

Testcyklat en smula

Dagens sämsta idé.

Jag borde ha vilat idag, stumsliten i benen och ingen power alls. Men när Ronya tog med sig Frida för att uträtta ett ärende så fick jag plösligt en chans att träna en kort stund. Så jag gjorde ett försök, men hade inte alls det som krävdes idag. Det blev ändå en halvtimme med diverse högintensiva övningar. Stum blev jag och ibland behövs inte så mycket mer.
Jag har ju känt ett tag att eftersom jag så sällan tränar med andra så får jag inte den där stressen i träningen som kan vara så nyttig. Så jag försöker stressa mig själv nu och kliva långt utanför komfortzonen. Förhoppningsvis så gör jag en bättre andrahalva av säsongen, är inte helt nöjd med första halvan nämligen.

Nu sitter jag och kollar på Touren, det händer en hel del idag känns det som och då har ändå inte stormen med åskvädret dragit in ännu. En stor grupp på 20 cyklister som delat upp sig några gånger har fått en lucka som kanske kan hålla till mål. Speciellt eftersom dom är så många. Men just att dom är så många gör ju att flera vill göra gruppen mindre för att få bättre samarbete i gruppen.
Idag är dessutom Fredrik Kessiakoff med Vacchi och Adamsson och snackar på Eurosport och jag tycker alltid att det är intressant att höra Fredrik. Han känns så ärlig, genuin och har alltid något intressant att säga.

En av höjdpunkterna i gårdagens sändning från touren tyckte jag att inslaget om Lucien var. Gubben fyller 90 år om en månad, gör sin 41:a tour och lever liksom för att vara med på touren och langa dricka till cyklisterna:

Träning x2

23:48 i natt så vevade jag igång Monarken och körde en tjuga på 320 Monark-watt. Hellre lite träning, än ingen träning.

11:16 i förmiddags så vevade jag igång min Bianchi Methanol 29.2 SL.

På väg hem med stumma ben.

Tog mig ut till Norlingberg för att få ett kvitto på formläget, är ju en torsk för bekräftelse så det är kul med lite kvitton då och då. Körde backen inför Mörksuggejakten också, på mitt väckningspass och kom då upp på 3:46, endast 6 sekunder från mitt personbästa. Ett riktigt skönt formbesked inför Suggan då.

Idag var det lite motvind och ändå lyckades jag sladda upp på 3:34! Hela tolv sekunder snabbare än dagen innan Mörksuggan alltså och då kände jag mig ändå på G. Därmed tog jag mig upp på en finfin andraplats på detta prestigefyllda STRAVAsegment. Endast slagen av Daniel Olssons "omöjliga" tid 3:23. Jens Westergrens 3:43 tog han dagen innan Cykelvasan 2013 då han blev femma. Emil Lindgrens 3:58 var ju efter att ha cyklat från Säter och kört på lite på Lugnet innan, så ni kan vara säkra på att det finns mer att hämta där.

Efter det pangpangandet så cyklade jag ner på baksidan av berget och vände uppåt igen och körde hårt även upp den vägen. Då var jag ju givetvis helstum från start efter den där Norlingbergsattacken, men tog mig upp med hedern i behåll ändå. När jag kommit ner för Norlingberg så körde jag en 20 minuter lång intervall på asfalt, grusvägar och skogsvägar. Lite Långloppskänsla sådär. Hade svårt att få upp intensiteten i början på svängiga grusvägar men det blev bättre ju längre in i intervallen jag kom.

Bra pass!

Blandblogg igen, lite allt möjligt alltså

Det är ju hög tid att anmäla sig till Engelbrektsturen idag och därför läste jag igenom deras inbjudan. Där hittade jag bland annat följande:

"NYTT I SCF´s TÄVLINGSREGLER 2015 

Vikt nummerlapp = ej start"

Eftersom jag försöker hålla mig uppdaterad kring våra regler och tycker att jag oftast gör det ganska bra också, så kunde jag inte minnas att denna regel skulle ha tillkommit. Så jag grottade ner mig lite i SCF's reglemente och hittade följande bestraffning för "förändrat" nummerlapp:

OBS att jag har klippt och klistrat i tabellen ovan för att göra just denna del lättöverskådlig för er läsare. Man får alltså max 150 kronor i böter och inget annat. Här kan ni läsa mer om Cykelförbundets Disciplinära Åtgärder

Jag kan erkänna att jag då och då viker ryggnummerlappen, men det beror oftast då på att storleken inte gör att den passar över ryggfickorna. Eftersom jag gillar att vi har cykeltävlingar och förstår att nummerlappen kan vara ett viktigt skyltfönster för arrangören så brukar jag mest vika bort den vita marginalen. Går inte det så tar jag bort det som är minst viktigt och aktuellt, enligt mig själv.
Eftersom arrangörer är så noga med att vi cyklister visar upp hela nummerlappen och följer reglerna så har jag följande information till er, också det från SCF's tävlingsreglemente:

Så. Ryggnummerlappen ska vara 18 cm hög och 15 eller 16 cm bred. För MTB så ska nummerlappen på cykeln vara 18x18 cm. Enkelt! Reglerna ska givetvis följas och gillar man inte reglerna så får man försöka få till en förändring av regelverket.

Här hittar ni Svenska Cykelförbundets regler

__________

Min Youtube-kanal har nu passerat 100 prenumeranter (du kan själv prenumerera genom att klicka här). Kul, tycker jag! Känner dock att det kommer vissa förväntningar med detta och att jag behöver börja leverera intressant innehåll också. Filmerna från tävlingarna verkar ju onekligen uppskattade av många, så det lär bli några fler sådana. Filmen från Lidingöloppet MTB har visats över 7000 gånger!!!
Men sen då, utöver tävlingsfilmer, vad vill ni att jag lägger ut för rörliga bilder? Tips och förslag mottages tacksamt!

__________

Kalmar GP kommer att sändas live på TV och på nätet. Det är TV4 som kommer sända tävlingen i TV4 Sport och TV4 Play. Starten går klockan 19 den 1:a augusti, så det får ni inte missa. Kul med svenska cykeltävlingar på TV!

__________

Imorgon börjar Mountainbike-SM. Arrangören är aktiv på sociala medier och lägger ut mycket information vilket givetvis är bra. Jag kommer själv inte att delta, men det ska bli spännande att följa tävlingarna på avstånd.

__________

Min MTB behöver kärlek och nya prylar. Bromsbeläggen är slut bak, däcken sjunger på sista versen och kedjan skulle behöva bytas. Ska bli kul att få stansa däck igen (not!). Det gick ju tack och lov väldigt smidigt med Notubes-fälgarna, så jag hoppas på samma goda resultat denna gång.
Gäller att ha cykeln i toppform nu när det både är King of the Hill Sälen och Engelbrektsturen nästa vecka. Två riktigt roliga tävlingar, fast på olika vis.

__________

11:00 idag börjar TV-sändningen inför Tour de France och 11:19 ska själv tävlingssändningen starta, enligt Eurosport. Det ska bli skitkul att se starten och jag hoppas att det blir fullt krig om att komma i utbrytningen.
Tyvärr så var Team SKY och framförallt Chris Froome lite för dominanta redan i den första bergsetappen i förrgår och slog liksom luften ur konkurrenterna och hela tävlingen. Moralen är inte på topp hos hans konkurrenter nu och jag hoppas att inte alla ska börja köra för etappsegrar, utan att det faktiskt finns några kvar som vill utmana om totalsegern.
Igår twittrade jag min egna lösning på hur vi ska få touren intressant igen (de har ju nämligen nästan alltid fel när de tippar):

Om den här touren ska bli riktigt spännande så behöver nog både @Vacchi och @Ontsnapping tippa på Froome. #tdfse

— Henrik Öijer (@henrikoijer) July 15, 2015

Genomkörning av Cykelvasan

Hej!

Jag fortsätter att ligga en dag efter i bloggandet. Igår kväll så skrev jag ju om min episka fjälltur (läs det inlägget!), som jag körde i förrgår. Idag skriver jag om att jag cyklade igenom Cykelvasans bana, igår.

