Pratade med några i Borlänge idag om kärlek och bloggen. När vi bara hade en bebis här hemma så spenderade jag mycket tid med Filip på kvällen när han skulle somna. Det fick ta den tid det tog. Tio minuter eller en timme. Jag höll mig lugn och stannade hos honom till han somnade. Nu när vi har två bebisar så får inte Ebbah ens i närheten av den tiden vid läggning. Egentligen har hon inte behövt det heller på länge, det har bara varit att lägga henne ner och gå ut ur rummet ibland. Hon har dock krånglat lite på kvällarna den senaste veckan eller så. Så idag kom jag på mig själv med att hon skulle få mer tålamod och kärlek. Det är ju precis vad som behövs när alla barn skriker och krånglar, kärlek och tålamod. Så jag stannade vid hennes sida till hon somnade. Masserade hennes hårbotten, smekte hennes rygg och kind. Det var riktigt härligt.
Tålamod är något som jag alltid haft. Lugn kille med stort tålamod. Men jag kan villigt erkänna att det blivit lite sämre med tålamodet sedan vi fått två småbarn och nattsömnen inte är på samma nivå som tidigare. Man blir en annan människa, helt klart. Det är skönt att trycka på paus ibland. Ta ett steg tillbaka och se hela situationen, för att sedan kliva in i den igen med ett större lugn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar