Hockey, sjuka och ett race uppför Alpe du Zwift

Hej och god morgon!

Största eventet igår var ju Lindas födelsedag, helt klart. För Filip var det dock kanske hans match mot Skogsbo.

Förlust med 3-9 och då får man sura en liten stund.

Frida har hostat rätt länge nu och i helgen har det blommat ut i feber också. Pigg ändå när Iprenen verkar, annars rätt opigg.

Jag tävlade uppför Alpe du Zwift igår eftermiddag. Svinjobbigt ju och Jag pressade några fler watt på mina bästa 20 minuter än jag gjort tidigare i vinter. Det blev 334 watt på 20 min och min FTP är nu justerad till 317. Små steg åt rätt håll. Vinnaren snittade 5,3 W/kg på hela loppet (som började med 5 km svagt utför). För att jag skulle få samma BMI som honom (han väger 52) så skulle jag behöva gå ner 12 kilo. Lövtunn kille helt klart!

Det var riktigt skönt att kunna klämma ännu ett högintensivt pass ur kroppen. Idag blir det några lättare timmar i kväll, skönt det med tanke på känslan i trapporna här hemma igår kväll. Fortfarande bara positiva tecken från min vinterträning och det är ju svinskönt att känna. Konstigt vore det väl kanske annars också, med tanke på att jag ändå hade tappat en del när jag satte igång på allvar igen i november.

Racet igår gav mig ingen boost i rankingen på Zwift tyvärr och jag är inte bättre rankad än 962 just nu. Men bara jag kommer igång lite och tävlar mer så kommer jag nog snabbt att klättra i den rankingen. Aldrig så högt som Samuel Brännlund dock som är högst rankade svensk på sin andraplats i rankingen.

Snubblade över detta klipp igår och kunde inte låta bli att dela det på min Facebook-sida och ni som inte följer mig där får givetvis också ta del av denna vurp-video: