Idag fick jag smaka på en dos av Arne Hegerfors försök att förstöra för cykelsporten. Efter att ha guidat några tappra äventyrare runt en naturskön slinga så snackades det cykel. Alla som cyklade var intresserade och tyckte det var kul. Även de som inte cyklat MTB tidigare. Detta trots att jag nästan förlorade tre av dem då jag lurade ut dem på en av de stenigaste stigarna i Långa Lugnets steniga historia. Men de bad ju om stig... Hur som helst, efter varje guidning så ställdes det frågor om material, träningsmängd och vi pratade om hur härligt det är att vara ute i naturen och njuta av lugnet. Gänget som var och äventyrade idag var ingenjörer. Alltså inte helt tappade bakom en vagn, som mig. Ett par personen började prata om att de kunde förstå njutningen i mountainbike, men inte landsväg. Det var härligare att vara ute i tysta naturen än att trängas med bilar. Och tävlade man så gjorde man det för sin egen skull och man körde så fort man orkade till man korsade mållinjen. När man cyklade landsväg så gick det mest ut på att inte ta i och man tävlade inte alltid för sin egen skull.
Så kom det.
Det kan inte vara så kul att cykla femton mil för att sedan ligga med dropp över natten för att orka cykla femton mil nästa dag igen. Tio dagar i streck.
Ungefär så sa han.
Tack Arne Hegerfors!
Jag fick tala dem till rätta givetvis och förklarade hur verkligheten såg ut. Det finns ju för fan till och med helt vanliga människor som får för sig att åka på cykelsemester, cykla till ett annat land eller runt hela jorden. Det är verkligen inte omänskligt att cykla. Det är fantastiskt att cykla!
Ja, det värsta är egentligen inte att dessa "experter" inte har någon koll utan att andra tror att vet vad de pratar om och bildar sin uppfattning på dessa uttalanden.
SvaraRadera