Cykelvasan har jag ju kört några gånger nu. Alla utom en tror jag. Dessutom har jag kört banan utanför tävling ett par gånger. Men det är alltid bra att hålla sig uppdaterad och till i år så har man också ändrat bansträckningen något. Det man har gjort är att man inte längre kör stöket runt Oxbergssjön utan istället åker man under vägen och tar Lundbäcksbackarna till Oxberg. Det här kommer ge starka cyklister ytterligare möjligheter att decimera klungorna inför dom avslutande milen från Oxberg. Det blir lite mindre stök, men backen var rätt seg alltså. Kort efter backen så går man in i Oxbergsbacken, så det blir tufft om man är trött där. Vilket jag brukar vara...
Dessutom så har man lagt en del nytt grus, speciellt på den nya delen men även på andra ställen och nytt grus är alltid lite segt att cykla på. Det spelar liksom ingen roll att det är stenmjöl på sina ställen och tillplattat, för även om ytan är slät så guppar man liksom fram ändå.

Något som bidrog till att backarna var jobbiga och nya gruset tungtrampat igår var väl att jag gick in i väggen. Jag har ju legat på minus i energibalansen den senaste tiden för att bli av med lite bonusvikt som jag lagt på mig. Dessutom så körde jag en stentuff fjälltur kvällen innan. Frukosten var inte stor och jag hade bara vatten i flaskan...
Faktiskt så började jag känna mig rejält trött redan innan Evertsberg och då är man ju bara typ halvvägs. Eftersom familjen väntade nere i Mora så körde jag dock på så hårt jag orkade. Vilket inte var speciellt mycket på slutet.

Jag började turen från Experium i Lindvallen och där började det regna strax innan jag skulle iväg. Sedan så ösregnade det ett tag men strax innan Vasaloppsstarten så upphörde det och vägen blev torr. Sedan kom det bara några droppar på mig innan himlen öppnade sig igen någon gång efter Evertsberg. Det här hjälpte ju inte direkt min trötta kropp och det var rejält blött sista tredjedelen av banan. Blir det sådant här väder till Cykelvasan så är det mer än Lundbäcksbackarna som kommer göra det jobbigt.

Nåväl, förändringarna av banan var till det bättre. Min önskan är dock fortsatt att man ser över inledningen av loppet eftersom startbacken inte är tuff nog för att splittra fältet ordentligt. Det blir direkt farligt med 100-150 man ända bort till Mångsbodarna. Alla vill vara långt framme och vägarna är smala... Det jag önskar mig är antingen en tuffare start (riktiga Vasaloppsstarten...) eller att man direkt efter startbacken tar med nya moment som stör klungkörning. Korsningar, någon till backe, en smalare skogsväg etc. Som det är nu är det rakt fram hela vägen till Smågan så även om tätklungan kanske är nere på 30 man när backen slutar så kan resten jaga ifatt ganska enkelt.

Det ska bli riktigt intressant att köra loppet i år igen. Årets höjdpunkt för många och den MTB-tävling med det tuffaste motståndet. Att banan är snabbåkt ger ju också en annan dimension på tävlandet och klungor kan köra ifatt om någon annan klunga inte går för fullt.
I fjol hängde jag med tätgruppen till Oxberg (där en jättestor andraklunga samtidigt kom ifatt...). Det vore ju riktigt gött om jag kunde vara med i täten även efter Oxbergsbacken någon gång. I fjol var jag närmare än någonsin tidigare och i år är jag lite starkare.

Cykelvasastarten, de har redan börjat bygga startfållan.

Sjö innan Evertsberg.

Bergspriset i Evertsberg. Tyvärr är serveringen stängd tills vidare...

Blött på slutet. Många ställen var det liksom en ren parodi att cykla och det var vatten överallt. Där det fanns hjulspår så var det bäckar i hjulspåren så jag cyklade i den knöligare delen mellan spåren.

Episk tur i Sälenfjällen

Hej vänner!

Nu är jag hemma igen. Tänkte bara skriva lite om gårdagens episka fjälltur innan jag stupar i sängen. Innan jag begav mig ut så hade jag hört mig för om var jag skulle cykla och de flesta tipsade om Rörbäcksnäs. Jag var dock lite mer sugen på äventyrscykling och att se sånt som inte alla andra ser när de cyklar där uppe i fjällvärlden. 

Så jag började kika på Strava och i Garmin Connect för att se var andra hade cyklat. Hittade dock inget riktigt klockrent så jag började kika på kartor istället för att hitta på något eget. Fick dock ett problem i att jag inte visste hur jag skulle få min tänkta rutt till min Garmin. Garmin Connet visar ju bara vägar och även om det går att frihandsrita så skulle det bli alldeles för svårt och fel. Så jag frågade på sociala medier och Hasses tips var det jag använde mig av. I plotaroute så fanns en hel del stigar med även om inte allt fanns, så tack vare den och lite frihandsritande så fick jag ner rundan jag ville köra. Det gick dessutom att överföra filen direkt från hemsidan till min Garmin Edge 810.

Sedan var det bara att bege sig av. Började med att stjäla ett KOM uppför grusvägen i Gustavsbacken. Alltid skönt att börja en långrunda i fjällen med 10 minuter backe i full fart. Sedan började äventyret och ganska snart upphörde den grusade stigen och det blev sten. Kände ganska omgående att grövre däck skulle vara att föredra för ofta var det bara sten som man cyklade på och det var inga rundade stenar utan det var riktigt vassa rackare. Första checkpointen var Hemfjällsstugan och dit gick det ju bra, sedan uppför Mellanfjället. Sten som bara den och två kortare partier fick jag hoppa av cykeln och springa några meter. Körde försiktigt utför för att inte punktera men lyckades ändå. Stannade och tänkte först att det var skönt att det inte var så mycket mygg, sedan fick dom korn på mig så jag fick laga punktering samtidigt som jag tog en powerwalk. Efter Mellanfjället (910 möh) så gick jag direkt in i backen upp till Storfjället (924 möh). Från Storfjället så var planen att ta mig upp på Östra Kalven, men jag missade den tänkta stigen upp (eller så fanns den inte för jag såg inte heller stigen som jag skulle ha kommit ner på lite senare. Istället blev det raka vägen till Kvillkojan. 

Den utförslöpan när den gick utför i skogen på stenar var rätt jobbig för både armar och ben, trots att jag inte tog i. Men lång tid i stående ställning med svängande, bromsande och parerande blev drygt.

Från Kvillkojan så tog jag mig upp till Hundfjället, dagens högsta och sista punkt (925 möh). Innan sista backen började så lyckades jag punktera för andra gången...

Planen från början var egentligen att cykla upp på fler fjäll men eftersom det gick så sakta på stenar, i lera och på ännu mer stenar så blev det asfaltsvägen hem efter Hundfjället. Hade en snitthastighet på ca: 10 km/h när jag nådde sista toppen! 

Rundan är väl inget för nybörjare direkt utan det krävdes en hel del styrka och teknik för att överhuvudtaget ta mig fram långa stunder. Härligt dock med långa klättringar där det inte bara var att sitta och trampa utan jag var tvungen att vara aktiv med hela kroppen och stå upp för att besegra alla stenar som jag cyklade fram på.

Fantastiska vyer, härlig miljö och det här med berg kan jag inte få för mycket av. Jag borde bo närmre berg.

Några bilder:

Det började lätt och fint.

På väg till Hemfjällskojan så blev det snabbt värre. Fortfarande fint dock!

På väg uppför Mellanfjället så blev det ett stopp för en regnbågsselfie! Jag försökte att inte se ansträngd ut, det gick väl sådär.

Utför nyss nämna fjäll så kom turens första punktering och i däcket låg en korall som bevis på en tidigare punktering som tätats av tätningsvätskan.

Utför Storfjället.

Ett tips som inte alla känner till men som är bra för att rädda många telefonsamtal hem för hämtning med bil. När man får fler punkteringar än man har reservslangar med sig på turen så hittar man hålet, biter/sliter/skär av slangen där hålet är och så knyter man ihop slangen igen. Jättehårt. Man kan också ha lite sportdryck, kåda eller annat kladdigt i öppningarna för att det ska täta lite extra. 

Den här lagningen tog mig dock hem och jag cyklade faktiskt 4 timmar på det idag också.

Skogen glesar ur på väg uppför Hundfjället.

'

Här kände jag mig toppen! 

Sista utsikten på detta pass.

Egentligen så borde man bo någon vecka där och cykla mer, längre och högre. Utforska så mycket som möjligt, bli myggbiten och punktera tusen gånger. Skitkul och svinvackert, det där var riktig MTB det!