Andas in andas ut, en kort cykeltur i klassisk Långa Lugnet-terräng

 

Hej och god morgon på dig!

Igår behövde jag komma ut och andas lite och det gör man bäst från en cykelsadel, tycker jag. Så efter jobbet så bytte jag däck på min gamla Bianchi och krängde på ett par gamla cross-däck. Jösses så tight dom satt, det får inte bli punktering på dom inte för då lär jag bli stående. Läge att köpa ett par nya för sådär ska det inte behöva vara. 

Nåväl, jag kom iväg några minuter senare än jag hoppats på men ändå i god tid för att hinna med min korta runda som jag hade tänkt mig. Till Bergsgården, över Norlingberg, första delen på Törnbergs väg och sedan via Haghed hem.

En uppochnedvänd bild på en vattenpöl på min väg mot Norlingberg.

Norlingberg, här har Långa Lugnet gått många gånger med klassiskt bergspris uppe på toppen. Jag var dock aldrig i närheten av att kunna ta det. Som närmast så blev jag avhängd i det långa och stökiga skogspartiet innan. På den tiden så var det större tätklungor längre in i loppet och jag minns att vi var runt 20 cyklister som spurtade av asfalten in i skogen. Det var tider det! Sist in och först att bli avhängd. Men bara att få vara i närheten av så duktiga cyklister var väldigt inspirerande. 

Innan det bar av utför så var jag tvungen att stanna för ännu en bild. In till vänster så ser ni en skylt som visar en stig som Fredrik Ericsson piffat till. 

Klassiska Törnbergs väg var väl så fin i sin höstskrud igår kväll. Törnbergs väg var också en del av Långa Lugnet förr i tiden, Sveriges finaste stig på den tiden. Den handmejslade stigen var en klart bidragande anledning till att cyklister återvände till Långa Lugnet även nästföljande år. Det efterföljande stigpartiet "Rogskramlet" var dock en anledning till att folk inte ville komma tillbaka igen...

Välte för övrigt ut åt höger när jag stannade för att ta bilden ovan. Klassisk SPD-vurpa, det var inte igår!

Filmade lite till en vlogg och hade därför med mig två cykeldatorer. Denna har pekskärm och när jag hade den i bakfickan så lyckades den byta språk till finska åt mig. Perkele! 

Sista biten hem gick i mörker, tur att jag var förberedd med lampor på cykeln. 

Fick ihop en dryg timme av ingenting märkvärdigt alls men som ändå var helt fantastiskt och precis vad jag behövde. Hjärnan gick från kokt till fylld av kreativitet, tankar och inspiration. Cykeln, ett fantastiskt redskap för mycket och frisk höstluft ska inte heller underskattas.

Hoppas att ni får en fantastisk tisdag så hörs vi snart igen! Lämna gärna en kommentar om du vill, det värmer varje gång.