2016-03-19

Distans med årets första stigcykling


Alltså. Först blev jag slaktad på asfalt i 3:50 med sällskap av Linus och Erik. Erik Åkesson ständigt i dragposition, sjuk man det där å. Han satt alltså längst fram hela rundan. Varenda meter. Linus och jag turades om att sitta bredvid.
En sjuk grej är ju att grabbarna är ungefär hälften så gamla som mig och när de var typ nyfödda så körde jag min första cykeltävling?! Jag har alltså cyklat hela deras liv. Kände mig rätt gammal när jag insåg det.

När vi sa hejdå så körde jag upp på Jungfruberget och gjorde stigcyklarpremiär. Det blev ungefär trekvart på stigarna där. Eftersom det var första skogspasset, jag var helt slaktad och dessutom hade riviga dubbdäck så var väl känslan sådär. Ändå kul med stigcykling igen och jag kommer ju vara så sjukt mycket bättre förberedd för dom första tävlingarna i år än jag var i fjol. Då körde jag ju i princip cross fram till slutet av april och nu har jag bara kört MTB ute. Det blev inte mycket tid i skogen innan första loppen i fjol, tänkte göra det bättre i år.

När jag kom hem så var Filip hos en kompis, de stora tjejerna drog på bio och Frida hade precis somnat. Så jag fick kolla på Milano-Sanremo i lugn och ro. Frida sov faktiskt i över två timmar så jag hann se hela loppet och hon vaknade när övriga tjejer kom hem igen. Rätt skönt för mig ändå, sådär direkt efter ett slaktpass.

Så här gick dagens runda:

3 kommentarer:

  1. Jag har ju cyklat i hela ditt liv. Så då kan jag med gott samvete ligga på konstant rulle om vi skulle råka köra tillsammans någon gång! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är när man får perspektiv som man kan få känna sig som en äldre mogen man, inte dumt det heller.

      Radera
    2. Det kanske inte är så dumt att vara gammal då?

      Radera