Ett av årets sämre pass

Tjena cykelvänner!

Det blir två inlägg idag, hör och häpna. Idag var jag ju ut och tränade och det blev ett riktigt skräppass där jag dels var kass men dessutom så fick jag inte så mycket uträttat under passet. Åkte bort till den där backen i Kniva och körde på en gång, sedan var det dags att navigera mig hemåt igen. Redan 20 minuter in i passet hade jag börja svära mentalt och ville kasta cykeln. Kände mig skitkass från första tramptaget till det sista idag. Allt annat än inspirerande.

Stigarna jag åkte på hemvägen var inte heller så roliga. Eller så var det bara jag som var för kass, helt enkelt.

Tur att det kommer fler pass!

Ah, just det. Sista 15-20 minuterna spenderades i ösregn.

Nåväl. Imorgon är det nya tag med Le Peloton Falun klockan 06:00.

Dejten gick i alla fall bra. Ronya och jag åt utemat hemma, såg på film och sov i soffan. Haha, så fort jag slappnar av så kommer tröttheten ikapp.

Med tanke på cykling, dejt +ANNAT så hade jag valt att spela in dagens etapp på Touren. Det var ett bra beslut! Har nu på kvällen sett etappen och det blev ju åka av. Riktigt snyggt av Sagan och Froome att utnyttja vindarna och den tuffa dagen.

Lite ditt och datt

God morgon cykelvänner!

Idag jobbar vi onsdag och min plan är väl att få till ett sådant där träningspass igen, har ju vilat sedan Mörksuggejakten så det börjar bli dags att röra sig igen. Kanske lite backintervaller i en av Faluns tuffa backar?

Mark Cavendish skämde ut sig på touren igår när han hade det lite svettigt...


Jag såg att Mörksuggejakten hade laddat upp ca: 60 bilder på sin Facebook-sida, jag var inte med på någon men det kanske du är?

Har fått lite frågor hur det går med coachningen. Jag kan ju inte svara på hur det går för cyklisterna, det kan ju bara dom själva svara på. Men, jag kan väl konstatera att det rullar på. Det är ju en motionär (Patric Kalnins) som nu fokuserar på Cykelvasan och så hjälper jag två tävlingscyklister. Den ena tävlingscyklisten är jag nu bollplank åt och ska komma med feedback och stöttning till. Den andra tävlingscyklisten hjälper jag i större utsträckning.
Jag tycker fortsatt att det är kul att stötta andra och nu har jag ju fått testa på det några månader och lärt mig en hel del om hur jag vill ha det och hur jag skulle vilja jobba med detta fortsättningsvis. Det är ju ett givande och tagande mellan två parter i ett samarbete där varje samarbete blir unikt.

Idag ska Ronya och jag få några barnfria timmar då min mor och hennes sambo ska ta hand om våra barn. Det känns välbehövligt!

Vi hörs kanske senare idag. Ambitionen brukar vara två inlägg om dagen men brukar ju oftast bara bli ett. Livet, ni vet?

God morgon cykelvänner

Bilden är från Mörksuggejakten och jag ser en smula ansträngd ut. Fotograf är Mårten Dalfors och han har samlat 215 bilder, som man kan köpa av honom, i ett Facebook-album, spana in det här: https://www.facebook.com/dalforscom/photos/?tab=album&album_id=1767412736867038

Idag vaknade vi så tidigt som halv nio här hemma. Lite skönt ändå med en tidigare morgon för barnen, då kanske dom kommer i säng lite tidigare på kvällen också. Det brukar nämligen kunna vara skönt att få varva ner lite på kvällen efter en heldag med barnen och det blir svårt om barnen lägger sig samtidigt som mig...

Det ska är och ska vara fint väder nu på förmiddagen och dagen. Mot eftermiddagen ska det bli regn. Eftersom Ronya har jobbat natt så sover hon till eftermiddagen så om jag ska träna så blir det nog en blöt tillställning... Vet dock inte vad jag ska träna, har ni några förslag?

Igår hann jag städa lite i cykelrummet, även om det inte är helt färdigt. Tog också mig lite tid och skickade en hel del mejl. Både till två av dom tre som jag coachar och så till några tillverkare av produkter som jag använder. Annars händer det väl inte så mycket spännande i det Henrik Öijerska livet just nu. Det är liksom vardag, fast semester. Idag har vi highlights som dusch av bebis, handling och hushållssysslor att se fram emot.

Livet rullar på.

Fler bilder från Mörksuggejakten +ANNAT

Hej och godmorgon cykelvänner!

Oroa er inte, jag har varit vaken sedan halv tio, en vill väl inte sova bort hela dagen heller?! Så himla skönt ändå att Frida sover så länge så att även jag får en chans att sova ut och återhämta mig. Det finns ju småbarnsföräldrar som har det värre, så att säga.

Ni som följer den här bloggen vet att jag ibland får bilder från Eva Önnemar från olika långlopp. Nu har hon en sida där hon lagt ut en del bilder från Mörksuggejakten (och Bjärketrampen), in och kika på den här: http://cykel.upliving.se/

Den bilden är inte från Mörksuggejakten, utan från gårdagens världscup där Jenny Rissveds tog sin första världscupseger i elitklassen. Sjukt mäktigt! Världsmästaren Annika på andra plats och europamästaren Jolanda på tredje.

Det ska regna en hel del idag även om solen skiner fortsatt här utanför huset. Jag tänkte försöka städa cykelrummet igen, tycker ju om när det är ordning där men är lite sämre på att hålla ordning tyvärr.

Till skillnad från en del andra elitcyklister så kommer jag nog inte att sticka ut på cykelträning idag, det passar liksom inte så bra tror jag. Även om jag kanske skulle behöva träna mer...

Vilodag på touren idag och sista semesterveckan. Ser inte fram emot att börja jobba igen men ser fram emot att få se på touren imorgon igen. Nu kör vi måndag!

Sometimes you just need a drink... Photo: @evaonn ________________________ #powerbar #cycling #cykling #sportnutrition #energydrink #sportdryck #bike #mountainbike #cykel #Bianchi #Garmin #GripGrab #Northwave #limarworld #bikerace #procycling #strongerthanyouthink

Ett foto publicerat av Henrik Öijer 🚵 (@henrikoijer) Jul 11, 2016 kl. 1:27 PDT

Såg detta videoklipp från starten, visar ju hur sjukt många cyklister det var som tävlade igår:

Jävla skit och bilder från Mörksuggejakten

Tjena bloggen!

Alltså om ambitionen är högre än prestationsförmågan så är det lätt att bli besviken. Det var ju ingen jätteskräll att jag inte fixade något toppresultat idag, men ändå lite tråkigt givetvis. Resultatlistor ljuger ju sällan utan jag var helt enkelt inte bättre än 38:a idag. Finns inget att skylla på utan jag spände helt enkelt bågen för hårt och det höll inte idag.

I fjol så körde jag "smart" i startbacken och var sedan stark till typ kilometer 30 där tätgruppen spottade ut mig.

I år så ville jag chansa på att antingen hänga med täten, eller vara så pass nära täten på toppen av backen att det skulle gå att ansluta tidigt till tätgruppen. Lyckades inte gå med täten utan sprängde mig istället i försöket att hänga med. Åkte med Johan Landström i sista branten och tänkte att han är ju så pass stark att han kan köra ikapp täten tillsammans med mig. Istället så ökar han farten när det planar ut lite och jag får släppa, stum som jag är. Johan kom ifatt täten. Jävla skit.

Jag kom ändå upp med Christofer Stevenson, Fredrik Berg, Jakob Björklund och Lars Bleckur. En mycket stark andragrupp helt enkelt. Vi blev givetvis några fler uppe på grusvägen och på den snabba grusvägen utför efter första stöket så var vi ytterligare några fler. Täten var inte långt före och jag hade en taktik om att hålla igen på dom snabba partierna som följde för att ha kräm kvar när vi skulle komma till det där partiet där jag släppte täten i fjol.
Fick en liten utskällning av "Steve" när jag dels försökte undvika att dra men ändå ville sitta långt framme i gruppen. Efter en längre förning med lite tryck på pedalerna så var allt okej igen. När vi närmade oss familjen Bleckurs sommarstuga så höjde just Bleckur farten. Jag visste var det gällde att sitta långt framme för att inte få kämpa lika mycket som i fjol typ tre mil in i loppet. Lyckades ändå hamna några gubbar för långt ner i ett trångt parti, killen framför får ställ i sanden, jag kör mot honom och får stanna till. In i backen där övriga drar ifrån. Jävla skit.

Steve och Henrik Sparr kör dock på bra på stigarna och jag följer med och vi kan ansluta igen. En stund senare så slår dock Sparren i pedalen i en rot eller stubbe och flyger som en vante, precis framför mig som satt på hans rulle. Det gick väldigt fort där och jag hade ingen chans att undvika att köra in i hans ekipage. Han klarade sig undan med en del sår men fick bryta loppet. Mitt framhjul fastnade lite i hans pedal och jag såg gruppen försvinna iväg.

Jävla skit.

Jag var inte stark nog för att köra ikapp gruppen på egen hand. Speciellt inte eftersom Bleckur eldade på där framme och alla andra i gruppen jagade honom för fullt. Kör istället på i halvfart innan en grupp kommer ifatt med bland annat Jimmy Bodin och Jonas Ahlstrand, som vi tidigare hade kört ikapp och ifrån.

Vi är nu ungefär fyra mil in i tävlingen och jag får krampkänning i bägge låren. Jävla skit. In i den nya långa backen och jag håller farten på egen hand med Stefan Sunnerberg och Jimmy Bodin på rullen. Strax efter backen så kommer först några cyklister ifatt och sedan ytterligare ett gäng. Alla chanser till en riktigt bra placering är borta. Jävla skit.

Efter 53.54 kilometer så känner jag att det inte finns så mycket vare sig i benen eller huvudet längre, trycker en varvtid på cykeldatorn och släpper iväg gruppen som börjat gasa i en backe. Tack och godnatt.

Vill kliva av. Vill stanna och bara vara sur. Varför ens fortsätta liksom? Men, bryta är ju inte så jäkla kul det heller och vad skulle det hjälpa? Så jag fortsätter uppgivet. Vill bara till målet och börjar väl inse mot slutet att ju fortare jag cyklar desto snabbare tar plågan slut.

Kommer i mål som 38:a. Får höra att gruppen jag åkte med till typ 35 kilometer in i loppet lyckats komma ifatt täten med typ två mil kvar. Kul för dom, synd att jag inte var bra nog att hänga med.

Drack ett gäng muggar vatten och käkar cirka femtioelva bullar där vid målet och ber härmed om ursäkt till eventuella motionärer om bullarna tog slut...

Nej, alltså det här var inte heller min dag. Lars Bleckur lyckas bäst i "min grupp" och blir 7:a. Övriga trillar in på placeringar ner till 16:e.

Det är väl bara att bryta ihop och komma igen antar jag. Här kommer lite bilder och data från Mörksuggejakten:

På Johan Landströms rulle i startbacken. Ser lite ansträngd ut.. Plus likblek, allt blod är väl i benen. Foto: Lina Börjes, som samlat ett helt stort gäng bilder i sin blogg.

Bild från Vidablick, foto: Anders Almhed.

