Frustration

Hungrig, trött och sliten gav jag mig ut på att cykla stig i mörkret igår natt. Det gick ju sådär, om jag ska vara snäll mot mig själv. På grund av trött, hungrig, sliten och sent på dygnet så ville ju liksom pulsen inte direkt ligga högt och fint utan jag var ju slö och pulsen dök tillsammans med min kämparglöd. Eftersom man inte har samma överblick när man cyklar i mörker så går det ju dessutom långsammare. Så då sjunker pulsen ännu mer. Jag försökte ändå köra på lite på stigarna, vilket bara resulterade i misstag efter misstag. Mot slutet av passet så valde jag dessutom att cykla på stigar som jag inte ens tycker är roliga när det är ljust ute.

Nä, det där passet glömmer jag gärna bort, tur att det alltid kommer nya träningspass.

Blinkande baklampa under månens sken.