Kartsök och ortnamn

Hej!

Det var längesedan det kom något vettigt ur den här bloggen, men nu tänker jag bjuda på världens bästa tips för er som vill cykla på nya vägar och stigar. Vem vet, ni kanske vill leta lite bra backar att träna i också? Funkar även för löpning, om ni nu skulle vara intresserade av sådant...

Hur som helst. När jag var riktigt ung och precis hade börjat med det här med cykling så tyckte jag att det var kul att testa nya vägar och "utforska världen". Okej att det mestadels rörde sig om Faluskogarna, men det är alltid kul att hitta nya fina ställen att vara på oavsett om det är i ett annat land eller ett par kilometer hemifrån. När jag tröttnat på att irra runt så köpte jag dels en stor karta över kommunen och även ett par mer detaljerade kartor för områden som jag gärna cyklade i. Letade på speciella ställen att cykla till och sedan så försökte jag hitta dit. 

Kartorna kunde jag ju också använda för att hitta nya stigar, backar och vägar som blev målet på mina distanspass. Såg jag till exempel något som verkade vara en jobbig backe så kunde jag lägga upp ett distanspass med den backen som mål, på så vis blir också distanspassen lite roligare än att man bara sitter och trampar för trampandets skull.

Väldigt många timmar av mitt tidiga cyklande kunde bestå av att cykla en väg och testa alla stigar/vägar som var avstickare ifrån den vägen. Testade allt. Allt! Kartorna innehåller dels inte alla stigar, och dels kan de vara baserade på ganska gammal "fakta" vilket betyder att vägar/stigar kanske inte finns längre och det kan ha tillkommit en del nytt istället. Genom att nöta igenom så många vägar och stigar så har jag hittat en hel del kul cykling och jag kan fortfarande idag väldigt många vägar/stigar i stora delar av Falun. Även om det givetvis finns enormt mycket som jag fortfarande aldrig har cyklat på.

Kartor var ju kul men dom kostade en del pengar och ibland ville jag kanske cykla i områden utanför mina kartor. När det här Internet hade växt sig lite större så lyckades jag finna en sida som hette Kartsök och ortnamn. Jag vill minnas att det var en skitliten kartbild så man kunde bara se ett väldigt begränsat område i taget. Men där fanns mina kartor, i digital form. 

Till min glädje kan jag konstatera att Kartsök och ortnamn fortfarande finns kvar, men nu täcker kartan hela skärmen så man får både detaljer och överblick på en och samma gång! 

Besök sidan, hitta stigar, backar, nya vägar och bege dig sedan ut och utforska världen! 

Dagens tips från mig till dig: http://kso2.lantmateriet.se/

Källslätten

Hej folks!

Livet här hemma handlar mest om att skrapa färg och förbereda för målning av huset. Inga spännande grejer att blogga om alltså utan mest bara slit i många timmar per dag. Nu har jag med hjälp av lite goda vänner fått upp en byggställning så jag kan nå ända högst upp på gavlarna. Spännade skit att klättra i den där...

Nåväl, i förrgår så tog vi en paus från allt arbete och åkte till Källslätten, en liten oas ute i faluskogen. Där finns också en källa med friskt vatten och Stångtjärns tvåmilsspår "Källslättenspåret" passerar där. Mycket vackert ställe, speciellt på senvåren/försommaren. 

Jag tog såklart ett gäng bilder, här är dom:

Vi är väl dit en gång per år ungefär även om jag själv är förbi där många gånger per år med hjälp av cykeln. För tre år sedan tog vi en bild på alla barnen på ett träd i trädgården där och vi gjorde ett nytt försök i år:

Stångtjärns blåa med Jens +ANNAT

Här står jag och ska försöka ta passets foto på Jens.

Där kommer han!

Igår kväll när vi lagt ner färgskrapor, barn och spadar för dagen så stack Jens och jag ut för att mötas och köra ett kvällspass MTB tillsammans. Vi körde Stångtjärns blåa och sedan styrde vi ut via skogen till Grycksbo där Jens bor. Det blev såklart ett fint pass även detta och MTB fortsätter att övertyga. Vi körde lite halvfart mest hela tiden, ett sådant där mellanmjölkspass som är så kul. Jag tycker att det funkar helt okej att cykla stig faktiskt och känner att det går över förväntan. Visst, jämfört med duktiga MTB-cyklister så saknas säkert en hel del fart över ojämnheterna men det känns inte som om jag är så långt bort.
Jag gillar när Strava-segment är lite längre och har tänkt att just Stångtjärns blåa passar ganska bra som segment, så igår skapade jag det:

Stångtjärns blåa är nästan bara stig, det är ett par tre hundra meter där man åker motionsspår/väg men annars är det stenar och rötter hela vägen runt. Syns kanske på snitthastigheten också som landade på 13.2 km/h. Stigcykling när den är som bäst. Kan rekommendera den till alla som är vana MTB-cyklister och vill cykla stig.

