Förvirring kring helgens starttider, anekdoter från mitt tävlande i Uppsala och sändningar från SM!

Hej och god morgon på dig!

En lite förvirrad start på dagen här gällande helgens starttider på SM. Eller det är kanske Swecycling som snurrat till det genom att gå på information som ligger på SCF's hemsida och inte vad som står i tävlingens PM. Idag skrevs nämligen ett Instagram-inlägg där man angav tidigare starttider än vad som stod i PM vilket kan ha gjort att juniorerna satte kaffet (om junisar dricker kaffe) i halsen. Det kan bli svårt att hänga med när dokumenthanteringen inte fungerar. Det fanns nämligen en information om starttider på SCF.se som Swecycling hävdade skulle vara dom rätta, det finns ett preliminärt program i inbjudan, en information om starttider på tävlingens hemsida och så fanns information om distans och starttider i PM. PM är det som alltid ska gälla så det får man förmoda är rätt. Dock så fanns det ett tag även två versioner av PM då en version låg på Sportstiming och den andra versionen på arrangörens egna hemsida.

Det här är vad som ska gälla enligt PM som justerades igår 10:30 där antalet varv också har ändrats. Kom gärna till Uppsala för att titta om du har möjlighet! Information om tävlingarna finns på: https://upsalack.se/linje-sm-2020/ (ja, det står 2020 i adressen men det är 2022 som avses...)

Eftersom jag hade vilodag igår så hade jag tidigare i veckan antytt att jag skulle skriva lite anekdoter från mitt tävlande i Uppsala i dagens blogginlägg. Jag har nämligen tävlat landsväg i Uppsala ett stort antal gånger. Nu har jag inte helt koll själv men om jag killgissar och säger 10 gånger så är jag nog inte långt ifrån sanningen i alla fall. 

Senast det begav sig var nog 2013 där min resa slutade med en kollision med en stolpe vid sidan av vägen. Det var bara jag som vurpade där så jag var väl för ansträngd för att också ha full fokus framåt. Det var kantvind från vänster snett bakifrån. Alltså sida-med som vi säger. Så alla cyklister åkte på ett led så långt till höger som man kunde när vägens två körfält plötsligt blev till ett och jag hann inte med att svänga in när framförvarande cyklist plötsligt svängde. 

Jag lyckades på något vis gränsla stolpen, så den träffade aldrig min kropp men slog sönder min ram vid sadelstolpsröret, så jag hade en väldig tur i oturen. Jag gissar att när jag körde på kantstenen så välte jag åt höger vilket gjorde att jag vinklade ut högerknät och därför också klarade mitt knä från att slå i stolpen. Cykeln gick från 50,4km/h till 0km/h och jag gjorde en framåtvolt och landade vid övergångsstället med hjälm och rygg som stötdämpare. 

Spräckt hjälm. lite trasiga kläder, dubbelpunka och så vidare. Hade fulla fickan med gels och varenda gelförpackning sprack när jag slog i asfalten och jag minns att det rann gel ner i såret på höften. När jag hade fått på två nya hjul så ville cykelns växlar inte fungera och det hade gått så lång tid att jag gav upp. Vet inte hur det hade gått att tävla då ramen också var trasig vilket jag upptäckte senare... 

Jag har nog bara haft sönder två landsvägscyklar och bägge cyklarna har gått sönder under tävlingar i Uppsala. En gång tidigare så blev det en vurpa ett par kilometer innan varvning där jag var rätt säker på att min resa skulle sluta i en lyktstolpe. Jag klarade mig hyfsat men ramen gick av såpass att den hängde ihop med vajrarna och någon av dom som vurpade med mig bröt nyckelbenet. Jag är kanske ute och cyklar nu men undrar om det inte var Joakim Åleheim. Senare hade jag så ont i handen att vi åkte in till sjukan, röntgen sa att det eventuellt kunde vara en spricka i båtbenet så jag fick handen gipsad för säkerhets skull. Vi hade tävling i Falun kort därefter så jag sa till sjukvården att jag skulle åka utomlands på helgen för då hade jag hört att man kunde få ta av gipset något tidigare. Så jag tog av gipset och körde landsvägstävlingen här. Till mitt stora förtret så skulle man byta beläggningen på en vägsträcka så man hade hyvlat av översta lagret asfalt och alla dom vibrationerna gjorde fruktansvärt ont vill jag minnas. Men det var då det. 

2007 körde jag också landsvägs-SM i Uppsala, bilden ovan är från parkeringen innan start. Minns att vi hade kommit en bit in i tävlingen, kanske halvvägs, när Marcus Ljungqvist punkterade bakhjulet. Jag växlade ner till tyngsta växeln och stannade vid honom för att ge honom mitt hjul då vi båda tävlade för Falu CK. Marcus tackade men sa att han skulle vänta in vår servicebil som givetvis hade nummer femtioelva i karavanen. Så med tyngsta växeln i botten på målbacken så var det bara att försöka veva igång igen med nästan hela karavanen som hade blåst förbi. När jag kommer upp mot målet så hör jag speakern ropa att Thomas "Gotland" Löfkvist nu körde full gas och att fältet var spräckt i små bitar. Jag kom ifatt någon eftersläntare, Marcus blåste senare förbi men min tävling var över.

Marcus lyckades köra ifatt tätgruppen och med tanke på hur långt efter han måste ha varit bara vid varvningen och sedan kört ikapp grupp efter grupp var riktigt imponerande. Kanske var han starkaste cyklisten på den dagen men fick spendera för mycket energi på att jaga ifatt. 
Min vän Johan Landström var i en lång utbrytning på den tävlingen, Magnus Bäckstedt gick i slutet av tävlingen ifrån den mindre tätgruppen bakom, Landström kunde hänga på honom och det var mellan dessa två det skulle stå. Tyvärr så punkterade Landström och fick nöja sig med silvret efter en heroisk dag i sadeln. 

Andra små grejer är att jag en gång faktiskt lyckades pricka den där morgonutbrytningen på ett av alla Skandislopp som jag körde (Scandinavian Race, som det nu heter). Efter ett tag så kommer ett gäng upp till oss, jag är givetvis helt rostad och krokig. När det blir lite oro gruppen så tappar jag och några till. Det här var på Team Mälarenergi-tiden för er som är så pass gamla att ni har koll på det. Då sträcker en konkurrent bak handen och jag förstår direkt och instinktivt att han vill slunga fram mig, så som dom gör på madison i bancyklingens värld. Så får man givetvis inte göra men jag greppade handen och slungades fram den lilla luckan till tätgruppen igen. Stort tack till min finske vän för den hjälpen! Det var första och sista gången jag fick vara med om en sådan manöver.

Det kanske inte såg riktigt såhär proffsigt ut, men det kändes riktigt proffsigt och det gav en rejäl skjuts framåt. 

Ja, så det har både fuskats och vurpats i Uppsala genom mina besök där. Jag har också fått tvåhjulssläpp i en korsning där det låg grus men på något mirakulöst vis lyckades jag rädda upp det. Nuvarande förbundskapten Lucas Persson som då var konkurrent gav mig duktigt med beröm för den räddningen... 

Nu ska jag kika lite på sändningarna från juniorernas- och damelitens tävlingar. Känner givetvis till det mesta av banorna eftersom jag varit där många gånger innan, men lite är nytt och det ska bli spännande att se hur det går i loppen. 

Här kan ni se sändningarna idag: https://www.youtube.com/watch?v=yqCu7ll3NvE 

Tack för att du läste, vi hörs snart igen!