Stigcykling på nya och gamla favoriter!

Hej och god morgon!

Igår så var Linda, Jens och jag ut i skogarna och lekte MTB-cyklister. Vi fick till en trevlig tur på lite stigar vi sällan cyklar eller till och med aldrig har cyklat på. Bland annat så körde vi den nya stigen Humus heaven som droppar 126 höjdmeter på en kilometers cykling. Avslutas med ett stort hopp som jag rutinerat styrde runt.  En annan mer välkänd och välcyklad stig som vi hann med var Törnbergs väg som Jens också filmade Linda och mig på när vi cyklade den baklänges upp igen.

Vi fick en fin runda och cyklade in i solnedgången. När solen sjönk ner så följde temperaturen med och det blev riktigt kallt på slutet. Kul att få cykla med Jens igen, det var inte igår.

Andra turen på Lux:en, fortfarande utan att ta i eller pressa den. Hoppas det blir lite barmark och varmare dagar så att jag kan testa den mer på riktigt snart.

Linda och jag fick mycket fysisk aktivitet med både skidor och cykling igår alltså. Vi hann också med en sväng med lunch på Kupolen också. God mat och ett glas vin på kvällen rundade av en riktigt härlig helg!

Helt naturligt

Hej och god morgon!

Dags att dra till jobbet igen. Gör det ändå med cykeln som transportmedel, så det blir en bra morgon. Är dock trött som en riktigt trött människa. Alltså det här med att sova för lite för ofta är inte speciellt bra. Skärpning! Jag blir ju seg, trött (duh!) och saknar all sprättkänsla. Redan igår var jag så pass trött att jag knappt ville träna. Jag satt ute på cykeln och redo att cykla och funderade på att ställa in träningen för att kroppen och huvudet skrek "vila!".

Nåväl, trötthet går ju att övervinna och även om jag kanske blir en smula avtrubbad så tycker jag själv att jag håller ihop ganska bra ändå även humörmässigt. Igår övervann jag tröttheten och stack ut och cyklade. Lyckades också att pressa kroppen i några naturliga intervaller.

Tuggade på högintensivt över Norlingberg, sedan gjorde jag en attack på Törnbergsväg del 1. Hade rätt bra flyt tyckte jag även om jag gick lite stum halvvägs in och missade i en kurva så jag fick bromsa på mig. Tog personbästa, men är ändå sju sekunder för långsam enligt Strava. Köttade sedan på upp till och igenom Bodarna i Bjursås, tog vänster ner vid kyrkan och drog Dössberget från botten till ridklubben. Sedan lite stigmys bort till Bjursås Skicenter där jag tog en riktig brant grusbacke upp till toppen. Den var sådär brant att fokus ibland fick ligga på att inte slira för mycket och tappa farten för då skulle det bli fotnedsättning. Men jag kom upp efter sex minuters slit.

Då jag kom ut ganska sent så var också solen på väg ner, så efter att ha tagit ett par bilder på solnedgången så blev det till att släpa mig hem innan det blev alldeles för mörkt. Kom hem med en handfull snabba intervaller och nästan två timmar på klockan, bra pass!

Puss och kram!

Väckningspass i nya kläder

Ibland har man tur och just tur tycker jag själv att jag haft väldigt många gånger i livet.

Den här gången så har jag har haft turen att bli utvald att få åka i ett CRAFT-ställ med cykelkurbits på. Det är Sofie Lantto som fått designa ett kit åt CRAFT som tillverkats i en extremt begränsad upplaga. Mönstret ser ut som en "vanlig" kurbits men det är cykeldetaljer och du hittar även någon ren i mönstret. En kombination av Sofies norrlandshjärta och cykelintresse.
Det som är lite extra kul här är att jag faktiskt inte så långt innan bad en kille att ta fram ett cykelkurbitsmönster som jag hade tänkt göra någon cykeltröja av. Men för mig stannade det vid ett mönster.

Dagens tur gick över Norlingberg, en promenad över ett kalhygge där stigen tog slut, Törnbergs väg och sedan klassiska Rog-skramlet. En stökig stig längs med Rogsjön där Långa Lugnet gått många gånger förr. Sedan dammade jag hem via Haghed och Övre Heden.

Körde all-in i Norlingberg, ville helst förbättra min tid på STRAVA där. Misslyckades tyvärr med fyra sekunder, men det var ju ändå en bra tid. Faktum är att jag var ca: 4 sekunder före min gamla tid med typ 175 meter kvar. Men då jag analyserat min förra tid mot ledartiden innan passet idag, så såg jag att jag tappat en del i det brantaste partiet. Idag körde jag därför extra hårt i det brantaste partiet, vilket gjorde att jag istället saknade kräm på slutet.