Hem från Grycksbo så körde jag Gamla fruns väg. Passade på att sota ur benen i motluten uppför och det var väl så skönt.

Gårdagens kvällspass på MTB

Hej hej!

Efter en heldag med färgskrapning och rivning så lyxade jag till det med ett MTB-pass igår kväll. Jens Westergren skulle också ut så vi siktade på att mötas för att fånga lite kvällsol tillsammans.

Jens visade vägen idag.

Det blev några slingor endurospår inledningsvis. Dom brukar ju vara riktigt kul och även utmanande.

När vi lekt färdigt på endurostigarna så blev det några allvarliga minuter då vi körde ett par backintervaller upp på Norlingberg. Först baksidan och sedan även den vanligare vägen upp, där Långa Lugnet gick förr i tiden. Det var riktigt jobbigt och jag fick gå helstum. Något jag måste säga att jag saknat på träningar i år. När man cyklar ensam är det svårt att köra sådär överhårt som man kan göra i sällskap. Tiderna blev riktigt bra faktiskt och det blev KOM på baksidan och jag tangerade min bästa STRAVA-tid på framsidan trots att jag då redan var helstum. Personbästat på 3.45.7 var dock långt borta med mina 4:03. Men man ska också komma ihåg att skicket på vägen har försämrats enormt sedan 2007-2009 då jag sprätte upp som snabbast. Bleckur och Hjortsberg har dock lyckats kräma upp på 3:40 även med sämre väg...

När vi lekt färdigt i backarna så gemenskapcyklade vi en bit innan våra vägar skiljdes åt.

När vi hade skiljts åt så styrde jag mot klassiska stigen Törnbergs väg, en av sveriges kanske finaste MTB-stigar. Nu har man ju sedan några år tillbaka avverkat mycket av skogen där vilket har tagit bort mycket av känslan, men den håller ändå världsklass.

Jag körde på i skymningen och sedan tog jag ännu en klassisk stig som följer efter Törnbergs, nämligen den som lokalt kallas Rog-skramlet. En riktigt brötig stig där man förr kunde tvingas gå vissa delar. Stigen har "förbättrats" något genom åren efter en del gnäll från Långa Lugnet-cyklister som körde den gamla banan.
Minns att Darvell en gång berättat om när han var med i täten när långloppskungen Erik Ljungåker härjade som värst. Erik vann inte mindre än 14 raka långloppsdeltävlingar och den ständiga frågan på tävlingarna var vem som skulle bli tvåa bakom Erik. Nåväl, det här året regnade det så även den yppersta eliten fick springa över Rog-skramlet. Erik sprang, precis som alla andra, med cyklarna. När de sedan kom ut på grusvägen så var Erik borta. De bakom jagade som idioter på dom långa grusvägspartierna som följde men man såg aldrig Erik igen, det året vann han Långa Lugnet med fem minuters marginal.

I slutet av Rog-skramlet så finns en källa med friskt och gott källvatten där jag kunde fylla på min flaska.

Efter det stigpartiet så riktade jag styret mot Stennäset och körde hemåt igen. En riktigt fin MTB-kväll blev det och det är ju riktigt skoj med skogscykling!

Har väl rullat lite i Värnamo också

I lördags så anlände Viktor Knutsson och jag till Jimmy Bodins lägenhet i Värnamo efter en lång resa från Stockholm. För att bli av med dom värsta bil-benen innan söndagens tävling så tog Jimmy oss med på en fin runda.

Fina små vägar och många kossor fick vi se.

Det blev några spurter och lite attackcykling också för att stilla nerverna.

Ja, som ni kanske förstår av bilderna så satt jag bakom mest hela tiden. Ett fint litet kvällspass.

I en av mina attackspurter så lyckades jag ta rekord i peak- och 5 sekunderseffekt så jag somnade nöjd och glad den natten.

Hela passet hittar ni här:

Resultat och bilder från Dalacupen #6 runt Svärdsjön

Därifrån kom vi och målgången var mellan dom två skyltarna som varnade för vägarbete. Fanns dock inget vägarbete längs med vägen men däremot 2.4 km svart och slät asfalt på slutet av varvet...

Strech och häng innan start.

Svett och häng efter målgång.

Resultat:

Damer
1. Louise Rundquist

Herrar
1. Johan Landström
2. Per Strömblad
3. Robert Reyier Österling
4. Oskar Djärv
5. Jan Jakobsson
6. Henrik Öijer
7. Stefhan Andersen
8. Martin R Andersen
9. Magnus Darvell
10. Viktor Knutsson
Poäng för fullföljt lopp: Joakim Berggren, Jonas Axforsen, Tommy Runkrantz, Niclas Brus, Henrik Plyhm, Sten Nerell, Adam Steen, Martin Eriksson

Motion:
Björn Ragnelind

Efter ett par varv med småattacker så kom den avgörande fartökningen ute på tredje varvet av fyra där en grupp med Johan Landström, Per Strömblad, Robert Reyier Österling och Martin Eriksson fick en lucka. Samarbetet i gruppen bakom var okej men inte mer än så. Darvell blev nervös och ut på sista varvet så stötte han ikapp tätgruppen så det blev fem superstarka i täten. Klungan bakom organiserade sig i jakten och i tätgruppen blev det attacker. Detta gjorde att Landström kom iväg solo, Strömblad/Reyier Österling bildade en duo bakom och Eriksson/Darvell bildade ytterligare en duo.
Klungan kom ikapp Darvell/Eriksson men kunde inte nå Strömblad/Reyier Österling eller solokörande Landström som höll undan och vann.

För egen del så gick det till så här idag: Planen var att vara lite offensiv. Hittills så har jag ju mest varit ganska defensiv, sett till att klungan jag befunnit mig i samarbetat och sedan hade jag väl tänkt hänga med när snabbingarna sticker. Tyvärr har jag ju aldrig kunnat gå med riktigt när snabbingarna sticker. På alla dom fem inledande deltävlingarna så har jag hamnat på placeringarna 4-6 och det ville jag ändra på. Det skulle få bära eller brista. Bli lite som jag var förr när jag bara älskade att attackera men sällan fick några resultat eftersom jag alltid attackerat mig för stum.
Första attacken var min. Hoppades på sällskap men blev ensam och bak i klungan fanns bara pigga ben så den var tyvärr dödsdömd. Ute på andra varvet så tänkte jag attackera i ett motlut när jag hade Landström på rulle, hoppades på så vis kunna lura med mig honom men istället så ser jag Magnus Darvell lasta watt på andra sidan gruppen precis när jag tar fart för min attack. Det var ju bara till att fullfölja för att försöka gå med när Dalacup-kungen såg ut att vilja skapa något allvarligt. Men helvete vad ont det gjorde i benen!

Nu har jag lite dålig koll på mina siffror på 30 sekunder sedan jag fick effektmätaren, men det här är troligtvis rekordet. Tyvärr blev vi ganska omgående inhämtade då fler förstod allvaret...

Någon kilometer senare ute på slutet av det andra varvet så stack jag iväg solo igen. Den här gången fick jag lite lucka men försökte köra kontrollerat för att inte riskera att spränga mig om någon eller några skulle få för sig att brygga ikapp. Tyvärr så kan jag efter ett tag se att det är en grupp som jagar och att klungan jagar dessa. I åtta kilometer får jag vara ensam, grupperna bakom går ihop vilket för en stund fick mig att tro att det skulle slå av igen. Men nej.

Det avgörande rycket kommer kort därefter. Eller jag vet inte ens om det var ett ryck eller bara en fartökning. Men pang så har fyra av de starkaste fått en lucka. Jag hamnar nere vid Darvell och Viktor Knutsson som sitter längst ner i klungan. Tänker att Darvell nog inte kan vara nöjd med att släppa iväg dessa fyra så jag bestämmer mig för att följa honom. Efter att vi försökt få lite fart på klungan så sticker så Darvell i igångdraget efter varvningen ut på sista varvet. Jag har ju hans rulle och behöver bara gå med.
Tyvärr så har jag inte ben nog för att svara riktigt utan får istället se honom glida iväg decimeter för decimeter och jag tvingas inse att jag får backa ner till klungan igen samtidigt som Darvell eldar ikapp gruppen.

Viktor Knutsson gör även han ett försök att brygga upp men fastnar i ingenmansland. Jag eldar på gruppen med några fina förningar och peppande ord för att alla ska vilja dra hårt. Kanske kan vi komma ikapp någon, några eller hela gruppen om deras samarbete inte blir bra nog. Vi får igång samarbetet hyfsat men jag känner samtidigt att det lär skita sig rejält i täten för att vi ska ha någon chans. Viktor håvar vi i alla fall in.
Strax därefter så ser jag att Landström har attackerat och att det bildats två duopar bakom honom. Vi närmar oss dessa och fångar in Darvell/Eriksson. Trodde där att vi skulle hämta in även Strömblad/Reyier Österling men det var lite för trötta ben i vår grupp för att samarbetet skulle bli riktigt bra.

Med 2.5 km kvar till mål så attackerar Adam Steen från vår grupp. Han får en liten lucka och Darvell piper iväg med Knutsson på rulle, tyvärr går ingen på direkt utan jag hojtar lite glada tillrop och så sticker Martin Eriksson. Min chans var att hänga med Martin så jag stöter ikapp.
Tittar ner och ser på skuggorna att jag har ett antal cyklister på rullen, oklart hur många. Stumma ben när en attack får med sig hela gruppen, tänker jag. Jag spelar lite kall och låter Eriksson köra sig trött sedan stöter jag när han viker åt sidan. Spurtar ikapp Steen som tappat någon meter på Darvell/Knutsson. Försöker hojta åt Steen att han får täppa den luckan men tvingas inse att han nog är rökt för dagen och stöter ikapp det sista till Darvell/Knutsson.  Även denna gång kikar jag lite åt sidan och ser ett gäng skuggor bakom mig...

Det är kanske en en och en halv kilometer kvar nu och Darvell har tydligen bestämt sig för att försöka hämta in Strömblad/Reyier Österling med en riktig monsterförning. Kanske vet han inte att det är ett pärlband med cyklister bakom honom, kanske så skiter han fullständigt i det och bara kör. Tacksamt för mig på tredjehjul att bara få åka med och sedan knäppa till med en slutrökare tänker jag. När målet närmar sig så inser väl Darvell att det är kört och viker åt sidan. I en drömvärld så hade Knutsson här dragit igång en långspurt men tyvärr så viker även han åt sidan. Själv så känner jag att jag inte också kan vika åt sidan för då passerar nog hela kopplet med skuggor mig utan jag brakar igång en långspurt med det sista jag har kvar i benen.

Tyvärr så var inte benen bra nog, eller helt enkelt motståndet för bra. Tvingas stumsitta sista biten innan mål och precis innan linjen så passerar Oskar Djärv och Jan Jakobsson mig i en photofinish om fjärdeplatsen.

Så. Det blev en lång RR (race report) idag. Men det har ju varit lite torftigt i bloggen på sistone så nu fick ni åtminstone något att läsa. Det var kul att attackera, synd att jag återigen inte kunde gå med i avgörandet men riktigt kul med så intensiva slutkilometrar med tokstumma ben. Fyra rejäla igångdrag där på slutet satt som en smäck och i spurten kunde jag bara notera 887 watt som absolut högsta värde. Att jämföra med min 30-sekundare på 882 lite tidigare i loppet. Sådan skillnad är det alltså mellan hyfsat fräscha ben och rökta ben.

Adam Steen har fått upp några bilder och lite text på sin blogg, kolla den här: http://www.adamsteen.se/2014/07/dalacupen-6-dalig-kansla.html Bland annat hittar man denna bild där jag figurerar:

Även Jan Jakobsson är med på bilden och han har bloggat om Dalacupen här: http://jannejsplace.blogspot.se/2014/07/pingis-lunga.html

All data från dagen finns som vanligt på Garmin Connect så det är bara att bege er dit och grotta ner er i mina siffror:

Västboloppet = DNF

Hej!

Jag har ju inte skrivit så mycket om Västboloppet och det beror givetvis på att det inte fanns något att skriva hem om. Hade jag vunnit så hade det säkert varit tio blogginlägg publicerade sedan målgång. Det där vet ni ju hur det fungerar...

Jag ska försöka ta det lite kort.
Inför start så brydde jag mig inte i att ta någon bra position i startfållan, höll mig hellre i skuggan så länge som möjligt. Många av de duktigaste cyklisterna stod också längst bak så jag kände mig inte så himla orolig för att inte kunna hänga med i starten...
Banan hade två gruvsvägspartier, ett i början på varvet där man åkte svagt utför efter att ha tagit oss upp för en asfaltsbacke innan och ett parti någon kilometer senare. Det första partiet var 1.3 km långt och det andra var 3.2 km och dessutom med några småbackar. Vi skulle köra nio varv och totalt 162 kilometer.
Trots vad jag tyckte var en lugn start så sprack klungan i flera delar utför på första grusvägspartiet och jag hamnade givetvis i en grupp långt bak. Även om det gick ihop så satt jag ganska långt bak även på det andra partiet. Bestämde mig därefter för att sitta långt fram varje gång och inte tro att det kanske skulle gå lugnt och fint...
Störst problem på banan hade jag mellan dom två grusvägspartierna. Igångdraget där var inget mina ben gillade och dessutom så sprack det ju av i klungan varje varv på första gruspartiet. Vissa hade ju sämre teknik än andra och det tog något varv innan man visste vilka man skulle undvika att cykla bakom.
När jag efter ett drygt varv kollade på min Garmin så såg jag att min snittpuls visade typ 178. Trodde att det var något fel antingen på pulsmätningen eller mig. Sååå himla jobbigt hade jag ändå inte upplevt det.
Eftersom jag satt bättre till i klungan på varv två så passade jag också på att gå med några attackförsök utan att komma iväg någonstans. När vi kört 3-4 varv så var snittpulsen nere på 175, någonstans kring tröskelpuls alltså. En timme och 15 minuter in i loppet och med ca: fyra timmar tävling att genomföra. Kändes inte bra men jag satt ju där jag satt och pulsen är inget jag kunde påverka så det var bara att bita ihop.

Klungan blev hela tiden mindre och mindre. På bilden nedan så gissar jag att vi cyklat ungefär fyra varv:

Jag sitter i den främre halvan av klungan på väg mot banans andra grusvägsavsnitt.
Foto: Valentin Baat http://www.baatphoto.com/2014/07/vastboloppet-2014-swecup/

Här någonstans började det bli jobbigt för mig. Troligtvis gjorde värmen i kombination med intensiteten att det blev tufft för mig. Ute på varv fem så gick det från att ha känts ganska bra till att det blev en kamp. Ute på varv sex så hamnade jag lite uppgivet bland de sista i klungan, jag kände väl att det inte var långt borta innan jag skulle få ge mig.
Så ut på sjunde varvet så tycker jag att det går fort i langningsbacken. Där hade jag annars tyckt att farten var lugn och fin. En cyklist som tar langning kör på en flaska som någon tappat och välter. Han vinglar in i min bakväxel och faller åt vänster bakom mig. Blev inte speciellt hindrad eller så och växeln höll tack och lov. Cyklisten höll också!
När vi svängde av vägen och skulle upp mot Bokskogen och första grusvägsavsnittet så går det för fort för mig. Det känns riktigt jäkla illa och när jag sitter där nästan längst bak så fanns det inte så mycket att "falla tillbaka på". Tvingas ge mig där och mår riktigt jäkla pyton. Det känns som om hela kroppen kokar och jag vill bara lägga mig i en tunna isvatten.
Marcus Johansson från Motala får också ge sig samtidigt som mig och vi bestämmer oss för att rulla ur benen ett varv. Vi får lite senare sällskap av en Hymercyklist, så vi blir tre stycken som släpar oss runt.

Där är vi tre, ute på det andra och längre grusvägspartiet.

Jag skulle gärna ha kört två varv till och fullföljt loppet. Det känns ju så mycket bättre att i alla fall ha tagit sig runt ett lopp än att behöva kliva av. Men så kokt som jag var så var det inget alternativ. Så jag klev av efter sju av nio varv.

Så här blev Garmin-datan för dom dryga sex varven som jag var med. 111 kilometer blev det med en snittfart på 41 och snittpuls på hela 169 slag i minuten. Det motsvarar 86.2% av min maxpuls det.


Det var åtminstone kul att sladda lite på grusvägen och känna att det gick bra när vi körde off road. Tyvärr har jag hela året saknat det där lilla extra vilket gjort att kroppen inte fixar dom längre distanserna. Det saknas pangpang i buggarna, helt enkelt.