Bilder och resultat från dalacup #7: Milsbovarvet

Sånt här vill man ju inte se när man ska köra Dalacup, men det gick ju ganska bra ändå.

Samlingen vid Torsångs kyrka, idag blev det hela 33 deltagare!

Några bilder från racet.

Lite eftersnack och ifyllande av mållista.

Torsångs Café brukar ha många cyklister på besök under helgerna, nu blev det ett gäng även en tisdagskväll.

Om vi bortser från att jag nästan väggade så var ju hemscyklingen riktigt episk. Sommarkvällscykling när den är som bäst!

Resultat:
Damer
1. Louise Rundqvist
2. Marina Eriksson

Motion
Kalle Sätterström

Herrar
1 Pontus Kastemyr
2 Viktor Junell
3 Per Strömblad
4 Jesper Hjortsberg
5 Petter Mattsson
6 Magnus Darvell
7 Niklas Kindåker
8 Henrik Öijer
9 Kaspar Fritz
10 Erik Pettersson
Poäng för fullföljt lopp: Henrik Plyhm, Tomas Kristofferson, Martin Andersen, Sten Nerell, Jan Jakobsson, Adam Steen, Viktor Knutsson, Fredrik Israelsson, Staffan Hopstadius, Johan Wahrén, Tobias Wäppling, Rasmus Andersson, Jonas Axforsen, Tobias Gillberg, Per Wallin.

De fem första hade alla lucka på klungan som spurtade om en sjätteplats. Själv så hade jag dåliga ben, inte katastrof som dom senaste dagarna men det fanns ändå ingen riktig skjuts. Ville försöka få ner gruppens storlek ute på sista varvet och lyckades hänga av mig själv på köpet. Trodde väl att jag skulle få köra om en 17:e plats där ett tag men vår lilla gruppetto kom ikapp igen. Sladdade in som åtta och fick därmed några bonuspoäng i alla fall. Det kändes som om det var ovanligt jämnt mellan cyklisterna i klungan i kväll och även om utbrytningsförsöken haglade så var det svårt att komma iväg eftersom utbrytargrupperna oftast var små och det satt många starka i klungan bakom. Det här var min sämsta placering i Dalacupen i år, nu är det två race kvar och då tänkte jag få till min bästa placering för i år i något av dom racen.

King of the hill Sälen

Hej, kära bloggläsare!

På torsdag så är jag anmäld till 12.5 km backtävling på MTB med 519 höjdmeter att besegra i Sälen. Det kommer att bli svettigt! Matthias Wengelin, Magnus Darvell, Mattias Nilsson, Jens Westergren, Christoffer Kvist, Hampus Anderberg och Andreas Blomqvist är några av dom snabbaste cyklisterna som är anmälda. Tävlingen har egentligen två delmoment men jag nöjer mig med att cykla upp. De riktigt tuffa cyklar nämligen ner till starten igen och tar på sig rullskidorna för del två i tävlingen. Jag gissar på att en skidåkare blir totala King of the hill, kanske Erik Wickström?
Vem tror ni blir cyklingens King of the hill?

Klicka här för mer info om King of the hill Sälen.

Pendling med monkybajken

God eftermiddag!

I morse gick jag upp alldeles för tidigt. Tänkte väl hinna med att cykla skog till jag tröttnade innan det var dags att stämpla in på jobbet. Tyvärr så är jag väl lite för sliten av det här husmåleriet att jag gav upp ganska tidigt. Mina händer är så förstörda att det gjorde ont att hålla i styret när jag cyklade asfalt, så skogen var väl ingen höjdare och jag tog mig mer fram än att jag flög fram...

Fint var det ändå och jag fick ju nöjet att uppleva soluppgången.

Hade igår någon tanke om att köra Stångtjärns brutala 15 km men kunde inte hitta var den startade och det var väl kanske lika bra det med tanke på mina händer.. Tog en sväng upp i skidgångsbacken som finns där innan jag rullade iväg på mer kända stigar. Åkte en liten snutt på 15km ändå eftersom jag passerade den, men tröttnade ganska snart. Kassa ben, trasiga händer och trött kropp.

Skidgångbacken.

I Övre Glamsarvet var det vykortsvackert så jag blev tvungen att stanna för en bild även där. Testade den nya och grusade leden till höger. Den ledde till scoutstugan (?) i Puttbo så där vände jag faktiskt tillbaka. Men den där leden kan jag ha användning för framöver när jag vill knyta ihop döläckra rundor så det var bra att ha cyklat den.

Kom fram till jobbet efter en och fyrtio effektiv tid i sadeln.

Hemresan var även det en solskenshistoria. Kroppen fortfarande slö så jag tänker nog kurera den med kolhydrater så ska den nog vakna till liv igen. Dessutom drar jag ner på tempot med hemjobbet, dels naturligt i och med jobbet men jag tänker inte förstöra mig helt efteråt heller. Det får ta lite längre tid istället. Man ska ju lyssna på kroppen, men det är inte så kul att höra gnäll hela tiden... Imorgon är det dalacup i Milsbo så då får kroppen gnälla bäst den vill, då ska det köttas.

I Falun så lämnade jag in cykeln på lite broms- och gaffelservice och tog bussen sista biten ut till huset. Så kan man också pendla. Med dagens pendling så har jag nästan cyklat lika mycket idag som jag gjorde under hela förra veckan. Bedrövligt. Men den här veckan är det nya tag!

Dalacuptävling på landsväg imorgon

Hej!

Imorgon tisdag är det dags igen. Denna gång kör vi Milsbovarvet för sista gången den här sommaren. Dags alltså för deltävling nummer sju av nio i Dalacupen så vi närmar oss tyvärr slutet. Men än har vi tre lopp kvar att köra!

Till denna tävling så skulle jag skulle behöva två frivilliga flaggvakter/trafikvakter, hör gärna av er om ni kan ställa upp! Dessutom har jag ingen tillgång till bil, så det blir utan skyltar denna gång om ingen annan känner sig manad att skylta upp banan.

Samling vid Torsångs kyrka.
För herrar kör vi tre varv och för damer, ungdomar och motionärer kör vi två varv runt Milsbovarvet.
Anmälan på plats från 18:10
Start 18:30

Pisspass med betongben

Igår körde jag ett sådant där pass där benen inte fungerade och jag hade gjort större nytta sovandes i sängen hemma. Men cykla är väl ändå så härligt så trots pisskropp och usel känsla så går det att plocka lite russin ur kladdkakan. Det var ju till exempel en fin kväll/natt. 

Nåväl. Vi målar ju om huset, som ni kanske vet, och igår började jag jobba här hemma vid nio på morgonen och 21:30 la jag ifrån mig verktygen. Då nattade jag först barnen innan jag bytte om och stack ut och cyklade. Så det blev sent. Jag var trött. Slut i kroppen. Ni vet? 

Tänkte ändå att jag skulle köra några backintervaller i Norlingberg för att backen ligger nära och det är bra träning. På min "uppvärmning" dit så hade jag 118 i snittpuls så jag var precis lika trött, kall och stel som när jag satte mig på cykeln en kvart tidigare. Tänkte ändå att det går väl att skyffla på i backen, den är ju brant inledningsvis så kroppen vaknar väl och pulsen sticker iväg. Så jag Strava-attackspurtade in i backen men kom inte mycket längre än 15 sekunder innan jag insåg att benen stod kvar nere i källaren på Gamla Grycksbovägen. Så jag växlade ner, satte mig och bara tog mig upp. 

Efter det misslyckade försöket så förstod jag att det inte skulle bli några backintervaller i Norlingberg, så istället ritade jag om passet till en grusvägsrunda med en hyfsad backe i slutet där jag kanske skulle kunna ta i om jag fått igång kroppen lite bättre. 

Ungefär en minut hemifrån kom mitt första fotostopp...

Grusvägsrunda på väg till backen utanför Källslätten.

Jag försökte hålla igång så gott det gick på vägen bort mot den där andra backen. Kanske skulle jag kunna komma igång tillräckligt för att orka mer än 15 sekunder av den. Jag visste också att det finns ett Strava-segment där och det vore ju kul om jag inte blev SIST. När jag väl kom till backen så hade jag ändå fått ihop en del tid på distansintensitet, tryckte "lap" i botten och körde på.
Till min stora glädje kunde jag konstatera att pulsen sakta men säkert steg upp till den nivå där jag var nöjd. Det gick att ta i och det var väl så roligt. Känslan i benen och kroppen var fortfarande bedrövlig, men systemet fungerade ju trots detta. Kom upp på fyra och tjugo och det kändes faktiskt som om den tiden var  bra. Skulle vara kul att köra den backen med pigg kropp någon gång också bara för att se om det går mycket snabbare då eller om känslan i kroppen faktiskt inte har någon betydelse för prestationen. Känslan är ju ändå något som bara finns i huvudet, benen borde ju vara samma ben som andra dagar.

Fin backe är det:


Efter backen så tog jag mig hem. Stannade en gång för att ta någon bild men det blev bara skitbilder så jag tog denna istället för att illustrera känslan i kroppen:

Även dåliga träningspass är träningspass!

Gårdagens kvällspass

Börjar inlägget med lite mer om den här arrangörskrocken Engelbrektsturen/Långlopps-SM. Yvonne Mattsson som är cykelförbundets ordförande säger i en artikel nu att förbundet tar på sig MTB-krocken. Man tar alltså på sig den, sväljer denna sura karamell och så har vi glömt detta om ett par veckor.
Det är förövrigt inte bara de sju elitcyklisterna i gårdagens artikel som väljer att inte starta i något av loppen. Hela Team Cykloteket Racing Team väljer att inte starta och fler med dom. Trist givetvis att det blir så här och att det innebär tunna startfält i båda tävlingarna.
Jag skrev igår två inlägg på min Facebook-sida i ärendet. Det ena har setts av över 6000 personer och det andra har setts av över 9500 personer så det är ju en rejält stor spridning på detta och många har fått upp ögonen för denna tråkiga situation.

Om man nu väljer att inte köra Engelbrektsturen eller Långlopps-SM så kan man istället ta sig till Örnsköldsvik och köra Tolvtjärnsloppet där. Tävlingar i norra Sverige bör uppmuntras och den svenska eliten kan gott passa på att tävla på ny mark. Verkar ju helmysigt!


Mer som är helmysigt är väl att cykla på kvällen. Gäller bara att hinna ut ur skogen innan det blir allt för mörkt om man cyklar utan lampa. Dagsljus är nog inte helt fel vid skogscykling ändå...
Igår kväll körde jag ännu en Kvällscykling MTB™, men denna gång utan Jens. Vi har ju annars kört MTB tillsammans varannan kväll, men nu ska ju han ner till SM i Jönköping och ställa skåp så då fick jag cykla själv. Slängde därför ihop ett enkelt framgångsrecept:
1. Cykla till Stångtjärn
2. Hetsa runt Blå spåret
3. Cykla hem.
Klart på ungefär timmen och ger både trötta ben, ömma händer och omskakade armar.

Körde Stångtjärns blåa med Jens i fredags och då släpade vi oss runt på fyrtioen och en halv minut ungefär. Igår ville jag hetsa lite mer så jag försökte väl stampa på så gott jag kunde. Tiden blev ju i alla fall klart bättre och om man bortser från att jag fick stanna och kliva över ett par träd så klarade jag det helt utan fotnedsättningar!
Så här ser det nu ut på Strava:

Men den där Jesper Hjortsberg ska väl dit idag och sprätta till förmodar jag.

162 i medelpuls hade jag under mitt varv runt blå spåret, borde gå att klämma ur mer men det får jag ta vid ett senare tillfälle med piggare kropp och bättre teknik. När jag stökat runt så passade jag på att försöka ta några bilder för att ni ska stå ut med denna blogg:

Det gick väl inte helt bra kan vi väl konstatera:

Efter att denna fars utspelat sig i Faluskogen kring elva på kvällen och fotografen blivit uppäten av mygg så brände jag av en bild på cykeln istället....

Ta-da!

Pinsam långloppskrock

Jag har ju inte varit så insatt i det här med MTB-programmet men har ändå kunnat ana att det skulle vara en krock i kalendern och nu har jag kollat upp detta lite närmre och då funnit att en deltävling i Långloppscupen och långlopps-SM krockar.
Det ska ju inte vara möjligt. Ändå så har Alingsås SC så sent som 18:e maj besked om att de får arrangera långlopps-SM 2014. Samma dag som Engelbrektsturen som ingår i Långloppscupen! Jag fattar verkligen inte hur någon på SCF kunde godkänna denna krock. Ord som pinsamt och skandal ligger nära till hands.

Genom att hålla dessa tävlingar på samma dag så urholkar man SM-tävlingarna något fruktansvärt. Cyklisterna som ska köra Långlopps-SM är ju samma cyklister som också kör långloppscupen!? Om jag skulle ha gissat så skulle jag ha sagt att enbart folk som bor nära Alingsås eller som tror dom kan vinna en tröja skulle ställa upp där, resten kör nog Engelbrektsturen.

Men igår kunde man läsa detta angående krocken mellan Engelbrektsturen och Långlopps-SM: Eliten kommer inte! https://www.dalademokraten.se/sport/cykel/elitens-protest-vi-kommer-inte
Hoppas alla inblandade är riktigt nöjda nu...
Men Engelbrektsturen står ju inte och faller på sju elitcyklister, Alingsås SC har ju sin SM-status och cykelförbundet fyller ännu en vakant SM-plats. Grattis!

Den som vinner långlopps-SM i herrelitklassen blir någon som i princip får tröjan eftersom dom bästa inte ställer upp och Engelbrektsturen får ett urvattnat elitfält. Snyggt jobbat, Cykelförbundet!

Snabbast på Dalaserien igår!

Hej!

Jag lyckades väl med att bli snabbast på Dalaserien i MTB här i Falun igår. Men shit så jobbigt det är med MTB och det blev ju inte lättare med en tokintensiv bana heller. Grymt kul bana dock där det hela tiden var backe, stök, kurvor och igångdrag. Inte många sekunder till återhämtning där inte. 400 höjdmeter på 12.4 km tycker jag låter som att det var kuperat, men har lite dålig koll på kuperingsindex... Mycket singeltrack också vilket jag behöver nöta lite på för att ta mig fram snabbare i skogen igen.

Hur som helst, nu tar vi det från början. Tjejerna i familjen och jag packade oss in i Bin Saaben och drog till Lugnet. Först ut i familjen att tävla var Ebbah som körde nybörjarklassen. Bulle och saft efteråt satt som en smäck.

Peppade i startfållan.

Snart dags för målgång och en stolt mor dokumenterar med telefonen. Men visst borde sadeln höjas..?

Målgång!

Eftersom jag hade full koll på nybörjarklassen så hann jag varken med att köra banan eller värma upp mer än ett par minuter i backen som nybörjarna körde. Taktiken blev därför att oavsett kräm i påkarna inte ta starten...
När starten gick så behövde jag givetvis inte oroa mig för att hamna först då det var ett tag sedan jag körde någon MTB-start. Fullt ös från det att tävlingsledare Isac Bjerring blåste i visselpipan. Några hundra meter startsträcka och sedan fem varv skulle avverkas och jag passerade ut på första varvet som femma ungefär.

Varv ett gick mest ut på att lära mig banan och försöka se var alla cyklade. Tog ett par placeringar i en backe och tog nog mig ända upp till andraplats med i nästa backe om jag inte minns helt fel. Ledaren hade fått en liten lucka. Alla stigar hade jag ju cyklat på innan så det var inga jätteöverraskningar även om jag inte direkt briljerade...

Andra varvet så försökte jag se var spårvalen fanns och hålla avståndet till ledaren. Bakom skiftade placeringarna och jag blev upphunnen för ett tag av en ny trea.

På tredje varvet så gick jag in för att försöka hämta in den som var först och samtidigt släppa på lite mer på stigarna. Lyckades ganska bra med båda sakerna och fångade in ledaren ungefär halvvägs ut på varvet. Kom ikapp ganska snabbt i en backe så jag la om planen från att bara gå ikapp till att även gå förbi. Utför sedan så tänkte jag att jag kunde köra mitt egna tempo och tog det svåra rotpartiet i sakta mak. Hörde hur det small till bakom mig då tvåan halkade till på rötterna och plötsligt ledde jag med en liten lucka till de övriga.
Hur kör man i ledning egentligen? Att jaga är ju en sak, då ska man ifatt den framför. Men att cykla först på en MTB-tävling var ju inte igår om vi säger så... Jag försökte hitta en rytm som jag kunde hålla utan att behöva riskera något och tänkte att om jag åkt ifrån konkurrenterna en gång så borde jag kunna åka ifrån dom igen om dom skulle komma ifatt.

Fjärde varvet så körde jag på mer på partierna som bara var att kötta och höll sedan igen där det var lite svårare.

Samma sak på femte varvet, kastade ett öga bakåt då och då för att se till så att ingen kom för nära. När sista långa och svåra backen skulle besegras så hörde jag plötsligt hur en som jag varvat pratade med någon annan lite längre bakom mig. Tvåan var alltså inte alls långt borta. Hade dock en ganska säker ledning så jag tog det lugnt i den svårare delen, körde kontrollerat igenom sista utför innan backen upp mot målet kom. I den så vände jag mig om och såg tvåan komma, men hade ändå avstånd nog att ta mig runt som snabbaste gubbe utan spurt.

Uppförsbackarna var där jag var som starkast igår, tur att det fanns mycket av den varan.

På andra bilden går jag ut på varv två och har Jens Westergren och Per Strömblad strax bakom mig. Foto: Isac Bjerring

81 bilder hittar ni i Falu CKs album på Facebook: https://www.facebook.com/media/set/?set=a.795923500427461.1073741830.112605275425957&type=1
Resultat dyker snart upp här: http://www5.idrottonline.se/FaluCK-Cykel/

Lite data:
Varv 1
Tid: 8:17
Snitt/maxpuls: 174 / 183
Snitt/maxfart: 17.4 / 38 km/h

Varv 2:
Tid: 8:24
Snitt/maxpuls: 175 / 183
Snitt/maxfart: 17 / 36.9 km/h

Varv 3:
Tid: 8:17
Snitt/maxpuls: 176 / 184
Snitt/maxfart: 17.4 / 35.6 km/h

Varv 4:
Tid: 8:34
Snitt/maxpuls: 174 / 182
Snitt/maxfart: 17 / 32.1 km/h

Varv 5:
Tid: 8:37
Snitt/maxpuls: 171 / 181
Snitt/maxfart: 17 / 32.6 km/h

Idag blir det cykling med nummerlapp

Hoj hoj!

Idag är det tisdag och i kväll så ska Falu CK arrangera Dalaserie i MTB vid Kårestugan uppe vid hopptornen på Lugnet. Jag tänkte därför passa på att få mig en genomkörare på min gamla Bianchi Methanol 29 SL, hoppas även att ni kommer!?

Hur som helst, det här med MTB alltså. Grejerna blir ju så skitiga!? Har nu gjort ren skor och hjälm:

Ni som är riktigt uppmärksamma har säkert noterat att jag sedan landsvägs-SM har en Bianchi-brandad hjälm. Den hjämkunnige ser nog till och med att det är en Lazer Helium i Bianchis färger. Skorna är Northwaves Extreme Tech MTB Plus.

Med skorna och hjälmen rengjorda så återstår väl bara cykeln...

Det har regnat och ska regna här i Falun idag så i kväll får jag det stora nöjet att upprepa tvättandet då det säkerligen erbjuds lera på Dalaserien.

Bortsett från själva tvättprocedurerna så är ju det här med MTB riktigt skoj. Ska bli kul att rejsa med nummerlapp också, kommer garanterat att bli skitjobbigt. För er som funderar på att vara med så hittar ni lite mer info här: http://www5.idrottonline.se/FaluCK-Cykel/EgnaNyheter/DalaserienMTBFalun15Juli/

Långpass MTB

Ok, så himla långt blev det kanske inte. Men det är i alla fall mitt längsta MTB-pass i år. Det blev totalt tre och en halv timme effektiv tid, eller fyra timmar ineffektiv tid om ni så önskar. Jag rullade ut Gamla Fruns väg mot Grycksbo för att möta upp Jens. Sedan körde vi till Stångtjärn och körde några av mina utslitna gamla favoriter bort mot Källslätten och vidare mot Skog, Valsansjöarna, Oxberg och Lustebo. Från Lustebo hade jag tänkt vända tillbaka mot Oxberg och kör lite annat också men tiden går ju fort när man har roligt så det blev till att borra hemåt istället.
Jag hade lite för mycket luft i däcken igår. Det funkade ju ändå helt okej så länge som det var torrt ute men det blev lite mer pingisbollkänsla när regnet kom. Jösses vad det regnade ett tag. Blev ett sådant där episkt pass när man nästan får kallsup av att andas in allt vatten.

Några bilder:

Källslättenspåret baklänges, helt crazy!

Med lite ny färg så...

En liten tall.

Det gråa vädret gjorde att några av bilderna gjorde sig bäst i svartvitt.

Jens tog en del bilder också, här är ett urval:

Grusvägsrally är också kul!

En av mina stigar hade tydligen vuxit igen lite... Ser ni mig?

Inte bara en dans på rosor...

Jag hade som sagt tänkt att lämna Jens och sedan cykla lite längre men det började bli mörkt och dessutom så var det ju bara tretton grader varmt och regn så jag grusvägade mig hem istället.

Actionfoto med blixt!

Efter träningen då jag kom hem blöt och kall så satt detta ganska så fint.

Nu ska jag skrapa färg, vi hörs!

Kartsök och ortnamn

Hej!

Det var längesedan det kom något vettigt ur den här bloggen, men nu tänker jag bjuda på världens bästa tips för er som vill cykla på nya vägar och stigar. Vem vet, ni kanske vill leta lite bra backar att träna i också? Funkar även för löpning, om ni nu skulle vara intresserade av sådant...

Hur som helst. När jag var riktigt ung och precis hade börjat med det här med cykling så tyckte jag att det var kul att testa nya vägar och "utforska världen". Okej att det mestadels rörde sig om Faluskogarna, men det är alltid kul att hitta nya fina ställen att vara på oavsett om det är i ett annat land eller ett par kilometer hemifrån. När jag tröttnat på att irra runt så köpte jag dels en stor karta över kommunen och även ett par mer detaljerade kartor för områden som jag gärna cyklade i. Letade på speciella ställen att cykla till och sedan så försökte jag hitta dit. 

Kartorna kunde jag ju också använda för att hitta nya stigar, backar och vägar som blev målet på mina distanspass. Såg jag till exempel något som verkade vara en jobbig backe så kunde jag lägga upp ett distanspass med den backen som mål, på så vis blir också distanspassen lite roligare än att man bara sitter och trampar för trampandets skull.

Väldigt många timmar av mitt tidiga cyklande kunde bestå av att cykla en väg och testa alla stigar/vägar som var avstickare ifrån den vägen. Testade allt. Allt! Kartorna innehåller dels inte alla stigar, och dels kan de vara baserade på ganska gammal "fakta" vilket betyder att vägar/stigar kanske inte finns längre och det kan ha tillkommit en del nytt istället. Genom att nöta igenom så många vägar och stigar så har jag hittat en hel del kul cykling och jag kan fortfarande idag väldigt många vägar/stigar i stora delar av Falun. Även om det givetvis finns enormt mycket som jag fortfarande aldrig har cyklat på.

Kartor var ju kul men dom kostade en del pengar och ibland ville jag kanske cykla i områden utanför mina kartor. När det här Internet hade växt sig lite större så lyckades jag finna en sida som hette Kartsök och ortnamn. Jag vill minnas att det var en skitliten kartbild så man kunde bara se ett väldigt begränsat område i taget. Men där fanns mina kartor, i digital form. 

Till min glädje kan jag konstatera att Kartsök och ortnamn fortfarande finns kvar, men nu täcker kartan hela skärmen så man får både detaljer och överblick på en och samma gång! 

Besök sidan, hitta stigar, backar, nya vägar och bege dig sedan ut och utforska världen! 

Dagens tips från mig till dig: http://kso2.lantmateriet.se/