Det lila strecket är dagens insats jämfört med min bästa tid som är det svarta strecket. Som ni ser så tappar jag mycket på slutet (8 sekunder). Så går det när det brinner i benen! Ber om ursäkt för denna analys av min backintervall, men sånt här gillar ju jag så det blir en del sånt i bloggen oavsett om ni orkar läsa eller ej.

Efter Norlingberg så var det ju det där hygget... Alltså jag hade sett en stig på kartan innan jag stack ut och undrade varför vi aldrig cyklade där. Nu vet jag. Det blev en ganska lång promenad/äventyrscykling över hygget.

Törnbergs väg gick jag in på med hög fart och gav det jag hade för att hålla fart hela vägen ner. På Strava så finns det ett segment per del av Törnbergs väg och jag har idag skapat ett för hela stigen. Jag tog mig ner på 5:51 vilket just nu är näst bästa tid. Men Strava lär väl uppdatera det där så då kanske jag tappar lite till. Hur som helst så tog jag nya personbästan på samtliga tre delar av stigen och det gäller ju att bli snabb i all möjlig terräng som MTB-cyklist och inte bara i uppförsbackar.

Rog-skramlet gick också rätt bra. Tappade rytmen ett par gånger i början, men sedan hittade jag flytet över stenarna.


Jag kände mig faktiskt lite småseg idag. Gissar att det kan bero på den väldigt hårda dagen i torsdags i kombination med vilodagen igår. Lite därför så körde jag passet tidigt idag. Detta för att få fler timmar till återhämtning före starten går imorgon bitti.
Nu är det bara att lägga upp benen högt, dricka, äta och hoppas på det bästa.

Gårdagens kvällspass på MTB

Hej hej!

Efter en heldag med färgskrapning och rivning så lyxade jag till det med ett MTB-pass igår kväll. Jens Westergren skulle också ut så vi siktade på att mötas för att fånga lite kvällsol tillsammans.

Jens visade vägen idag.

Det blev några slingor endurospår inledningsvis. Dom brukar ju vara riktigt kul och även utmanande.

När vi lekt färdigt på endurostigarna så blev det några allvarliga minuter då vi körde ett par backintervaller upp på Norlingberg. Först baksidan och sedan även den vanligare vägen upp, där Långa Lugnet gick förr i tiden. Det var riktigt jobbigt och jag fick gå helstum. Något jag måste säga att jag saknat på träningar i år. När man cyklar ensam är det svårt att köra sådär överhårt som man kan göra i sällskap. Tiderna blev riktigt bra faktiskt och det blev KOM på baksidan och jag tangerade min bästa STRAVA-tid på framsidan trots att jag då redan var helstum. Personbästat på 3.45.7 var dock långt borta med mina 4:03. Men man ska också komma ihåg att skicket på vägen har försämrats enormt sedan 2007-2009 då jag sprätte upp som snabbast. Bleckur och Hjortsberg har dock lyckats kräma upp på 3:40 även med sämre väg...

När vi lekt färdigt i backarna så gemenskapcyklade vi en bit innan våra vägar skiljdes åt.

När vi hade skiljts åt så styrde jag mot klassiska stigen Törnbergs väg, en av sveriges kanske finaste MTB-stigar. Nu har man ju sedan några år tillbaka avverkat mycket av skogen där vilket har tagit bort mycket av känslan, men den håller ändå världsklass.

Jag körde på i skymningen och sedan tog jag ännu en klassisk stig som följer efter Törnbergs, nämligen den som lokalt kallas Rog-skramlet. En riktigt brötig stig där man förr kunde tvingas gå vissa delar. Stigen har "förbättrats" något genom åren efter en del gnäll från Långa Lugnet-cyklister som körde den gamla banan.
Minns att Darvell en gång berättat om när han var med i täten när långloppskungen Erik Ljungåker härjade som värst. Erik vann inte mindre än 14 raka långloppsdeltävlingar och den ständiga frågan på tävlingarna var vem som skulle bli tvåa bakom Erik. Nåväl, det här året regnade det så även den yppersta eliten fick springa över Rog-skramlet. Erik sprang, precis som alla andra, med cyklarna. När de sedan kom ut på grusvägen så var Erik borta. De bakom jagade som idioter på dom långa grusvägspartierna som följde men man såg aldrig Erik igen, det året vann han Långa Lugnet med fem minuters marginal.

I slutet av Rog-skramlet så finns en källa med friskt och gott källvatten där jag kunde fylla på min flaska.

Efter det stigpartiet så riktade jag styret mot Stennäset och körde hemåt igen. En riktigt fin MTB-kväll blev det och det är ju riktigt skoj med skogscykling!