Glada nyheter från Gamla Grycksbovägen såhär en tisdagsmorgon. Igår kväll så körde jag ett längre race (61 km) på Zwift som också innehöll några spurtpriser och backar. I första spurtpriset så testade jag att spurta och det gick alldeles utmärkt. Sedan min comeback efter diskbråcksvilan så tog jag ett gäng nya årsbästan:
1s = 881w
2s = 872w
5s = 847w
10s = 842w
20s = 725w
30s = 638w
Siffrorna är långt ifrån personbästa men det viktiga idag är att jag kunde spurta, det gjorde inte ont och nu hoppas jag kunna fortsätta utvecklas vidare. Det har ganska länge gjort ont när jag har stått upp och cyklat eller tagit i lite mer (oftast hänger det där ihop..). Så det är väldigt skönt att få till ett pass utan smärta när jag står eller spurtar. Ju längre bort jag kan gömma undan det som smärtar desto bättre.
Andra helt fantastiska saker som jag har kunnat göra igen som bara för några veckor sedan kändes väldigt avlägset:
- kunnat lyfta och bära min åttaåring
- skotta snö
- kunnat stå med raka ben och nå golvet med fingerspetsarna
Guldkorn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar