Bilder från Västgötaloppet MTB 2017

Hej och god kväll!

I morse så publicerade jag ju ett inlägg med en massa bilder som Linda tagit. Jag fick också denna från Håkan Friman:

Västgötaloppet har publicerat 127 läckra bilder som Anders Claesson tagit för One More Family också:

Läckra bilder, vet ni vart det finns fler? Tipsa gärna!

Västboloppet = DNF

Hej!

Jag har ju inte skrivit så mycket om Västboloppet och det beror givetvis på att det inte fanns något att skriva hem om. Hade jag vunnit så hade det säkert varit tio blogginlägg publicerade sedan målgång. Det där vet ni ju hur det fungerar...

Jag ska försöka ta det lite kort.
Inför start så brydde jag mig inte i att ta någon bra position i startfållan, höll mig hellre i skuggan så länge som möjligt. Många av de duktigaste cyklisterna stod också längst bak så jag kände mig inte så himla orolig för att inte kunna hänga med i starten...
Banan hade två gruvsvägspartier, ett i början på varvet där man åkte svagt utför efter att ha tagit oss upp för en asfaltsbacke innan och ett parti någon kilometer senare. Det första partiet var 1.3 km långt och det andra var 3.2 km och dessutom med några småbackar. Vi skulle köra nio varv och totalt 162 kilometer.
Trots vad jag tyckte var en lugn start så sprack klungan i flera delar utför på första grusvägspartiet och jag hamnade givetvis i en grupp långt bak. Även om det gick ihop så satt jag ganska långt bak även på det andra partiet. Bestämde mig därefter för att sitta långt fram varje gång och inte tro att det kanske skulle gå lugnt och fint...
Störst problem på banan hade jag mellan dom två grusvägspartierna. Igångdraget där var inget mina ben gillade och dessutom så sprack det ju av i klungan varje varv på första gruspartiet. Vissa hade ju sämre teknik än andra och det tog något varv innan man visste vilka man skulle undvika att cykla bakom.
När jag efter ett drygt varv kollade på min Garmin så såg jag att min snittpuls visade typ 178. Trodde att det var något fel antingen på pulsmätningen eller mig. Sååå himla jobbigt hade jag ändå inte upplevt det.
Eftersom jag satt bättre till i klungan på varv två så passade jag också på att gå med några attackförsök utan att komma iväg någonstans. När vi kört 3-4 varv så var snittpulsen nere på 175, någonstans kring tröskelpuls alltså. En timme och 15 minuter in i loppet och med ca: fyra timmar tävling att genomföra. Kändes inte bra men jag satt ju där jag satt och pulsen är inget jag kunde påverka så det var bara att bita ihop.

Klungan blev hela tiden mindre och mindre. På bilden nedan så gissar jag att vi cyklat ungefär fyra varv:

Jag sitter i den främre halvan av klungan på väg mot banans andra grusvägsavsnitt.
Foto: Valentin Baat http://www.baatphoto.com/2014/07/vastboloppet-2014-swecup/

Här någonstans började det bli jobbigt för mig. Troligtvis gjorde värmen i kombination med intensiteten att det blev tufft för mig. Ute på varv fem så gick det från att ha känts ganska bra till att det blev en kamp. Ute på varv sex så hamnade jag lite uppgivet bland de sista i klungan, jag kände väl att det inte var långt borta innan jag skulle få ge mig.
Så ut på sjunde varvet så tycker jag att det går fort i langningsbacken. Där hade jag annars tyckt att farten var lugn och fin. En cyklist som tar langning kör på en flaska som någon tappat och välter. Han vinglar in i min bakväxel och faller åt vänster bakom mig. Blev inte speciellt hindrad eller så och växeln höll tack och lov. Cyklisten höll också!
När vi svängde av vägen och skulle upp mot Bokskogen och första grusvägsavsnittet så går det för fort för mig. Det känns riktigt jäkla illa och när jag sitter där nästan längst bak så fanns det inte så mycket att "falla tillbaka på". Tvingas ge mig där och mår riktigt jäkla pyton. Det känns som om hela kroppen kokar och jag vill bara lägga mig i en tunna isvatten.
Marcus Johansson från Motala får också ge sig samtidigt som mig och vi bestämmer oss för att rulla ur benen ett varv. Vi får lite senare sällskap av en Hymercyklist, så vi blir tre stycken som släpar oss runt.

Där är vi tre, ute på det andra och längre grusvägspartiet.

Jag skulle gärna ha kört två varv till och fullföljt loppet. Det känns ju så mycket bättre att i alla fall ha tagit sig runt ett lopp än att behöva kliva av. Men så kokt som jag var så var det inget alternativ. Så jag klev av efter sju av nio varv.

Så här blev Garmin-datan för dom dryga sex varven som jag var med. 111 kilometer blev det med en snittfart på 41 och snittpuls på hela 169 slag i minuten. Det motsvarar 86.2% av min maxpuls det.


Det var åtminstone kul att sladda lite på grusvägen och känna att det gick bra när vi körde off road. Tyvärr har jag hela året saknat det där lilla extra vilket gjort att kroppen inte fixar dom längre distanserna. Det saknas pangpang i buggarna, helt enkelt.

Semester med SWE-Cup

Häj häj!

Nu har jag semester. I två veckor! Jag inleder semestern med en frukost nu samtidigt som barnen är ute på gården och övar på att kasta med kastspö. Köpte nämligen ett sådant igår så vi kan testa något annat än att meta. Jag har tagit av krokarna från draget nu när de övar, så ni behöver inte vara oroliga.

Efter lunch idag så styr vi bilen mot Stockholm där barnen ska få vara hos sin mormor när jag drar vidare mot Värnamo och morgondagens SWE-cup i Burseryd. Vi bor nämligen hos lagkamrat Jimmy Bodin i Värnamo inför många av våra race nere i södra Sverige. Det 84:e Västboloppet med sina 162 kilometer väntar. Nio varv om 18 kilometer där varje varv innehåller två avsnitt med grusväg. Totalt 4.5 km grusväg per varv och alltså 40.5 km grusväg totalt under loppet. Dessutom är varvet lite småkuperat så det blir verkligen inte någon lätt tävling. Stor chans att det snarare blir årets hårdaste tävling faktiskt. Ska bli skoj.

I teorin så passar grusväg, kuperat och hårda tävlingar mig. Vi får väl se hur det fungerar i praktiken imorgon. Har i alla fall fått en god natts sömn denna natt vilket var efterlängtat efter några nätter med väldigt lite sömn i veckan.

Igår hade jag vilodag, idag ska jag köra väckningspass och i förrgår körde jag ett längre MTB-pass till jobbet plus cyklingen hem med förhoppning om att bli av med några kalorier. Mötte då Jesper Hjortsberg när jag i princip var hemma och då fångade han mig på den här bilden:

Vill ni se fler av Jeppes bilder så se till att följa honom på hans Instagram-konto: http://instagram.com/jeppehjortsberg

Nej, nu är det dags att bege sig ut för att dra upp gammelgäddan. Ska ju hinna packa, fixa käk och göra i ordning cykeln innan vi åker också. I helgen åker jag med chip!

Mer om Västboloppet

Valentin Baat har tagit bilden ovan, det är inte jag som cyklar där utan det är från någon annan klass. Valentin tar så läckra bilder att jag hoppas varje helg att han varit på den tävling som jag varit på och att jag fastnat på bild. Han har lagt upp några bilder från igår och lördagens GP-lopp på sin hemsida och några fler lär dyka upp. Så kolla in denna nu, och efter varje tävlingshelg: www.baatphoto.com

Tävlingen igår då. Jo, jag var faktiskt med på första utbrytningsförsöket men kände ganska omgående att det  var ett dödsdömt försök och i klungan satt ju bara pigga ben. Några få kilometer från starten så kom grusvägspartiet på 3.2 kilometer. Jag satt för långt ner och med för mycket startsyra i benen så det blev en jobbig historia. Fick till och med släppa med några andra, tur dock att dom var starkare än jag då och kunde mata ikapp klungan igen när vi kom ut på asfalten. Redan där var det alltså nära att loppet skulle ha varit över för min del. Både första och andra varvet gick ganska snabbt och olika utbrytningsförsök bildades om vartannat. Tror att det var ute på det andra varvet som dagens längsta utbrytning gick iväg. Efter det så sänktes tempot rejält i klungan vilket mina ben välkomnade.

Det har höhö:ats runt om på nätet om att P15-16 och Hsport blev stoppade i sin tävling då dom var på väg ikapp elitklungan. Dom släpptes ut på banan strax efter oss när vi kört tre varv. Då hade utbrytningen för dagen bildats och vi i klungan slappnade av efter en intensiv start på tävlingen. Kollar man varvtiderna så ser man att varv fyra var vårat överlägset långsammaste varv:

Varvtiderna visar väl också ganska tydligt hur en "normal" elittävling utvecklas. Först är det en ganska snabb inledning, sedan kommer dagens utbrytning iväg och klungan slappnar av, kanske tar en kisspaus och funderar lite på vem som ska ta ansvar för att hämta in dom där igen. Sedan så tar någon ansvar och farten höjs något och hålls stabil för att inte tappa tid till utbrytarna. På slutet av tävlingen så trissas sedan farten upp igen. Rätt imponerande tycker jag att täten höll 44.7 i snitthastighet på sista varvet med tanke på den blöta grusvägen och den småkuperade banan. Inte så konstigt att jag tyckte det var jobbigt där och då.

Det var ganska jobbigt i mitten också då Johan Landström bestämde sig för att köra in utbrytningen igen (lucka på 1:20). På egen hand. Men det där fixade jag väl också galant. Nära att åka av var jag också med 3-4 varv kvar när Tobias Ludvigsson höjde farten på grusvägarna och övriga panikcyklade för att hänga på. Hamnade i en liten grupp bakom täten när vi kom ut på asfalten igen, var helstum i vanlig ordning och det var på vippen att jag skulle släppa den jagande gruppen då jag plötsligt fick en knuff i rätt riktning och kunde komma in på rulle ordentligt igen. Stort tack för den knuffen! Även här hade jag alltså kunnat fladdra ur tätklungan. Sista två varven gick sedan apfort, men ändå i ett stabilare tempo och jag satt lite längre fram när vi gick in på grusvägen det näst sista varvet. Sista varvet så kände jag bara att jag klarat mig med både tur, andras hjälp och lite skicklighet. Så jag var faktiskt rätt nöjd bara av att ha överlevt så långt. Nöjd ska man ju aldrig vara, men jag var väl för trött för att kriga också. Så in på grusvägen för sista gången så satt jag sist. Då var vi ändå bara ett 30-tal åkare så det gjorde inte lika mycket längre. Klungan höll 55 km/h in på gruset så det var mest att hålla i styret och hoppas hänga med. Kunde avancera på några strategiska partier, gav verkligen idiot-allt över krönen och kunde därmed sprätta med klungan istället för att, som andra, bli avhängd där.
När vi kom ut på asfalten sista gången så förstod jag att jag skulle vara med klungan in till mål. Benen var visserligen rätt krispiga, men andra var ju bevisligen också trötta efter 16 mils tävlande. Jag ville hemskt gärna ta poäng, var för tam i avslutningen och blev därför "bara" 26:a. Men med tanke på hur många gånger jag var nära att försvinna från tätklungan under loppet så var det kanske mer än vad jag förtjänade. Hendrik Sjölund lyckades lite bättre, blev 19:e och tog några värdefulla poäng i SWE-Cup. Vi kom till start med tre åkare och fick också alla tre i mål då Krippe rullade in som 42:a.

I täten då så kontrollerade Team People 4You klungan mest hela dagen och körde på i ett hyggligt tempo. I princip från varv två eller så och ända in till mål. På näst sista varvet pep Landström och Ludvigsson iväg och dom rackarna höll precis undan för klungan där Christian Bertilsson spurtade in på en tredjeplats. Bara slagen med två sekunder. Utbrytningarna som gick iväg bestod mest av två, tre eller fyra cyklister och då är det svårt att hålla undan för ett jagande proffslag. Jag gissar att dom ville träna lite på att kontrollera en tävling också och tog väl tillfället i akt då banan inte var allt för backig och dom har ett par bra spurtare. När dessutom Michael Olsson tvingades kliva av tidigt i loppet så blev väl den taktiken ganska given för TP4U.

Det har ju vurpats en del i den svenska elitklungan i år. Jag känner att det tyvärr är något som hör till sporten även om det är trist när det sker och extra trist när det sker på grund av cyklisters bristande respekt eller rent slarv. Igår trodde jag att jag skulle få uppleva årets första vurpfria tävling. Visst, det var någon som satte framhjulet på Michael Olssons bakväxel så det rasslade till och jag trodde folk skulle ramla. Men alla höll sig upprätt. Men så på sista varvet (eller var det näst sista?) så sladdade Karl-Axel Zander av grusvägen i hög fart bara någon placering framför mig. Han klarade dock sig bra och tog sig i mål. Tur det, för det såg ganska läskigt ut och det gick fort när han åkte ner i diket.

Mycket text, men det verkar ju som om det finns några där ute som vill läsa sådant här. Här får ni också lite saftig Garmin-data från Västboloppet:

Dags för SWE-Cup i Burseryd

Därmed också dags för ännu en legendarisk tävling: Västboloppet.

Tävlingen avgörs imorgon och vi i Falu CK åker ner idag. Tyvärr har vi på grund av sjukdom +ANNAT ingen som kan langa åt oss. Så är det någon läsare som antingen hade tänkt åka till tävlingen och har en hand över, eller om det är någon som kan tänka sig att åka dit så är vi givetvis väldigt tacksamma. Hör i sådant fall av er till 073-9504919. Det jag vet om tävlingen (har aldrig kört den förr) är att den har några småbackar och varvet som mäter 16 kilometer har också ett längre (3.2 km) avsnitt med grusväg. Vi ska åka 10 varv, alltså 16 mil totalt. Det kommer nog att bli riktigt kul. Hoppas bara ben-gudarna är på min sida.

Nu ska jag försöka hetsa ihop allt som ska fixas innan avfärd och kanske packa en väska också... Vi hörs!