Tidsoptimism, ett släktdrag?

Idag hade vi planerat att åka 12.30. Mor och Lasse ville dock åka tidigare än så. Filip och jag var klara före elva, så 11:06 ringde jag min mor:
- Vi är klara nu, så om ni vill kan ni komma när ni är klara.
- Så bra, då kommer vi snart då.
- När tror ni att det blir, på ett ungefär?
- Om en kvart eller halvtimme kanske.
- Jaha, om en timme då alltså.
- Nej, vi är strax klara här.
12.10 kom de hem till oss...

Så om jag någon gång är sen till något, så vet ni vart jag fått den egenskapen ifrån. Nu är vi snart framme i Husby där Filip skall få kliva av och hälsa på mormor. Han sover nu och har gjort så ett litet tag. Han var nog riktigt trött stackarn eftersom det blev sent igår.