Bilder från damernas världscup i Vårgårda

Sara Mustonen Lichan som tvåa och Emma Johansson som trea i bild.

Bilden ovan är från UCI:s Facebook-album från Vårgårda och jag tror Anton Vos är fotografen.

En av mina absoluta favoritfotografer, som jag nämnt några gånger innan i denna blogg, Balint Hamvas har publicerat ett gäng bilder från världscupen i vårgårda på sin hemsida. Han skriver också en del fint om tävlingen, Vårgårda och Sverige. Bra reklam!
På hemsidan hittar ni bland annat dessa två bilder:

Svenske fotografen Christer Hedberg tog foton åt arrangören och dom hittar ni på hemsidan för Crescent Women World Cup. Bland annat dessa:

Emilia Fahlin innan start.

Onsdags-VM idag!

MTB- och landsvägssäsongen går mot sitt slut och CX-säsongen börjar snart.

Vi vevar därför igång Onsdags-VM här i Falun med start 18:00 redan nu i kväll! Bästa sättet för att hålla koll på vad som händer med Onsdags-VM är givetvis att gå med i Facebook-gruppen.

Försök på Stångtjärns blåa

Jag har sagt det förr och kan säga det igen, jag gillar Stångtjärns blåa spår. Visst, man behöver kanske ta det lite lugnt för att hitta runt första gången och visst behöver man ta bort lite sly och kvistar på ett par ställen. Men det här är MTB det.
Så, åker ni till Falun och ska cykla MTB, nöt inte bara runt på Lugnets röda och Lugnets blåa. Ta er ut till Stångtjärn och kör deras blåa spår också. Sten- och rotgaranti!

Angående rubriken så försökte jag inte bara på Stångtjärns blåa, jag cyklade faktiskt två hela varv. Det första var tänkt som ett uppvärmningsvarv för att reka banan och det andra skulle jag fläska på. Vill ju ta mig runt dom där 9 kilometerna på under 30 minuter någon gång.

Redan när jag lämnade jag hemmet så kände jag att gårdagens Skuggarvstempo satt kvar i kroppen. Väl uppe vid Stångtjärn så hade jag väl inget jätteflyt i skogen heller tyvärr. Tog mig ändå runt första varvet på ca: 38 minuter effektiv tid (stannade dock för några bilder osv...) med snittpuls på 130, så jag hade hopp om en sub 30 när jag pep iväg ut på mitt andra varv.

Som om det inte räckte med att kroppen inte riktigt ville så hade jag pannben som en daggmask och kunde liksom inte ta ut mig riktigt. Körde på någon slags halvfart mest hela tiden. Försökte intala mig om att det då borde finnas krafter att avsluta starkt, så jag försökte kämpa lite mer andra halvan. Var nära att vurpa en gång när jag skulle gasa ut på en snabbare stig och slog i ena pedalen i en sten som gömde sig i blåbärsriset. Det blev en sådan där smäll när man hänger över styret och bakdelen på cykeln kommer upp jämsides med en. Men jag överlevde den gången. Hade faktiskt inga fotnedsättningar alls innan jag råkade vurpa på riktigt.
Blev en riktig smäll mot framsidan och insidan av höger knä och efter det så gick luften ur mig, bildligt talat. Kedjan hoppade också så det tog några sekunder extra att komma igång igen.

Så här körde jag jämfört med mitt personbästa, vurpan skedde som ni kan se efter drygt 7 kilometer. Tog mig runt på 31:09 idag jämfört med mitt personbästa på 30:06. Förbättringspotential finns och jag känner att det finns en sub30 i mig. Gäller bara att få ut den också.


Ser ni hur jag lider? Både av trötthet och smärta, givetvis. Frugan, som jobbar på akuten, var dock måttligt imponerad så där fick jag ingen tröst.

Emil Lindgrens tid blir ju svårslagen, men ge er ut och gör ett försök!

Siffror från dagens pass:

96 barn och ungdomar på Falu CK:s träning igår

Hej och godmorgon cykelvänner!

Ja, igår kväll var det cykelträning för Ebbah och hon var en av hela nittiosex (96!!!) barn som körde vår nybörjarcup. Falu CK byter ut några vanliga träningar mot träningstävlingar för att öva lite på tävlingsmomentet. Förhoppningen är att barnen sedan ska tycka att steget ut på en vanlig tävling blir lite lättare när de fått prova på i ett enklare format.

Riktigt kul med sådant cykelintresse hos bygdens barn!

Skuggarvstempot sub30

Hej cykelvänner!

Sitter nu under vår ek med benen högt, dricker recovery och bloggar. Livets liv!

Har, precis som rubriken antyder, kört Skuggarvstempot idag. Lyckades damma runt den där teststräckan på 29:49 vilket är min bästa tid sedan den 25:e augusti 2012 då jag körde runt på 29:15. Just 2012 tog jag för övrigt mitt personbästa också med sylvassa 28:43. Allt under 30 är bra tider, så jag är nöjd. Ni ser också på kartan i bilden ovan att banan inte går runt eller är någon vändpunktsbana, så vindens riktning blir väldigt avgörande för bra tider. Idag blåste det från öster, så jag började med motvind för att sedan ha kantvind upp mot Sundborn. Där var jag 1:23 från mitt personbästa, redan efter 14 cyklade minuter. Lyckades sedan hämta in några sekunder i medvinden och blev alltså 1:06 från personbästat.
Jag har ju inte kört speciellt mycket landsväg i år heller, så med ännu bättre vindar och detta pass i ryggen så ska jag väl kunna kapa ytterligare några sekunder. Ännu lite snabbare går det nog när de lappat ihop vägen mellan Skuggarvet och Hobborn, som nu var avgrävd på flera ställen...

Nu ska jag väl byta om och snickra lite. Skönt att ha fått cykla före "arbetet" idag, det blir ju alltid lite bättre kvalité på passen när man inte startar sliten.

Heja svensk damcykel och heja Jenny Rissveds!

I helgen kördes ju världscupen i Vårgårda, som sändes live på SVT. Om du missade det så kan du se tävlingen på SVTplay till den 22:a september här: http://www.svtplay.se/video/3193078/cykel-varldscupen/cykel-vargarda-sasong-2-cykel-vargarda?start=auto

Foto: Rob Jones.

Foto: Marius Maaserwerd
Jenny Rissveds vann i helgen sin sjätte raka seger i världscupen i MTB och totalsegern hade hon redan säkrat efter den femte segern i U23-klassen. Nu laddar hon om kanonerna till VM i Vallnord i början av september. Hoppas verkligen att det går vägen där, jag vet ju att hon är väldigt tävlingsinriktad och sätter stor press på sig själv. Något som bevisligen fungerat väl under världscupen där hon levererat gång efter gång.
Det ska bli spännande att se sedan om/när hon kliver upp i elitklassen och se hur hon står sig där.
DT.se har skrivit lite om världscupsegern här: http://www.dt.se/sport/cykel/rissveds-vann-varldscupen-efter-maximala-sex-segrar

Ibland är man inte bäst i världen

Idag var en sådan där dag. Ville verkligen ut och cykla och tog mig också ut på min MTB för första gången sedan Cykelvasan. Hoppades givetvis känna mig som bäst i världen, men istället var jag seg, slö och sådär oskönt omotiverad. Helt omotiverat omotiverad egentligen, med tanke på hur stort cykelsuget var innan och hur lite jag tränat i veckan.

Sov annars typ 11 timmar i natt och hade nog kunnat sova någon timme till. Skönt att ha fått det gjort. Återhämtning sägs ju vara väldigt viktigt. Är väl lite trött helt enkelt. Träningen föregicks också av några riktigt svettiga timmars arbete utomhus i stekande sol, brukar ju sällan vara bra för snabbheten.

Bestämde rundan lite allt eftersom jag cyklade den. Ingen riktig styrsel på något alltså. Hade ett par mål med träningen men vägen dit bestämde jag liksom efterhand som jag tog mig framåt. Det blev mestadels grusvägar men även inslag av lite skogsvägar och några stigar.

Nummerlappen satt fortfarande på cykeln...

Jag hade i alla fall tur med vädret. Fotograf: Jag.

Kräftor +ANNAT hos mor

Eftermiddagen/kvällen har spenderats vid mors och Lasses stuga. Ungarna har lekt konstant och vi har ätit gott. Skön och varm kväll i trevligt sällskap. Nu är jag dyngtrött och ska faktiskt gå och lägga mig redan nu.
Nattinatt!

Damernas världscup i Vårgårda, live på SVT!

Imorgon får ni inte missa damernas världscup i cykel från Vårgårda på SVT, om ni inte kan se det på plats givetvis.
SVT1 09:00-12:00
SVT2 12:00-13:00

Det är ju helt sjukt egentligen att jag aldrig har varit på plats för att kolla på dessa tävlingar. Tidigare hade jag ju alltid egna tävlingar samtidigt och nu för tiden så har jag ju en stor och härlig familj med en fru som även jobbar helg. 40 mil i bil (enkel resa) är inget man gör med ungarna över dagen bara... Men det skulle ju vara kul att få uppleva världseliten på plats, speciellt när dom ju faktiskt är i lilla Sverige och tävlar.

Det tar sig...

Med målsättningen att "lite träning är bättre än ingen träning" så blir ju resultatet därefter också. I natt hade jag som målsättning att köra längre än dom 10:29 som jag levererade här om kvällen. Det lyckades jag med. Ändå blev det inget pass att skriva hem om, så jag nöjer mig med att blogga om det.

20 minuter + 6:16 på 310 Monarkwatt.

Tankarna har varit på så mycket annat än det jag ska köra när jag kört dom här passen. Börjar bli dags att sätta en bra målsättning med nattpassen på monarken och fokusera på uppgiften om det ska bli några ben gjorda. Men alternativet hade fortfarande varit ingen träning, så det här är bättre.

Genombrott

Nej, det är inte jag som lyckats med min kamp sedan -97 att få någon slags genombrott i den här "karriären" som cyklist. Men solen lyckades bryta igenom den täta dimman i morse i alla fall:

Själv tycks jag till och med ha svårt att bryta igenom den här skolstartsrutinen. Filip kom in och väckte mig 07:37 idag: "pappa, du måste komma upp och köra oss till skolan snart". Tur att det är bra ungar åtminstone! Dom här cykelturerna klockan 05 känns ju rätt avlägsna just nu, men det handlar väl bara om motivation. Det var ju tex inga problem att kliva upp halv sex för Cykelvasan.

Nåväl, idag är det ju som ni vet fredag och det innebär ju att det om några timmar är helg igen.

Igår tog Alexander Gingsjö Team Tre Berg-Bianchis första internationella seger då han vann tredje etappen av Baltic Chain Tour igår. Gustav Höög från samma lag blev trea i totalen och tog hem den vita ungdomströjan.
I samma tävling så vann Matti Manninen för det svenska laget Team Bliz-Merida presented by Cyclesport.se den första etappen och det var även första internationella segern under lagets elva år på banan.
Härligt med lite framgångar och UCI-poäng!
Apropå UCI-poäng så har för övrigt Sverige misslyckats med att få tillräckligt med poäng för att få någon herrelitcyklist till linjeloppet på VM. Smått katastrof givetvis att vi är så dåliga.

Nej, dags för genombrott här hemma nu. Vi hörs senare idag!

Ni vet väl att ni även följa mig här:
Facebook
Instagram
Twitter
YouTube

Min dag idag

OBS. Jag är inte sponsrad av Byggmax, här är det istället jag som är sponsorn...

Ja, det mesta av tiden går väl åt till att antingen bygga eller handla på Byggmax denna vecka. Ska bli lite skönt när det är klart. Eftersom jag har familj också så byggs det ju inte hela dagarna ändå.

Idag var det ju, som bekant, barnens första skoldag för läsåret och Ebbahs första dag i första klass. Stor dag alltså. Ebbah och Filip ville ha oss med vid skolstarten. Jag och Frida var med Ebbah i nästan en timme och Ronya var med Filip i några minuter. Jag erbjöd mig flera gånger om att följa med Emily också som började åttan idag. Sa att jag kunde komma förbi med Nalle Puh-kex och en festis när jag varit med Ebbah. Tänkte att vi kunde fika tillsammans på någon rast eller så.
Hon sa vänligt men bestämt nej, flera gånger. Inget vidare intresse för sällskap i skolan där inte!

Filip och Ebbah utanför skolgården i morse.

I eftermiddag så har Ebbah och jag varit i stallet och ridit shetlandsponny. Eller tja, det är ju Ebbah som står för ridandet. Jag är bara hästpappa. Hon älskar ju djur å sånt där.

Livet på ridskolan.

Ja, det där var väl lite om min dag det. Hur har er dag sett ut?

Lite träning är bättre än ingen träning

Har skaffat en sådan där bluetooth-högtalare från AquaJam. Den ger 5 watt och mycket bättre ljud än laptopens ljudsystem. Nu kan jag bara ansluta datorn eller mobilen och spela upp musiken via högtalaren som jag enkelt kan flytta runt i rummet.

Jag har funderat på bättre ljudanläggning till cykelrummet länge nu. Den där ovan blev ett klart lyft och smidigt att ha den trådlöst för att kunna flytta runt och ta med sig överallt. Den är vattentät också, så jag kan faktiskt ta med den in i duschen efter träningen om jag så önskar.

Tänkte väl köra 2x20 men stängde väl av efter 1x10:29. Körde 323 Monarkwatt och kände mig stark, sedan började det bli jobbigt och jag gav upp. Så enkelt kan det vara ibland. Var väl kanske inte på topp sådär på kvällskvisten efter en dag med arbete ute i solen och läggning av barn.
Trots bättre ljud och min film från Finnmarksturen på laptopen så gav jag upp lite lätt. Ändå lite skönt att få gå och lägga sig i tid med tanke på den tidiga uppstigningen idag...

Vi får väl se om och vad jag tränar idag. Eller om det bara blir barnens skola, trappbygge och ridskolan. Vi hörs!

Håll höger, kommer vänster!

Foto: Niclas Brus.

Ja, sådär såg det ju ut långa stunder för mig på Cykelvasan. Grupp efter grupp passerades. Någon enstaka passering skedde mellan cyklister och något gäng åkte långt till vänster så då passerade jag på höger sida. Annars är ju standard på Cykelvasan att man håller till höger och kör om på vänster sida av vägen.

Det svåraste med att cykla om så många tyckte jag inte var själva passeringen, utan att göra det utan att skrämma eller irritera folk. Jag hade ju oftast högre fart, därav att jag passerade dem, vilket ju kan överraska folk. Vet inte hur många gånger jag ropade "håll höger, kommer vänster!" under loppet, men många gånger blev det.

Jag tror att jag lyckades rätt bra ändå, har fått höra av flera jag passerat att det skedde snyggt, säkert och gentlemannamässigt. Det känns riktigt bra. Min största oro efter punkteringen var nämligen att jag skulle irritera en massa cyklister i min framfart mot Mora. Det handlar väl mycket om kommunikation för att inte irritation ska uppstå. Jag ropade som sagt oftast "håll höger, kommer vänster". Men även andra saker som "heja heja", "kämpa på" och så vidare. Någon gång pekade jag och berättade om jag ville in framför någon eller om jag skulle passera på något knepigare vis.

En enda cyklist var det faktiskt som ifrågasatte min framfart när jag sa "håll höger, kommer vänster". Fick då en motfråga i stil med "varför måste du förbi?!" och jag svarade bara då att jag ville framåt. Han kanske trodde att det var någon jämnstark och då var det kanske inget givet ställe för passering. Å ena sidan så ville jag ju om så många som möjligt så snabbt som möjligt. Men när man tex skulle av asfalten innan Mångsbodarna så tog jag det lugnt och höll min plats i ledet på slutet av asfalten.

På tävlingar annars så är det sällan jag ropar liknande saker. Om jag tävlar mot jämnstarka. Det är väl mest när någon framför är uppenbart stum eller trött som jag kan be de att hålla åt sidan så jag kommer fram och förbi. Det är främst när man åker i stor klunga (starten) eller i jagande grupp som vi brukar signalera åt varandra. Då tjänar man ju själv på att gruppen flyter fram bra. I en tätklunga så kan det tvärt om vara spurt in mot stigar, axel mot axel eller armbåge mot armbåge utan tillstymmelse till (vänliga) tecken. Då handlar det snarare om att inte förvarna om att man vill förbi, utan att istället överraska konkurrenterna med en attack in på ett stigparti eller en korsning. Kan man banan bättre än konkurrenterna så är det något som skall utnyttjas till en fördel.
Vill man in framför någon så visar man det genom att ta platsen framför någon bara, inga tecken behövs.

Sista dagen på sommarlovet

Imorgon börjar Ebbah i ettan! Stor tjej nu.

Ja, nu har sista sommarlovsdagen börjat och imorgon sätter allvaret igång. Ebbah börjar ettan, Filip tvåan och Emily åttan. Dessutom har jag bara ungefär fyra och en halv månad kvar på min föräldraledighet (He-he!). Tror ändå barnen ser fram lite emot att börja skolan igen. Det är ju så spännande.
Barnens träningar kickar igång inom kort också. Dans, cykling, ridning, innebandy och ishockey. Full attack!

Dags för mig att attackera den här dagen nu, vi hörs senare!

Ni vet väl att ni även följa mina konton här:
Facebook
Instagram
Twitter
YouTube

Bilder och resultat från Dalacupen

Hej, cykelvänner!

Å ena sidan så var det ju svinjobbigt på Dalacupen idag och jag fick ihop 290 watt i nästan en timme. Å andra sidan så var det skönt att komma iväg och cykla lite. Lättare än att bära betong/sten/stenplattor/riva trapp. Det är ju det här jag är tränad för att göra.

Jag stack först. Ensam. Inte så smart, men ville hålla hög intensitet idag. Fick sällskap och vi blev Landström, Wallén, Stevenson, Ahlstrand och jag. Bra gäng, tyckte jag, men övriga kom ifatt innan första varvet av fyra var slut. Ut på andra så attackerade jag igen. Ensam. Ahlstrand stötte ikapp, jag såg han komma och spurtade för få upp farten till han kom ifatt. Vi gick runt lite men klungan närmade sig. När gruppen var nära så kom Wallén/Stevenson i en kontringsattack. Jag var väl inte riktigt med på noterna och Ahlstrand har ju en smula bättre klipp i benen så han kom med dom. Jag satt länge någon sekund bakom men fick ge upp trion.
Gruppen kom ifatt mig. Ett tag trodde jag att vi skulle komma ifatt täten igen då samarbetet i täten inte såg klockrent ut. Men vår grupp var lite ojämn så jakten blev lite ryckig. Ute på tredje varvet så kom Junell och jag ifrån gruppen. På sista varvet var det klart att vi inte skulle komma ifatt trion och jag var helstum. Helt sjukt stum. Vispade runt med Junell ändå och räknade med att bli uppsnurrad i spurten. Han har ju en del watt i dom där monsterbenen. Plötsligt släppte han på ett krön och jag trodde jag kunde gå in solo som fyra. Meeen sedan blev det utför och han kunde komma ifatt med hög fart. Junell la in en kilometerattack och såg ut att kunna vinna kampen om den prestigefyllda fjärdeplatsen, men jag lyckades stabilisera luckan, hoppades på att han skulle bli stum och efter att han vänt sig om för att se var jag var så la jag in en långspurt. Kom därför ikapp med fart och kunde bli fyra!

I täten så kunde Ahlstrand vinna före Stevenson med Wallen strax efter. Damtäten körde i vår grupp och hade sin målgång efter två varv. Där vann Hanna Laxholm spurten före Louise Rundqvist.

Resultat:

Dam:
1. Hanna Laxholm
2. Louise Runqvist
3. Ida Carling

Herr:
1. Jonas Ahlstrand
2. Christofer Stevenson
3. Erik Wallén
4. Henrik Öijer
5. Viktor Junell
6. Matts Mattsson
7. Anthony
8. Johan Landström

Motion:
Lars Nilsson

Till nästa år får vi väl fila lite på det här Dalacup-konceptet. Jag hade fått för mig att cyklister behövde bra tillfällen att köra hårt tillsammans och fila på tävlingskunskaperna, men det verkar som om de flesta hellre kör prestigefyllda träningar än lokala tävlingar. Det har varit betydligt färre deltagare i år än jag hoppats på och jag kan ju inte skylla på något annat än mig själv. Det blir lite drygt att lägga ner en massa tid på att arrangera regelrätta tävlingar, när så få cyklister vill vara med och hellre tränar.
Så vi får se om och hur detta lever vidare till nästa år. För de som är med är det ju bra tillfällen att köra sig trött eller slipa på tävlingskonsten. Har ni lite önskemål, tips eller synpunkter så hör gärna av er!

Garmindata från idag:

Inte cyklat, än

Hej, cykelvänner!

Har inte cyklat idag heller. Hoppas lite på att jag ska orka sätta mig på testcykeln snart, när barnen lagt sig. Men jag vet inte riktigt... Vi har i eftermiddag, med jättestor hjälp av Stefan M, rivit vår betongtrappa. Ny ska byggas, men inte i betong.
Att riva en betongtrappa tog ungefär fyra timmar och då var vi tre som jobbade nästan hela tiden med det. Svindrygt, faktiskt. Jag är väl för klen i rygg och överkropp för sådant där arbete, men det är ändå skönt när man kommer in i det och bara nöter på trots att kroppen klagar.

Betongtrappa.

Hittade denna lilla krabat vid trappen när vi rev den och en till lite mindre en stund senare. Samt typ fem grodor. Verkade vara en härlig plats att bo under den där trappan. Ber om ursäkt för att vi förstörde hemmet!

Post cykelvasan trauma

Foto: The Summit MTB

Tomheten nu efter Cykelvasan alltså.
- Jag fick inte möjligheten att kämpa om den placering jag förtjänade.
- Filmen från min kamera har blivit upphackad i en massa småklipp med luckor mellan klippen, säkert beroende på mitt externa batteri då inledningen samt avslutningen av loppet då jag inte hade externa batteriet igång har fungerat bra.
- Vectorpedalerna fungerade bra på uppvärmningen och efter punkteringen. Men när cykeln stått i startfållan så har kontakten brutits. Direkt efter startbacken så klickade jag faktiskt ur bägge pedalerna och försökte kalibrera om men fick något felmeddelande.

Så jag har egentligen ingenting att ta med mig från Cykelvasan. Inget resultat, ingen film och ingen komplett effektdata. Tomt.

Startbacken i år då... Jag tror att alla förväntade sig ett högt tempo från start, så alla väntade på att någon annan skulle sätta fart. Det gick jättesakta upp. Jag hade planerat att initiera en hög farthållning efter startbacken, om jag skulle vara med i tätgruppen. Se till att alla var med och körde på lite för att försvåra för alla andra som inte var med. Istället kom vi upp och alla var med.

Nåväl. Mina målsättningar med årets säsong finns i Långloppscupen och där har jag fortfarande två race kvar.

Från min punktering och fram till målet i Mora så hade jag en snittpuls på 164 och snitteffekt på 262. Min normaliserade effekt var 293 watt. Säger väl kanske egentligen inte så mycket och det finns inga andra Långlopp jag kan jämföra med. Dels för att inga andra långlopp ser ut så här och dels så kör jag ju inte med landsvägspedalerna på andra långlopp... Men nog var det jobbigt allt.

Sista Dalacupen på tisdag!

Ja, säsongen närmar sig slutet och det gör definitivt Dalacupen i landsväg. Sista deltävlingen avgörs nämligen nu på tisdag runt Svärdsjön.

Anmälan från ca: 18:10
Start ca: 18:30
Damer, ungdomar och motionärer tävlar 2 varv och herrar tävlar 4 varv
Avgift: 0:-

Frivilliga funktionärer får gärna höra av sig till mig (behöver minst 2 flaggvakter/trafikvakter!

Här har ni banan med start/mål markerat: