Ibland är man inte bäst i världen

Idag var en sådan där dag. Ville verkligen ut och cykla och tog mig också ut på min MTB för första gången sedan Cykelvasan. Hoppades givetvis känna mig som bäst i världen, men istället var jag seg, slö och sådär oskönt omotiverad. Helt omotiverat omotiverad egentligen, med tanke på hur stort cykelsuget var innan och hur lite jag tränat i veckan.

Sov annars typ 11 timmar i natt och hade nog kunnat sova någon timme till. Skönt att ha fått det gjort. Återhämtning sägs ju vara väldigt viktigt. Är väl lite trött helt enkelt. Träningen föregicks också av några riktigt svettiga timmars arbete utomhus i stekande sol, brukar ju sällan vara bra för snabbheten.

Bestämde rundan lite allt eftersom jag cyklade den. Ingen riktig styrsel på något alltså. Hade ett par mål med träningen men vägen dit bestämde jag liksom efterhand som jag tog mig framåt. Det blev mestadels grusvägar men även inslag av lite skogsvägar och några stigar.

Nummerlappen satt fortfarande på cykeln...

Jag hade i alla fall tur med vädret. Fotograf: Jag.