Ett minnesvärt pass

Idag skulle några snabbingar och jag köra "tidernas bästa pass". Nu blev passet inte riktigt som vi tänkt oss kanske då många av dom fantastiska skoterspår vi skulle åka på knappt var använda i vinter, men det blev helt klart ett mycket bra och minnesvärt pass. Med mig hade jag Emil Lindgren ( rankad 12:a i världen på MTB och har så många SM-medaljer att han säkert tappat räkningen), Fredrik Ericsson ( tagit SM-medaljer på bana, cross, MTB och landsväg samt representerat Sverige på VM i dom tre senare grenarna ), Magnus Darvell ( många SM-medaljer i MTB och cross, har varit landsvägsproffs ) och Jens Westergren ( även han har många SM-medaljer från MTB och cross och han har varit tvåa i svenska landsvägscupen totalt ). Så, det var en meriterad skara och jag som lämnade Falun vid nio. 

Jens skulle vi möta några kilometer in i passet, jag tyckte att det gick ganska fort på vägen till en början och när vi gick in på första skoterspåret gick pulsen upp kring 185. Stabilt som fan. Jag hade hoppats vara ute i ca: 4 timmar, men började känna att jag kanske fixar en timme innan jag får tacka för mig och åka ensam resten. När vi mötte Jens (som inte tränat cykel på två veckor utöver ett panikpass igår) så blev tempot lite bättre för mig då Jens och jag turades om att vara sämst idag.

Övriga gänget körde snabb-29:or och jag gnetade fram på vintercrossen. Hade förväntat mig hårda och snabba skoterspår, så jag gjorde aldrig i ordning min 29:a. Vilket skulle visa sig vara ett misstag...

Efter ungefär en timme så övergick passet från cykelbara skoterspår till ett enormt slit. Det började bli mycket snö i skogen och få skotrar hade åkt på lederna. Mina crossdäck sjönk igenom ganska rejält och jag blev den som fick mest löpträning idag. Efter dryga två timmar hade jag en snittpuls på 165 (84.2% av max). Men, jag hade fixat två timmar i detta världselitsällskap! 

Någonstans efter 2½ timme ungefär så hittade vi ut på en väg, det kvar knappt så mina ben kom ihåg hur dom skulle göra för att trampa efter allt snöpulsande. Men det var skönt, fortsatt hög intensitet men skönt. Vi kom ner till Bjursås, Jens var trött och skoterspåren vi hittade var cykelbara. Söder om Bjursås tackade Jens för sig och skyndade hem till en väntande familj när övriga galningar ville leta mer skoterled. Tack och lov var den oanvänd, så vi vände och tog välanvända skoterspår bort till Lustebo och sedan banvallen till Grycksbo. Där, 15 kilometer hemifrån så klämde Fredrik en nödgel. Fler än Jens och jag som fått slita lite alltså. Hemresan från Grycksbo blev ganska fin och vi kom hem vid två ungefär. Nästan fem timmar ute, nästan fyra timmar effektiv tid och en snittpuls på 162. När jag rotade igenom Garmin-siffrorna så såg jag att jag tangerat min maxpuls (196) idag... Ett riktigt bra pass!

Här följer en drös med bilder och lite Garmin-data:

Här sa Jens temperaturmätning att det var -15.9, kallt alltså.

Rogsån

När de övriga läste karta så hoppade Emil upp på stora stenar som ingenting

På Rogsjön var det fint, lätt-trampat och ganska så halt

Efter sjön så bar det av uppför, i 140 mil ungefär

Spåren blev snabbt ganska dåliga. Dels för att vi kom högre upp så det låg mer snö, men även för att skoterägarna verkar vara grymt dåliga på att åka skoterleder. Här kommer en skoter som först åkt om oss men sedan tyvärr vänt kort därefter.

Det blev tyvärr långa partier med ganska svårforcerade "skoterspår"

Det blev en del löpning med cykel i snön, vilket var jättebra träning då pulsen hela tiden var hög. Jens började bli trött.

Lite mer kartläsande...

Vi hittade en väg, lyckan var total och vi letade oss via Fjällgrycksbo ner till Bjursås

I Bjursås hittade vi cykelbara skoterspår, sa hejdå till Jens och åkte till en oanvänd skoterled, vände tillbaka och tog skoterspår bort till Lustebo där vi valde vägen hem till Falun.

Snipp snapp snut, här kommer Garmin-datan:

(klicka på "Visa detaljer" och sedan väljer du "metrisk" uppe i högra hörnet)