Koncentrerad och blicken framåt ungefär 12 kilometer in i loppet. Foto: Eva Önnemar

Klassisk langningssträcka ungefär 24 kilometer in i loppet, foto: Anders Almhed

På väg in i Nedre Gärdsjö skulle jag tro. Ca: 25 kilometer in i loppet. Foto: Lina Börjes

Här är jag i Östbjörka och trampar luft efter 46-47 kilometer. Foto: Eva Önnemar

Slut som artist i Nittsjö, efter ungefär 58 kilometer. Foto: Lina Börjes

Sista knäppan innan målet, foto: Lina Börjes

Tack till er som skickar bilder till mig. Det är helt klart det bästa med dagens tävling. Ludvig Kitzberger har laddat upp ca: 379 bilder på Facebook. Stort tack också till langning från herr Steen och broder Österling. Funkade klockrent!

Här kommer lite data från årets jakt på Mörksuggan:

Tävlingsmorgon

Tjenare cykelvänner!

Sitter nu och käkar lite frukost här hemma. Jag är annars uppfostrad med att frukosten/maten ska vara i magen när det är tre timmar kvar till start, men fuskar lite idag. Somnade lite senare än planerat och vaknade lite tidigare än planerat, men sånt är livet ibland och jag har ändå sovit nästan 24 timmar dom tre senaste nätterna, så ingen fara på taket.

Har, dagen till ära, tagit på mig mina kurbits-cykelbyxor från CRAFT. Kände att om vi ska tävla i Dalarna så krävs det kurbits. Nya strumpor från GripGrab också, allt för att känna mig så fräsch och snygg som möjligt. Det är lite som att sminka en gris, jag vet. Men som Anders Adamsson brukar säga; när det är cykeltävling så är det fest!

En anledning till att jag somnade senare än planerat var att igår när jag, precis innan läggdags, skulle plocka fram dom där nya strumporna så klämde jag lite på mina däck. Ingen kul upptäckt:

Om man ska köra med tätningsvätska i däcken så är Schwalbe Thunder Burt Liteskin inte att rekommendera. Det finns andra varianter av däcket, testa dom istället...

Eftersom jag är en så beräknande herre så hade jag ett nytt däck liggandes här hemma så det blev ett snabbt besök på macken igår kväll...

Säga vad man vill om Specialized Renegade S-works, men dom håller tätt i alla fall. Pumpade upp 2,0 bar igår kväll och nu på morgonen var det fortfarande 2,0 bar i dom.

Frukosten är nu uppäten och jag är väl mer eller mindre redo för att tävla, vi hörs senare idag!

Kanonbra väckningspass i Rättvik

Hej kära bloggläsare!

Inte för att skryta alltså, men jag har haft en riktigt bra dag idag och är fylld av positiv energi. Först sovmorgon till nio (tack Frida!), sedan lite frukost i lugn och ro innan jag packade ihop grejerna och drog till Rättvik. Där körde jag ett väckningspass på Mörksuggejaktens bana och det passet gick ju precis så bra som jag hoppats på. Jag körde tre intervaller i sådär lagom hård intensitet. Bra ben och bra flow. En intervall var fem minuter lång, nästa tio minuter och den sista var fyra minuter. Totalt nitton minuter med högre intensitet alltså.

På slutet av passet så tog jag några stilla minuter på en bro för att bara slappna av och insupa lugnet.

Hittade enkelt tillbaka till bilen tack vare att jag hade planerat hela rundan i Garmin Connect, så det var bara att följa strecket hela vägen tillbaka. Så himla värdefullt att kunna göra på det viset. Annat var det förr...

Åkte hemåt, stannade på en mack och köpte en Pucko. Hade ju liksom ingen brådska till något och Pucko är nog rätt bra för återhämtningen, tänker jag. Godis hade jag haft med mig också som jag började äta direkt efter cyklingen. Väl hemma så tvättade jag cykeln och sedan så tvättade jag även rally-Forden när jag ändå var i farten med vattenslangen.

Efter att både cykeln och bilen såg ut som nya så gick jag in och fixade lite mat till Frida och mig. De övriga drog på bio. Efter en dusch av Frida så chillade vi i TV-soffan till hon somnade och då passade jag på att duscha. Följde hela tiden touren via Eurosport Player. Gött att min Xperia Z5 är vattentät så att herrarna Vacchi och Adamsson kunde följa med mig in i duschen också.

Ronya kom hem med Filip och Ebbah och Frida vaknade till liv efter vilan. Nu har vi käkat igen, Ronya är hos en vän och Filip och Ebbah är utomhus och härjar. Snart sovdags för Frida och när hon somnat så ska jag lägga fram allting inför morgondagen. Godiset är slut och jag har druckit vatten, allt känns på topp.

Start- och slutpunkt för dagens väckningspass. Den karaktäristiska bron i Nedre Gärdsjö, över just Gärdsjön.

Kom ifatt några cyklister i slutet på min tiominutersintervall idag. Såg totalt nio cyklister idag!

Här är jag efter avslutat pass på en annan fin bro och fylld med energi inför morgondagen.

Mot Rättvik!

Hej cykelvänner!

Nu är det frukost-mode här på Gamla Grycksbovägen och snart packar jag in mig i bilen och drar till Rättvik. Jag vet att tävlingen är imorgon, men jag är så himla ambitiös med mitt idrottande att jag ska köra väckningspasset på tävlingsbanan.
Jag brukar ju ibland beklaga mig om jag inte gett mig själv bra förutsättningar för att prestera, så jag försöker givetvis att optimera mina förutsättningar till en bra prestation imorgon och då är det ju bra att träna på tävlingsbanan och påminna mig om hur det ser ut.

För att ytterligare bättra på mina chanser till en bra prestation så har jag sovit mycket dom senaste nätterna. 10½ timme till igår och 8 timmar i natt. Om ni också vill optimera era chanser till en bra prestation imorgon så kan ni alltid kolla in min video från förra årets tävling:


Nu är det dags att sticka. Att köra väckningspasset tidigt på dagen tycker jag är bra, för det ger bra med tid för återhämtning inför morgondagen och idag kommer jag dessutom att köra väckningspasset med ungefär samma starttid som tävlingen startar imorgon.

Puss och kram!

Vinst och inlägg på Långloppscupens sida

Hej cykelvänner!

Idag har jag det vunnits i familjen Öijer. Ebbah ville tidigare i sommar vara med i en tävling om en saccosäck från Coca-Cola via en tävling på Willys. Så vi gjorde ett försök och idag fick jag ett mejl om att vi vunnit och kunde hämta den på Willys. Alltså jag visste ju att den var stor, men tänkte att den nog fick plats i baksätet. Istället var vi tvungna att fälla bägge baksätena i bilen och pressa in den...

Nästan inne nu...

Ebbah fick lite blodad tand på det här med tävlingar i vintras när hon var med i en tävling hos Polarbröd där man kunde vinna en ren. Hon älskar ju djur och mjukisdjur och ville så gärna ha en när hon såg en i affären, så jag berättade att man kunde tävla och kanske vinna en. Minns att hon hade två bra förslag till tävlingsbidrag så vi skickade in ett för Ebbah och ett för Frida. Vinst på bägge, så vi fick hämta ut två mjukisrenar. Sedan dess så tror ju Ebbah att man vinner på nästan alla tävlingar man är med i, så det lär väl bli fler framöver...

Den där saccosäcken blir ju perfekt att kolla EM-finalen i, tror att både Ebbah, Filip och jag kan få plats i den.

__________________

Idag kollade jag Eurosport via Eurosport Player, lätt värt 69:- varje juli. Nu för tiden så kan man välja vad som ska visas på tre bildrutor, så nu missar man inte en enda attack då man faktiskt kan följa tävlingen även under reklamavbrotten.
Ni vet hur man, precis som Vacchi och Adamsson, undrar hur det går i tätgruppen eller i den jagande gruppen och så vidare. Nu är det bara att välja någon av dom fem motorcykelkamerorna å så kan man se hur det går i tävlingen där dom befinner sig.

Idag så hann dom första cyklisterna på etappen förbi, men lagom till den jagande "huvudgruppen" kom så föll den uppblåsbara luftkorven som markerade sista kilometern ner och hindrade cyklisterna.

Jag kan inte dom internationella reglerna, men detta kan man läsa i dom svenska tävlingsrelerna:
"Uppblåsbara portaler över tävlingsbanan tillåts endast om dessa är
säkrade så att de ej kan falla ned över tävlingsbanan."
Dom svenska reglerna brukar vara baserade på dom internationella och det kan kanske vara dags för en översyn på detta...

___________________________________

Tidigare idag så uppdaterade jag bloggen på Långloppscupen.se. Skrev ett inlägg där jag sammanfattade Ränneslättsturen och såg också fram emot Mörksuggejakten med lite taktik-fokus. Kika in och läs det!

10½ timme

BOOM!

I natt blev det tio och en halv timmes sömn rätt in på sömnkontot. Sitter nu och äter frukost med Frida. Vi har visserligen varit vakna ett tag redan då Frida vaknade strax efter halv tio.

Efter frukosten så ska jag snygga till köket lite innan det är dags att bege sig ut på äventyr för att hämta hem ena bilen från service. Frida älskar att åka buss, så det blir nog en trevlig upplevelse. På väg hem så ska jag införskaffa fler kolsyrepatroner då jag ju gjorde mig av med två under Ränneslättsturen.

Idag har jag vilodag och en av fördelarna med att ha tränat så tidigt igår är ju att det blir många timmars återhämtning nu. Igår kväll kändes det som om jag vilat igår, trots att jag hade tränat stenhårt tidigt på morgonen. Imorgon ska jag köra ett väckningspass och jag har förhoppningar om att kunna göra det på morgonen.

Idag ska jag också uppdatera bloggen på Långloppscupens sida. En typiskt slö semesterdag med andra ord. Kan vara skönt det med, vi hörs lite senare idag!

Formbesked via STRAVA

Tjena!

Efter ännu en tävling utan ett bra resultat så har jag istället vänt mig till Strava för en formkoll. Såg nämligen att jag är femte snabbast under Ränneslättsturen sista 26.1 kilometer!

Har här plockat ut topp-15 på Strava och skrivit i rött vilka placeringar dom fick i mål:

Tättrion i en klass för sig, givetvis. Klassåkare rakt igenom. Fredrik som blev 6:a på tävlingen åkte i en trio som blev 5-7 och jag var bara 34 sekunder långsammare på egen hand. Det går ju inte att dra allt för stora växlar av det här givetvis, men jag tyckte att det visade att det fanns lite pulver även i mina ben i söndags.

Körde hårt på ett par Strava-sträckor igår kväll. Bägge i motvind och sent på kvällen, men ändå med bra tider. På Norlingberg så tog jag mig upp på 3:44 och Törnbergs väg körde jag på 5:53.


Strava säger alltså att jag kan cykla ganska snabbt och visst känns det också så. Ska se till att få det "på papper" i helgen!

Ah. Det får väl bli kvällens inlägg det. Jag körde ju Le Peloton Falun i morse, åkte sedan med Frida och lämnade en bil på service. Kom sedan hem och var så himla trött. Hade tänkt sova middag tillsammans med Frida idag men den planen gick upp i rök. Nu ska det dock sovas rejält i natt och förhoppningsvis även nästa natt. Ska komma pigg och sprättig till den där Mörksuggejakten!

Wattfest på Le Peloton

Tjena!

Vaknade klockan 05:27 med ett ryck i morse. Anledningen till att jag vaknade var att telefonen dunsade i golvet och anledningen till att den dunsade i golvet var för att jag hade stängt av samtliga tre larm på morgonen och somnat om. Trött kille. Blev desto mer fart på mig när telefonen slog i golvet för då hade jag bråttom helt plötsligt.

Kom i alla fall fram till samlingsplatsen och hann ta en bild innan avfärd:

Jag tyckte förstasträckan gick väldigt lätt och fint idag, vi körde på vägen och inte cykelvägen denna gång för dom hade klippt gräset i diket längs med cykelvägen och då slungat upp en massa grus och stora stenar på cykelvägen. Trots att det kändes så lätt och fint så var det en betydligt högre snitteffekt än vad jag brukar ha. Kanske just för att vi åkte på vägen och inte cykelvägen. Det blev lite mindre frihjulande och lite mer trampa helt enkelt.

På andrasträckan så drog jag igång med en rätt hård förstaförning, vilket resulterade i att vi omgående blev ganska få som fick stå för dragjobbet. Mr. Le Peloton var inte närvarande idag vilket gjorde att förningarna blev kortare och då jag hade ganska bra ben så kunde jag kosta på mig lite längre förningar. Just att vi var få som gick runt redan tidigt och att jag fick lite mer vind på näsan gav ju också bra snitteffekt som resultat. Till Ornäs kom detta gäng först:

Sistasträckan från Ornäs bjöd först på kantvind och avslutades med motvind. Även det är ju bra för snitteffekten. Inne på grusvägspartiet blev vi snabbt en trio för att sedan bli en kvartett igen innan vi mot slutet av gruset blev en trio. Det var Robert Österling, Lars Bleckur och jag som höll ihop och vi körde på tillsammans i motvinden in mot Falun. Jag fick bli lite stum även idag och det var lite svårt att hålla effekten uppe på slutet, men i mål kom vi och fika belönade vi oss med:

När vi lämnade Konditori Focus så hamnade också jag på bild via Axforsen:

Tack för kaffe! #lepeletonfalun #lepeloton #känneringenting #mörksuggejakten #wymtm #outsideisfree #watt #kom #strava #stravacycling

Ett foto publicerat av Jonas Axforsen (@axforsen) Jul 6, 2016 kl. 10:55 PDT

Här är lite data från idag:

Jämfört med förra veckan, då jag också blev avhängd på sista fartsträckan:

Jag bloggade ju igår om att jag skulle träna på natten till igår. Det blev inte av. Istället så tränade jag sent igår kväll. Klev faktiskt av cykeln efter elva på kvällen. Hade annars tänkt att testa Le Peloton med fräscha ben, men det får kanske bli nästa vecka istället. Har bara sovit 3½-4 timmar i natt med ett par avbrott också, så jag lär ju bli festligt trött om en stund. Men det blir då det, nu vevar vi igång den här dagen. 

Alla sover här hemma, dags att åtminstone väcka Frida!

Skärmfri dag, vad vi gjorde igår och lite däcksnack

Hej och godmorgon kära cykelvänner!

Idag ska barnen och jag ha en skärmfri dag här hemma. Med undantag för kvällen då skärmar kan få användas. Fotbolls-EM är väldigt viktigt för mellanbarnen och jag behöver ju inte gå till överdrift, som Ronya brukar säga när jag får en idé...

Såg för övrigt igår att Emil Lindgren väljer bort sociala medier ett tag också. Själv så försöker jag softa en dag åtminstone.

Anledningarna för denna skärmfria dag är:
Jag tycker att barnen beter sig sämre och gör inte av med tillräckligt mycket energi under dagen.
Jag tycker att jag beter mig sämre och ger dom inte den uppmärksamhet som dom förtjänar.

"Jag tycker" x2 alltså, men jag tror givetvis inte att jag är fel ute. För då skulle jag inte göra så här. Så hur fan kan då detta blogginlägg dyka upp på en skrämfri dag? Sanningen är att jag skrev det här igår. Eller ja, jag skriver det idag. Tisdag. Lite rörigt kanske, men ni fattar. Egentligen är det inte ens tisdag dag, utan natten mot onsdag...

Igår (tisdag) så gick vi tipspromenad på Gullnäsgården. Dom har en tipspromenad varje tisdag klockan 18. Kostar 30:- för vuxna och 20:- för barn. Det var SKITSVÅRA vuxenfrågor. Jag hade sex rätt och då chansade jag nog in ett par tre av dom där rätta svaren. Visst går det att telefon-googla fram svar, men jag lät bli. Efter tipspromenaden så brukar det vara underhållning mellan 19:15 och 19:45 när allas lappar ska rättas och sedan hålls en prisutdelning. Efter denna prisutdelning som vi gick lottlösa från (dom lottar ut fler priser än vad man får för bra prestationer, endast en vuxen hade 10 rätt...) så badade vi (mellanbarnen) en stund.
Ebbah ville gå detta med mig redan förra året men det har bara av en miljon anledningar inte blivit av. Så idag när hon kom inrusande klockan tio i sex och sa att det var dags för tipspromenad så sket jag väl i allt annat som också borde göras och gick på promenaden med dom tre minsta. OBS att barnvagn ej är lämpligt för att ta sig runt...

Svensk sommar: ta med solskyddsfaktor och paraply till stranden.

Frida svalkade sina små fötter i vattnet.

Den här bilden gillar jag. Jag fick be Filip att kliva ett steg åt sidan för att få rätta ljuset i ansiktet, men i övrigt så är den "naturlig".

Eftersom Ronya antingen jobbar, sover mellan jobb, är på väg till jobb eller gör annat så blev det dåligt med tid till träning. Så nu blir det nattintervaller på testcykeln. Skittråkigt givetvis, men på Mörksuggejakten tänkte jag försöka cykla snabbt och då vill jag underhålla kroppen lite.

Köpte för övrigt nytt bakdäck igår. Blev ett Schwalbe Thunder Burt 2.1" Liteskin. Antar att jag kommer skära sönder däcksidan på det ganska snart, men det var ju riktigt lätt i alla fall (435 gram).

Jag får ju ibland vissa frågor om vad jag kör på för däck och varför. Svarar väl igen att jag i flera år kört Continental Race King 2.2" Racesport (535 g) och tycker att dom är fantastiska. Men, förra året så punkterade jag några gånger och ibland liksom tappade dom luften. Dessutom var dom supermegaskitsvåra att få täta med tätningsvätska.
Så i år när jag skulle köpa nya däck (är hemskt osponsrad med däck) så hade inte butiken ett par Race King så jag köpte Specialized Renegade S-works 2.3" istället. Lagom feta och en vikt på 570 var ju ändå okej med tanke på storlek och så vidare. Renegade är lätta att få täta med tätningsvätska, jag har inte haft några problem med läckor eller punkteringar fram till min reva i däcksidan i söndags. Jag tycker ändå att Race King är ett mycket bättre däck om man bara ser till hur bra dom beter sig när man tävlar. Men att slippa oroa mig för att däcken läcker eller ska hålla luften är ju värt en hel del...

Eftersom jag ändå är hemskt osponsrad och det inte fanns ett par Renegade S-works 2,3" i butiken igår så väljer jag nu att testa ett Thunder Burt. Har aldrig åkt på dom förut så det ska bli intressant och en av fördelarna med att vara hemskt osponsrad är ju att man faktiskt kan testa lite olika och bilda sig en egen uppfattning. Man kan ju fråga någon sponsrad åkare också om vad dom tycker, men dom är ju liksom... sponsrade. Det finns en Raceguard-variant på detta Thunder Burt också som väger 490 gram, fortfarande lätt och med bättre skydd. Borde kanske haft ett sådant istället?

Men så ligger det till nu. På Mörksuggejakten kör jag Specialized Renegade S-works 2.3" fram och Schwalbe Thunder Burt Liteskin 2.1" bak. Pumpar nog upp ca: 1.5 bar i däcken inför start, lite beroende på morgonhumöret.

Video från Ränneslättsturen - hela loppet!

Godmorgon cykelvänner!

Nu är från Ränneslättsturen 2016 klar, den fjärde deltävlingen i Långloppscupen. Kikar ni på filmen så punkterar jag efter 26:26 men jag har klippt bort nästan all lagningstid för att det är ju inget kul att se. Därefter kör jag om ca: 330 cyklister på min väg mot målet i Eksjö. Om du gillar filmen så får du gärna dela med dig av den så fler kan se den. Om du vill så kan du också börja prenumerera på min YouTube-kanal genom att klicka här. Som prenumerant så missar du inga av mina klipp och du kan välja att få en avisering om när nya klipp ligger ute.

Ränneslättsturen 2016 - en bra prestation men ett dåligt resultat

Hej Cykelvänner!

Ränneslättsturen kördes i Eksjö igår och jag blev 49:a. Givetvis långt ifrån vad jag hoppades få med mig. Formen var det nog inget större fel på, men när vi svängde av en grusväg med lite sten på och skulle in på en stig så fick jag en reva i däcksidan. Då hade vi hunnit ca: 14 kilometer och det var väl kanske 15 personer kvar i täten.
Givetvis skitsurt och jag fick lägga i en slang. När jag så skjuter i patron #1 så får jag inte i speciellt mycket luft. Testar flera gånger att få i mer då patronen som är av den större storleken borde få i mer luft i en slang än sådär. Lyckas ej så jag skruvar loss den (då kommer luften...). Har dock en patron #2 med mig också och upprepar samma procedur med den. Alltså jag får i typ ett halvt bar per patron?! Så där står jag med kanske ett bar i bakdäcket men med hängslen och livrem så har jag givetvis också en minipump med mig i ryggfickan som jag använder för att få upp trycket.

När man skjuter en sådan där kolsyrepatron så blir det ju liksom kallt och frostigt. Är det så att ventilen liksom frostar igen eller vad är det för fel på grejerna?! Eftersom jag lagt i en slang så var det ju ingen gammal igen-stansad ventil heller utan det borde ha gått mycket bättre tycker jag. Sedan så vet jag ju inte om det är ventilen till slangen som är problemet eller om det är den där manicken som jag punkterar patronen med och trycker mot ventilen.

Nåväl, sånt är väl livet ibland. Jag filmade hela loppet och har då räknat ut att det tog 5:45 från det att jag stannade till dess att jag började rulla igen. Där finns lite att jobba med. Men det ska väl sägas att jag inte direkt stressade heller, utan var mest uppgiven.

Kul annars att både Matthias Wengelin och landsvägsproffset Tobias Ludvigsson efteranmält sig och höjt klassen på startfältet. Starkast av alla blev dock Mikael Flockhart som blev av med Allebike-duon Michael Olsson och Tobias Ludvigsson på slutet.

Direkt jag fick punkteringen så blev jag ju rätt uppgiven. Det är en sak att punktera i slutet av loppet och en helt annan att punktera i början av loppet. Eftersom jag skulle lägga i en slang så visste jag att det skulle ta tid och alla chanser till en bra placering var borta direkt eftersom så många passerade mig.

Men efter att jag fixat med punkteringen så körde jag på hela vägen in till mål. Blev ju ett riktigt bra pass och jag fick göra ungefär 330 omkörningar.

207 omkörningar från spurtpriset efter 21 km och via filmen kunde jag räkna ihop drygt 120 ytterligare från punkteringen till spurtpriset.

Min totala tid på loppet blev ju 3:11:16 och säg att jag kastade bort sex minuter på en punktering. Jag är rätt säker på att jag hade tagit mig in på under tre timmar utan punkteringen och efterföljande köerna på stigarna. Dels var jag ju ofta tvungen att åka utanför idealspåret för att ta mig förbi vilket går långsammare och är jobbigare, dels var det ju inte direkt lämpligt att köra om överallt och dessutom så hade jag ju ingen draghjälp på min resa mot målet. Om jag hade kommit under 3 timmar så hade jag varit topp-12 och om jag varit 10 minuter snabbare än jag var så hade jag blivit 17:e.

Men det blev jag ju alltså inte, utan jag blev 49:a. Men benen trampade på hela vägen och efter fem körda mil så blev jag lite av en hjälpryttare åt klubbens starke junior: Martin Tjern. Han kastade nämligen sig in på min rulle när jag passerade och han var sedan den enda som klarade av att hålla den på resan mot målet.

Men vet ni då? JÖSSES så trött man kan bli i benen av att köra 64 km tempo på ett långlopp. Härlig känsla då att benen bara fortsatte att fungera hela vägen och tog mig till målet på ett bra vis utan någon kramp.

Jag filmade som sagt hela loppet och filmen kommer läggas ut på YouTube så snart den är klar. Den är färdig att laddas upp på nätet senare i kväll men den uppladdningen lär nog ta några timmar med tanke på att det är över tre timmar film i 1280 pixlars HD-kvalitet som ska ut på nätet.

Några skärmdumpar från filmen.

Överlag väldigt trevligt i spåren och jag hann växla några ord med en del av de jag körde om. För det mesta så sa jag annars bara "kommer höger", "kommer vänster" och "tack så mycket".

Sjukt trevligt också med alla som hejar och känner igen mig i spåret! Det verkar som om rätt många av er som läser här är ute på dom där långloppen och cyklar.

En sak som kanske inte var så trevligt var att arrangören bestämt sig för att låta damelitklassen starta fem minuter före övriga tävlingsklasser. Vet inte om någon av cyklisterna tyckte att det var en bra idé, hörde då ingen som var positiv till det vare sig före eller efter loppet. Damernas tävling blev ju än mer sönderkörd när dom tvingades flytta på sig för herreliten som kom i mycket högre fart och att så tidigt i loppet med så stora klungor där alla vill ha bra positioner kan ju leda till rätt farliga omkörningar när man kommer ifatt en långsammare cyklist.

Men bortsett från det så funkade allt väldigt bra.

Frukostbild från hotellet.

Redo för Ränneslättsturen.

En bild från starten, tagen av Love Fritjofsson.

En bild tagen från målgången, tagen av The Summit MTB.

Av dom nio deltävlingarna i cupen så räknas dom sex bästa resultaten in i totalställningen. Nu har jag "sabbat" tre resultat redan så för att få till en bra slutplacering så lär jag alltså göra fem prickfria lopp framöver. Det känns som ganska små chanser att få till en fantastisk slutplacering.
Så nu skiftar jag fokus till att åtminstone försöka göra en riktigt bra tävling där jag liksom visar för mig själv att jag kan åka fort.

Här kan ni kika på lite siffror från loppet:

Dags för Ränneslättsturen!

Hej och godmorgon från sjunde våningen på Hotell Högland i Nässjö!

Idag är det alltså dags för nästa deltävling i Långloppscupen och jag har vaknat 45 minuter innan mobilen skulle väcka mig. Gick och la mig proppmätt efter en trerätters på Thairestaurangen i närheten igår kväll, men vaknade nu vrålhungrig igen. Ett typiskt bra tecken när kroppen kräver mycket energi, jag brukar vara i gott slag då.

Jag hoppas ju att jag ska vara just i gott slag nu igen efter ett par dåliga insatser i cupen. Det är liksom dags att visa för mig själv att jag kan åka fort igen. Träningen har varit riktigt bra den senaste tiden så jag har gett mig bra förutsättningar för att kunna prestera.

Senast jag tävlade i Eksjö var 2008 så det var ju ett tag sedan, men då hade jag en riktig bra dag och tog inte bara min första topp-10 någonsin i Långloppscupen utan även min första topp-5!

Igår så skrev jag ett inlägg på Långloppscupens blogg inför Ränneslättsturen, ni kan läsa det här: http://langloppscupen.se/blogg/dags-for-en-ny-deltavling-och-en-aterbli__688

Så här skrev jag efter tävlingen 2008:
"Lyckades ta min första topp 10 på en långloppscup idag och slog samtidigt till med min första topp 5.
Slet mig med i tätgruppen i 70 av dom 78 kilometrarna. Max låg dock före gruppen, så jag satt i den jagande klungan.
Loppet var en blandning av tur och otur för mig denna gång.
Till att börja med lossnade klossen under skon efter knappt tre mil av tävlingen. Först var jag orolig för att det skulle vara något annat, som vevarmen eller liknande. Men kom fram till att det var klossen som satt löst.
En annan sak som säkert inte bara har med otur att göra...
I en tvär kurva, med 40 km kvar, i hög fart såg jag Palmberg fick släpp på bakhjulet. Hånade hans däck och kurvtagning i en sekund ungefär innan det var min tur att svänga. Fick toksladd på båda däcken och gled omkull. När jag stannat hade jag snurrat 180 grader och satt kvar med fötterna i pedalerna och hade händerna på styret! Hoppet är ju det sista som överger en, jag kunde ju kanske ha rätat upp sladden.....
Vred ur fötterna vilket var lite krångligt med en lös kloss sprang igång och hoppade på cykeln i äkta CX-stil. Tyvärr var det en av dom tyngre växlarna i också så det blev ingen raketstart. Trodde här att loppet var kört men lyckades slita mig tillbaka till täten på någon kilometer.
En sak som inte alls har med otur att göra egentligen.. Mina bromsbelägg bak tog helt slut tidigt i loppet. Så det blev mycket frambromsande, och det är inte så kul på en lerig bana. Sista 5-6 km var också frambeläggen nedslitna. Borde ha bytt bromsbelägg innan loppet.

Men jag hade tur också.
Efter 56.3 km fanns ett spurtpris som Max tog och sedan fullföljde han också. Det blev jakt och jag tappade några sekunder i skogspartiet som följde. Så kom vi till en stigkorsning där man skulle välja höger eller vänster beroende på om man körde hela Ränneslättsturen eller motionshalvan.
Jag såg skylten tydligt och svängde vänster, såg då mina konkurrenter stå stilla till höger. Den fribiljetten in i klungan tackar jag för.
Efter utförskörningen var det inte en pil som visade vart vi skulle. MC-killen sa höger och gasade på. Vi samlade ihop oss och började jaga. Efter några hundra meter så kommer MC-killen igen och säger att vi åker åt fel håll. Skit också. Nu har ju Max antingen fått jättestor lucka, eller kört fel han också.
Tre kilometer efter spurtpriset passerade banan vid samma område igen och vi får då tidsrapporten 1½ minut efter. Ni får ju dra slutsatsen själva, körde Max ifrån oss med 30 s/km eller hade den dåliga markeringen hjälpt honom en aning?
Med två mil kvar, var det nu ganska klart att Max skulle vinna.

Jag hade fått bekänna färg en gång och nu var siktet inställt på att hänga med så länge som möjligt och kanske kunna spurtslå någon i gänget som bestod av Palmberg, Bleckur och Bergkvist.
Palmberg noterade att jag hade trötta ben och började grilla på i skogarna. Jag stretade mot så länge jag orkade men med 7-8 km kvar till mål så fick jag släppa en liten lucka i skogen. Ute på grusvägen vände sig Palmberg om och såg att jag hade några sekunder upp. Då lade han i motorcykelväxeln och jag var avhängd på riktigt. Höll dock runt 15 sekunder i några kilometer. Men sista fem kilometrarna såg jag ingen.
I mål var jag 3.08 efter Max som vann, 1.06 efter Palmberg på andraplats och 23 sekunder efter fyran Bleckur."

Såhär såg cykeln ut då.

Jag hade gjort några saker annorlunda inför det loppet 2008 och det var bland annat att jag bytt sadelstolpe till en utan setback, jag hade sovit över åtta timmar för första gången på en månad, jag hade druckit starköl till maten kvällen innan och testade att inte värma upp inför loppet.

Nu är det dags för frukostbuffé, vi hörs senare idag!

Inte många knop

Godmorgon cykelvänner!

Som ni säkert förstår av bilden så är det ganska lugnt i det Öijerska residenset idag. Frida hade feber även igår och även om det innebär att dagen inte blir så fysiskt aktiv så blir det ju ändå en del att göra med en febrig bebis. Det blir inte så mycket gjort, men det är mycket att göra ändå. Så att säga.

Idag ska jag tvätta cykeln och packa allt inför resan till Eksjö. Ronya jobbar denna förmiddag så resan ner får vänta tills hon kommit hem. Det här innebär ju att det blir svårt med väckningspass idag eftersom vi kommer ner till Eksjö sent. Jag ska rigga testcykeln och när Frida vilar middag så ska jag försöka få till ett väckningspass. Det gäller att vara effektiv och planera lite denna dag för att jag ska sy ihop allt på ett bra vis. Samt ha lite flyt givetvis.

Nu sätter vi fart!

Ida Jansson från Falun vann VM i MTB idag!!!

Damjunioren Ida Jansson, som bröt handleden och missade EM i Jönköping, vann VM-guld i MTB XCO idag! Falubon tog ledningen redan i inledningen av loppet och kunde köra i tätposition på sin resa mot VM-guldet. Ute på andra av dom tre varven så körde dock Lisa Pasteiner från Österrike starkt och var ett tag bara 16 sekunder bakom Ida. Ida avslutade dock starkt och vann till slut med 25 sekunder!

Bild från SweCycling på Instagram.

Gårdagen och en hemlig skada

Hej bloggläsare!

Ni undrar förstås vad jag gjorde igår, efter Le Peloton där på morgonen?!

Jo, men alltså när familjen vaknat till liv ordentligt så tog Frida och jag bussen ner till stan. Sedan så GICK vi en kilometer för att hämta hem bilen som Ronya ställt där igår. Imponerad över Frida som gick så pass långt utan gnäll. Hon är ju ändå bara 1½ år lilltjejen. Men det är nästan alltid glatt humör på den tösabiten.

Ni som har den goda smaken att följa mig på Twitter såg denna video redan igår (på med ljudet!):

Frida dräller runt på stan pic.twitter.com/3MIaOLL4bK

— Henrik Öijer (@henrikoijer) 30 juni 2016

När vi kom hem igen så blev det lunch och sedan tog jag med familjens tre yngsta till Dössberget för att kika på djur och äta glass:

Hade väl ett litet hopp om att Frida skulle sova när vi var på Dössberget, för det behövde hon. Speciellt eftersom vi sedan åkte raka vägen till vårdcentralen (BVC) för vaccinering +ANNAT. Givetvis så somnade hon först i bilen ungefär en kvart från BVC. Normalt sett så vilar hon 1-2 timmar på dagen men nu blev det 20 minuter. Vaknade och var väl inte jätteglad över att inte få sova klart plus vakna på en vårdcentral med en främmande människa. Men strax efter vaccinet så blev hon nöjd tjej igen.

Vi kom hem och det var sen eftermiddag. Jag var trött som en gris och kanske blundade ett par sekunder i soffan innan det var dags att leverera middag åt barnen. Pannkaka!

Frida gick sedan och la sig relativt tidigt, trött givetvis efter en intensiv dag och kort vila.

En annan grej med gårdagen är att jag har fått ont i mitt högra knä. Var rejält öm och stel när jag vaknade igår och skulle köra Le Peloton. Tänkte att det säkert skulle släppa när jag kommit igång lite och när jag cyklade så tog det inte många minuter innan det försvann. Men efter cyklingen sedan så började det växa fram mer och mer ju längre dagen gick.
Jag har ju inte ramlat och slagit i knät, så det lär väl vara någon form av snedbelastning/överansträngning. Borde gå över på några dagar om jag skulle vila. Nu ska jag ju istället köra väckningspass imorgon och Ränneslättsturen på söndag, men det känns inte som något livshotande heller. Det där ordnar sig.

Idag ska jag försöka ta mig tid till att fixa lite med cykeln inför helgen och förbereda lite inför avresan. Ronyas semester är slut nu så hon är på jobbet idag men jag ska nog kunna överleva även detta. Vi hörs lite senare, nu ska jag halta vidare...