Att prioritera träning

Hej och god fredagskväll!

Ni kanske sitter hemma och har fredagsmys eller kanske till och med har passerat det stadiet. Fredagen går mot sitt slut och det är helg igen. Skönt för alla ser som jobbar vanlig kontorstid och får vara lediga i ett par dagar nu. Själv så har jag ju varit hemma för vård av barn nästan hela veckan, så det har varit som delvis helg hela veckan lång.

Nu tar jag dock också helg och sitter nu på tåget söderut, målet är Lund där jag efter sex och en halv timmes tågresa ska bli hämtad av Linda för transport med bil sista biten in till Bjärred. Ska bli skönt att få hänga lite med Linda och barnen en helg innan det är tillbaka till allvaret igen på måndag. Ladda batterierna lite.

Något annat som är skönt är ju det här med träning. Tänkte på det idag när jag klämde in ett stressat pass innan jag skulle ila iväg till tåget. Hann fram med ungefär 3 minuters marginal till planerad avgång, så det var väl avvägt och jag behövde inte ens springa denna gång. Men bara det att jag pressade in ett pass där gör att det känns så mycket bättre nu. Så himla värt! Annars hade jag haft en vilodag nu och bara suttit ner mest hela tiden, men nu fick jag in lite träning. Visserligen hade jag tränat Monark fem dagar i rad innan idag, så en vilodag hade inte varit helt oförtjänt. Men det är ju så skönt att få träna. Vad som än händer i livet så är träningen där. Det är bara jag med/mot mig själv, ett bra tillfälle att liksom återställa kroppen och knoppen. Köra på glädjerus, sortera tankar eller kanske köra ur lite frustration. Att träna med andra är ju också fantastiskt givetvis, något jag önskar att jag gjorde oftare. Men ofta så hinner jag inte med det och jag vill också prioritera kvalité när jag tränar så pass få timmar som jag ändå gör. Så det blir en del Monark och ibland på obekväma tider. Men jag gillar det. Jag känner mig starkare, både fysiskt och mentalt och det är alltid härligt att känna den där känslan av ett avklarat pass. Jag orkar mer, även om träningen ibland innebär att jag sover mindre.

Kort sagt: Dagar då jag prioriterar träning är bra dagar.

Stressade pass är inget jag normalt gillar, det brukar inte bli bra då. Men nu hade jag en mental plan inför passet så det gick väl bra ändå tycker jag. Hellre lite träning än ingen träning!

En bild från gårdagens träning. Såg ungefär likadan ut idag, minus skägg.

Denna sjätte dag i rad med Monark-cykling gjorde ju att benen var rätt sega och det gick inte speciellt lätt. Det blev en tjuga och en intervall på tolv och tjugotvå. Men watten var bra och pulsen var bra, så det finns ju hopp om farbror ändå. Hade jag kört igenom 2x20 på den effekt jag hade när jag klev av  idag så hade det landat på 10 watt från personbästa och det är ju inte fy skam i januari. Pulsen var aldrig ens upp till tröskelpuls heller, så det finns nog redan ett rekord i kroppen om jag bara skulle pressa mig lite.

Fick ändå ett härligt besked efter träningen då cykeldatorn flaggade för ett nytt VO2max för cykling.

Frida i förmiddags. Hon hade ett par vakna timmar i natt så hon sov länge idag. När morgonbestyren var över så la jag mig där bredvid och sov minst en timme jag med. Kanske en och en halv till och med. Guld värt efter några nätter med bedrövlig sömnkvalité.

Nu: tåg, en Nocco, en dator och en mobil. Försöker att få saker gjorda helt enkelt.

Ni vet väl förresten att ni med fördel också kan följa mig via följande kanaler:
YouTube
Instagram

Snart tågbyte i Mjölby och sen är inte Skåne långt borta. Längtar. Vi hörs imorgon igen!