Comeback!

Hej cykelvänner!

Yes, nu har jag åkt trampcykel igen. Det var 17 dagar sedan jag senast satt på en cykel, även om jag hann med ett pass 4x4 på monarken för en vecka sedan också.

Visst, det var skönt att cykla igen men jag ska inte ljuga om hur fantastiskt det var. För det var det inte. Det var mycket frustration, väldigt lite kraft och en hel del smärta. Dessutom så har jag, på grund av den dåliga ryggen, bålstabilitet som en halvdöd daggmask så i alla tekniska partier försökte jag bara hålla i styret och slingra mig igenom. Det gick oftast sådär.

Utöver det faktum att jag har ont när jag cyklar så är jag ju dessutom sexton vilodagar sämre än senast när jag tränade regelbundet. Det sätter sina spår, så att säga. Flåset kommer väl tillbaka hyfsat snabbt ändå skulle jag tro, men ryggen visar faktiskt inga tecken på att bli bättre. Den var lite bättre igår men idag var den lite sämre igen.
En normal dag utan ryggkrämpor så brukar jag kunna stå med raka ben och sätta knogarna i golvet, med lite uppvärmning eller stretching så kan jag sätta hela handflatorna i golvet. Tidigare när jag haft problem med ryggen så brukar jag åtminstone kunna nå tårna med fingerspetsarna.
Nu når jag med handflatorna till mina knän.

Öijer XC-arena, på bilden är jag mindre än 200 meter från mitt hus.

Åkte runt lite på hemmaberget. Lyckades faktiskt klara alla mina svårigheter, eller hitta spår runt dom, utom den där backen som ingen klarat att cykla. Dock inte alla i ett svep, men med några försök. Om jag skulle ta bort lite sly/ungträd så skulle några partier bli lite bättre. Det är fortfarande ingen bana med flyt i, utan autostop slår till på cykeldatorn då och då och det går väldigt långsamt överlag. Men det är ju bara att gilla läget, det är ju ändå hemmaplan och där har man ju alltid en stor fördel.
Kikade lite på om/hur jag skulle kunna sick-sacka upp för backfan men det fanns inga klockrena alternativ tyvärr. Får kika lite mer på det där.