3 vurpor

Idag hann jag med tre vurpor. Varav en i uppförsbacke, riktigt rutinerat. Trots detta skulle jag vilja påstå att stigåkningen går bättre än någonsin. Vet inte om det beror på cykeln, mig eller om det är en kombination. Självförtroendet är grymt stort när jag åker stig nu för tiden. Troligtvis därför också som jag börjat vurpa lite mer ofta. Försöker nämligen klara sådant som jag tidigare inte ens skulle försöka klara. Nu stannar jag inte ens innan svårigheten och tittar hur det ser ut. Jag försöker först och tittar sedan. Dagens andra vurpa var läskigast då den var i en brant utföråkning. Framhjulet kanade iväg och jag klarade inte att parera. Men det gick bra. Några nya skrapsår bara.
Kolmårdsbikens bana ska innehålla 28 km stig/löpspår och 32 km grusväg. Mycket stig alltså, borde passa mig. Har sett en del bilder därifrån, och det ser ju ut som här hemma. Alltså passar det mig. Nu ska jag bara hoppas att alla uppförsbackar är slakmotor på asfalt och att tävlingen börjar på hög höjd och slutar långt ner. Alltså mer utförsåkning än uppför. Stig utför och på platten. Då kan det nog gå bra.
Att det går lite dåligt på tävlingsträningarna, och att formen inte känns hundra, har jag börjat skylla ifrån mig på att jag har tyngre hjul och tyngre cykel. Det känns bättre så än att inse fakta. För visst gör en 2 kilo lättare cykel med mycket lättare hjul en halv till en minut i åktid, på en bana som tar 8 minuter att cykla? Visst är det så? Jag är övertygad.