73 dagar kvar, Skidpremiär

Elljusspåren i Stångtjärn blev platsen för min comeback på längdskidor.

Hade alltså inte stått på ett par längdskidor sedan någon friluftsdag i högstadiet. Och högstadiet gick jag ut våren 1998. Det var ett tag sedan alltså. Känslan jag har i mitt undermedvetna av att åka längdskidor är att det går ganska lätt att ta sig fram ändå, även om det givetvis är skitsvårt att åka fort. Den känslan infann sig inte riktigt idag, om jag säger så. Fram till kanske -96 så åkte jag ganska mycket skidor. Men när högstadiet kom försvann längdåkningen. Tyvärr.

Jag hade hoppats på att ha egen utrustning i tisdags, men den hann inte fram i tid så jag har nu lånat lite från Adam Steen och min mammas sambo, Lasse. Det var också Lasse som fick nöjet att se mig åka skidor igen. Lasse är en motionär som åker skidor, cyklar och springer. Idag fick han åka sakta och vänta på mig.

Jag åkte sakta, men inte på så låg intensitet. Så att säga. Kunde varken hänga med utför, på platten eller uppför. Började skratta åt mig själv några gånger då jag verkligen tog i och försökte hänga med, och Lasse bara stakade ifrån mig i något motlut där jag knappt kom upp.

Eftersom jag inte riktigt har någon känsla för vad som är bra fäste och bra glid så var ändå min uppfattning att jag hade dåligt glid och dåligt fäste. När jag kom in en backe så tog det liksom stopp, men när jag skulle ta mig uppför den så gled jag bara. Men det var kul, tro inget annat. Men oj så långt ifrån sex timmar på Vasaloppet jag är. Just nu är nivån på att ta mig runt. Förhoppningsvis lär jag mig dock det här inom ett par veckor eller så. Måste gå tillbaka i bloggen och kolla inlägget, med filmer, som handlade om teknik, för jag har lite "detaljer" att putsa på. Försöka se hur de gör och göra likadant. Tänkte stapla omkring i skogarna nu en 5-6 gånger och sedan försöka åka skidor efter det.

Hann med att ramla två gånger också, succén blev därmed total. I Stångtjärn så åker man längs med bergets lutning på ett ställe, men med ett par korta backar ner och sedan upp till samma nivå igen. I två högerkurvor i hög fart föll jag. Det är inte helt lätt att få med sig sina två meter långa fötter, som dessutom glider lätt, när man skall trampa runt en sväng utan riktiga spår. I alla fall inte för en nybörjare som mig. Men det där kommer nog snart det med. Hoppas jag. Att vara ute runt 21-tiden på julaftons kväll var inget annat än ett taktiskt drag, vi mötte inte någon ute i spåren så förnedringen stannar inom familjen.

Kul var det, jag skrattade både åt mig själv och att det var härligt att åka längdskidor.

Träningsfakta:

Distans: 6.4 km

Tid: 35.49

Snitt/maxpuls: 154/172

Höjdmeter: 95