10.
Tätgruppen på Billingeracet.
Ett tag när jag var med i tätgruppen bestod den av följande cyklister: Alexander Wetterhall, Magnus Darvell, Mattias Nilsson, Niklas Gustavsson, Jens Westergren, Calle Friberg, Max Öste MacDonald, Fredrik Edin och jag. Vad fan gjorde jag där, kan man fråga sig...
9.
All-in.
Moget, jävligt moget.
8.
Early rider.
Sonens nya cykel. Plötsligt har jag inte familjens häftigaste åk. Han går omkring med den, ställer den på ett snyggt sätt mot olika möbler och leker lite. Sen går han och ställer den någon annanstans. Han vet verkligen hur man ställer en cykel snyggt. Det är en bra grund han fått. "Mi ke", som han säger om den.
7.
Mina Hjul.
Så lätta, så snygga och så snabba. Nu måste bara jag bli snabb också...
6.
Väggen.
Den är jobbig men också... intressant. Det är facinerande hur kroppen fungerar. Och härligt att plåga sig fram i den lilla fart man kan få ut ur kroppen som är helt slut.
5.
Min kamp med Fredrik Edin idag.
Hade vi gjort upp om segern hade det varit en klassiker. Nu såg jag hans ryggtavla med dryga milen kvar. Hade honom inom 100 meter framför mig tills det bara var någon kilometer kvar. Båda två rejält väggade. Kom ikapp och lyckades gå förbi och trodde jag skulle vinna vägg-kampen. Men så i strupen går han ikapp och förbi. Jag tätar luckan precis på krönet men när man kör sista asfaltsmotlutet upp mot målområdet så ökar han tempot igen och jag får ge mig. En nagelbitande sekundstrid. Två segelbåtar mot varandra i Skövdeskogarna.
4.
Min nya hoj.
Den är riktigt grym alltså, och grymmare kan och kommer den bli. Jag blir glad när jag ser den och jag blir glad när jag cyklar på den. Den här vill jag ha när jag lägger av.
3.
Billingeracet.
Vilken bana va? Vilken bana. Den är ju helt grym. Kanske inte helt anpassad till mig, men den är riktigt rolig att cykla på. Hela vägen in till mål. Nu är premiären i Lånloppscupen avverkad. Nu kan jag börja köra bra.
2.
Familjen.
Det är så skönt att de finns hos mig. Det är härligt att komma hem och känna sig älskad. Det är också underbart att vara hemma med dem. Oavsett hur det går i tävlingarna, så finns de där och älskar mig lika mycket som jag älskar dem.
1.
Ronya har tagit körkort.
Inte så cykelrelaterat kanske ni tycker. Men nu kan hon köra mig och ungarna till cykeltävlingar. Så det så. Jag är stolt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar