Gårdagens kvällspass på MTB

Hej hej!

Efter en heldag med färgskrapning och rivning så lyxade jag till det med ett MTB-pass igår kväll. Jens Westergren skulle också ut så vi siktade på att mötas för att fånga lite kvällsol tillsammans.

Jens visade vägen idag.

Det blev några slingor endurospår inledningsvis. Dom brukar ju vara riktigt kul och även utmanande.

När vi lekt färdigt på endurostigarna så blev det några allvarliga minuter då vi körde ett par backintervaller upp på Norlingberg. Först baksidan och sedan även den vanligare vägen upp, där Långa Lugnet gick förr i tiden. Det var riktigt jobbigt och jag fick gå helstum. Något jag måste säga att jag saknat på träningar i år. När man cyklar ensam är det svårt att köra sådär överhårt som man kan göra i sällskap. Tiderna blev riktigt bra faktiskt och det blev KOM på baksidan och jag tangerade min bästa STRAVA-tid på framsidan trots att jag då redan var helstum. Personbästat på 3.45.7 var dock långt borta med mina 4:03. Men man ska också komma ihåg att skicket på vägen har försämrats enormt sedan 2007-2009 då jag sprätte upp som snabbast. Bleckur och Hjortsberg har dock lyckats kräma upp på 3:40 även med sämre väg...

När vi lekt färdigt i backarna så gemenskapcyklade vi en bit innan våra vägar skiljdes åt.

När vi hade skiljts åt så styrde jag mot klassiska stigen Törnbergs väg, en av sveriges kanske finaste MTB-stigar. Nu har man ju sedan några år tillbaka avverkat mycket av skogen där vilket har tagit bort mycket av känslan, men den håller ändå världsklass.

Jag körde på i skymningen och sedan tog jag ännu en klassisk stig som följer efter Törnbergs, nämligen den som lokalt kallas Rog-skramlet. En riktigt brötig stig där man förr kunde tvingas gå vissa delar. Stigen har "förbättrats" något genom åren efter en del gnäll från Långa Lugnet-cyklister som körde den gamla banan.
Minns att Darvell en gång berättat om när han var med i täten när långloppskungen Erik Ljungåker härjade som värst. Erik vann inte mindre än 14 raka långloppsdeltävlingar och den ständiga frågan på tävlingarna var vem som skulle bli tvåa bakom Erik. Nåväl, det här året regnade det så även den yppersta eliten fick springa över Rog-skramlet. Erik sprang, precis som alla andra, med cyklarna. När de sedan kom ut på grusvägen så var Erik borta. De bakom jagade som idioter på dom långa grusvägspartierna som följde men man såg aldrig Erik igen, det året vann han Långa Lugnet med fem minuters marginal.

I slutet av Rog-skramlet så finns en källa med friskt och gott källvatten där jag kunde fylla på min flaska.

Efter det stigpartiet så riktade jag styret mot Stennäset och körde hemåt igen. En riktigt fin MTB-kväll blev det och det är ju riktigt skoj med skogscykling!